Adolfo Nicolás in memoriam

av FREDRIK HEIDING

– Generalföreståndaren som gick på djupet.

Den förre generalföreståndaren för Jesu sällskap, vanligen kallat Jesuitorden, Adolfo Nicolás har avlidit i Tokyo den 20 maj 2020. Generalföreståndaren är den högste överordnade för den världsvida Jesuitorden; den förste som hade denna position var den helige Ignatius av Loyola. Nicolás utnämndes till detta ämbete vid ordens sammankomst, den så kallade generalkongregationen, i januari 2008 och innehade posten fram till oktober 2016 då han avgick av hälsoskäl. I samband med invigningen av Newmaninstitutet i september 2010 besökte han Uppsala och Stockholm.

Adolfo Nicolás föddes den 29 april 1936 i staden Villamuriel de Cerrato i provinsen Palencia i Spanien. År 1953, vid 17 års ålder, inträdde han i jesuiternas novitiat. Han skrev en licentiatavhandling i filosofi vid Alcalá-universitetet öster om Madrid. Horisonten vidgades från det europeiska sammanhanget till Asien då han 1960 sändes till Japan. Vid Sophia-universitetet, som drivs av jesuiterna, studerade Nicolás teologi och prästvigdes så småningom 1967. Han var med andra ord verksam som präst i mer än 50 år.

Utbildningen fortsatte med en doktors­avhandling i teologi vid Gregoriana-univer­site­tet i Rom 1968–1971. Efter återkomsten till Tokyo utnämndes han till professor i systematisk teologi vid Sophia-universitetet där han sedan skulle komma att undervisa i 30 år. Han hade dessutom flera olika ledningsfunktioner i Japan men även på Filippinerna. Värt att framhäva är att han efter att ha varit högste ledaren för den japanska jesuitprovinsen arbetade bland fattiga migranter i Tokyo.

År 2008 efterträdde Adolfo Nicolás den dåvarande generalföreståndaren Peter-Hans Kolvenbach. En viktig egenskap som gjorde att valet föll på Nicolás var hans interkulturella erfarenhet, något som värderas högt inom orden. Han kombinerade den europeiska mentaliteten med en förankring i såväl det japanska som det filippinska samhället. Han var dessutom flerspråkig. I globaliseringens tidevarv, med ett allt större behov av förståelse mellan länder och kännedom om olika religiösa föreställningar i pluralistiska samhällen, var Nicolás profil efterfrågad.

Han verkade som generalföreståndare i en unik kyrkohistorisk situation från och med den dag, den 13 mars 2013, då den argentinske jesuiten Jorge Mario Bergoglio valdes till påve och antog namnet Franciskus. Aldrig tidigare under Jesuitordens historia sedan grundandet 1540 hade en jesuit varit Petri efterträdare. Detta medförde en märklig, nästan komisk situation då den högste chefen i Jesuitorden (generalföreståndaren) fick rapportera till en annan jesuit (påven) högre upp i kyrkans hierarki. Eventuella oklarheter i lydnadsförhållandet verkar ha gått smidigt och det hjälpte säkert att påven Franciskus avdramatiserade förhållandet då han efter ett par dagar i sin nya roll spontant ringde upp Adolfo Nicolás, något som växeltelefonisten i jesuiternas kuria nära Petersplatsen först trodde var ett skämt men som sedan ska ha gjort honom små­stressad då han insåg att det faktiskt var den nye påven som ringde.

Om man skulle fråga de cirka 16 000 jesuiterna världen över vad de främst förknippar med Nicolás är chansen stor att budskapet om vikten av fördjupning hamnar högt upp på listan. Han tröttnade aldrig på att poängtera behovet av djup. Det gällde djupet i relationen till Gud, något som man söker genom Ignatius av Loyolas Andliga övningar. Nicolás varnade ofta för att arbetet hotar att helt ta överhanden och att bönen hamnar på efterkälken, medan jesuiterna helst ska vara ”kontemplativa i handling”. Kunskapsmässigt djup är också något som bör prägla lärarnas undervisning vid jesuiternas gymnasie- och högskolor. Den akademiska miljön måste främja kunskap på djupet, menade Nicolás. Han var dessutom kritisk till vad han kallade ”ytlighetens globalisering”. Inte så att han var emot internet och sociala medier i sig, men han pekade ändå på ett utbrett förytligande av människors liv.

I ett föredrag som han höll i Mexico City 2010 markerar Nicolás att han är den förste generalföreståndaren som använder e-post och surfar på nätet, och att han därmed inte alls avfärdar digital kommunikation. Det sägs att hans närmaste assistenter fick säga till honom i början att han inte kunde skicka e-post hur som helst, till höger och vänster. En generalföreståndares korrespondens måste minsann arkiveras även om den bara är elektronisk. När han använder begreppet ”ytlighetens globalisering” menar han dock att det har blivit så lätt att torgföra åsikter och känsloyttringar omedelbart, utan vare sig efterforskningar eller eftertanke. Det kreativa och kritiska tänkandet riskerar att försvinna när kommunikationen blir för snabb och ytlig. För den högre utbildningen som jesuiterna erbjuder ser Nicolás följande utmaning: ”Det jag vill betona här är min oro för att vår nya teknologi, tillsammans med underliggande värderingar såsom den moraliska relativismen och konsumismen, påverkar många människors inre liv och föreställningsvärld. Det gäller särskilt de ungdomar som vi utbildar. Deras möjlighet att fullt ut utvecklas som personer begränsas. Likaså begränsas deras svar till en värld som behöver återfå intellektuell, moralisk och andlig hälsa.”

Ett botemedel mot detta är en satsning på tankens och fantasins fördjupning, något som både akademiska studier och andliga övningar – där man använder inlevelseförmågan och fantasin genom kontemplation av evangelietexter om Jesu liv – bidrar till. Att komma i kontakt med socialt utsatta människor är också något som kan utveckla en person på flera plan. I slutändan handlar jesuiternas högre utbildning om att utveckla, ja transformera, människor så att samhället i sin tur förvandlas till det bättre. Så ser i alla fall idealet, visionen, ut som man strävar mot. I ett annat föredrag fyra år senare, också det i Mexico City, säger Nicolás: ”Vi jesuiter ägnar oss åt att utbilda därför att vårt arbete på ett genomgripande sätt söker förvandla människor. Den helige Ignatius trodde – och vi fortsätter att tro – att om inte människor förvandlas finns det inget hopp om att samhället ska förvandlas.”

Newmaninstitutet – högskolan för teologi, filosofi och kultur som drivs av Jesuitorden – hade glädjen att få besök av Adolfo Nicolás i samband med invigningsfesten den 4 september 2010. Högskolan hade grundats redan 2001, men invigningen motiverades dels av att Newmaninstitutet tidigare under 2010 hade beviljats statlig examensrätt i teologi, dels av de nya lokalerna i byggnaden i hörnet av Slottsgränd och Trädgårdsgatan i Uppsala.

Invigningsprogrammet inramades med en konsert i S:t Lars katolska kyrka på Slottsgränd på fredagskvällen den 3 september. Under veckoslutet firade pater Nicolás dels en mässa i S:t Lars kyrka på lördagen, dels en festligt gestaltad högmässa på söndagen i S:ta Eugenia kyrka vid Kungsträdgården i Stockholm. Vid själva den akademiska invigningen på lördagen förklarade Nicolás formellt högskolan öppnad och efter sitt tal avtäckte han symboliskt skylten vid högskolans huvudentré. Under eftermiddagen höll de namnkunniga filosoferna Jean-Luc Marion, Hans Joas och John Haught föredrag.

När jag så här tio år senare drar mig till minnes och samtalar med andra om denna högtid är många överens om att ett särskilt karaktärsdrag hos Nicolás framträder tydligt. Han var en mycket ödmjuk, enkel och angenäm person. Flera jesuiter från andra delar av världen som jag samtalat med efter Nicolás bortgång lyfter också fram just denna egenskap: han var en ödmjuk person, djupt rotad i Guds närvaro.

Mer information om Adolfo Nicolás finns samlad på https://nicolas.jesuitgeneral.org.

Fredrik Heiding är jesuitpater, dr i teologi vid universitetet i Oxford och lektor i teologi vid Newmaninstitutet.

Signum nr 5/2020.