Aktivitetens anda hos Frankrikes katolska ungdom

Av R. M.

Från en i Stockholm bosatt ung fransman, som själv i sitt hemland ivrigt deltagit i den katolska ungdomsverksamheten, har Credo fått mottaga följande koncentrerande bild av ”själen”, av det innersta, det karaktäristiska i denna på mer än ett sätt så imponerande nutidsrörelse.

Dagen efter den heliga Jeanne d’Arcs fest faller det sig så naturligt att tala om Frankrikes katolska ungdom. Ty om också jungfrun av Orléans är allas tillhörighet och hela vår nations hjältinna, så att hennes dag t.o.m. har blivit den franska patriotismens officiella fest, så får man å andra sidan icke glömma, att hon sedan lång tid tillbaka också varit själva symbolen för vår unga katolska generations förhoppningar. Liksom den fromma herdeflickan från Lothringen, som stred under fältropet ”Jesus Maria”, har också den franska ungdomen i stora skaror samlats för att taga värvning under korsets fana. Det är heller ingen överdrift, ifall man säger att om vårt land nu blivit befriat från sina olyckor, så är det Frankrikes katolska ungdom, som till stor del har förtjänsten av denna stora bragd.

De föregående generationerna hade måst se, hur denna härliga anda av fädernas tro, som förskaffat Frankrike hedersnamnet: ”Kyrkans äldsta dotter”, alltmera förflyktigades. Det adertonde seklets sofismer, den antireligiösa och atheistiska tidsandan i förening med slentrianen hos en skola, som skulle föreställa kritisk men alltför ofta avslöjade sig som hätsk och illvillig, hade verkligen lyckats undantränga den kristna anda, som är en av grundvalarna för den franska kulturen. Men då vaknar som svar på påvarnas och biskoparnas maningar, på en Ozanams, en greve de Muns så hänförda apell under senare hälften av 1800-talet den katolska föreningsrörelsen. Kunde man ej betrakta de då begynnande Vincenskonferenserna och katolska grupperna som de första manifestationerna av denna aktivitetens anda på det religiösa området?

Aktiviteten – ja, den är själva det väsentliga kännemärket på det katolska livet i Frankrike. Aktivitet i fromheten först och främst. Jag tillåter mig blott att hänvisa till de hedersvakter, sammansatta av män ur alla samhällsklasser, som i tur och ordning under nattens timmar vaka inför det heliga Sakramentet, som oavbrutet är utställt både i Sacré-Cœurkyrkan på Montmartre och i flera andra franska kyrkor. Eller jag kunde tala om de talrika reträtterna för ynglingar och män eller om våra vallfärder, där den franska ungdomen tränges bland mängden. Jo, fromheten hos våra unga katoliker är verkligen aktiv, brinnande, varm och den värmer också i sin omgivning dem som äro ljumma eller som icke alls vilja tro.

Aktivitet också i studierna: ett mångfaldigande av de religiösa och sociala mötena och studiecirklarna. Dessa studiecirklar äro nästan alltid under prästernas ledning organiserade på följande sätt: medlemmarna behandla i tur och ordning ett religiöst eller socialt ämne i ett otvunget tal inför sina kamrater. Därav kommer man slutligen till en diskussion av de bevis, som föredragshållaren framställt; var och en kan då be om upplysningar eller framställa svårigheter. På så sätt bliva samtliga medlemmar av cirkeln raskt och ingående förtrogna med en hel mängd problem, och dessa nyvunna kunskaper kunna de så sprida vidare under privata samtal i familjekretsen eller ute hos bekanta.

Slutligen en överflödande religiös och social aktivitet. Det är omöjligt att inom denna artikels trånga ram uppräkna de otaliga manifestationerna av denna aktion, ända från de katolska sportföreningarna till våra kooperativa sammanslutningar, våra bondeförbund, nykterhetsföreningar, sjuk- och begravningskassor, det energiska arbetet för våra katolska tidningar, för offentliga föreläsningar, för ungdomsskydd, för sjukvård och fattighjälp. En aktivitet som framträder överallt, i Paris lika väl som i den minsta by på landet, ja, överallt, där det finns någon lokalförening av ”I’Association Catholique de la Jeunesse française”. Denna förening, som har över 100,000 medlemmar ur alla samhällsklasser, har till sitt valspråk: ”Piété, Etude, Action” (Fromhet, Studium, Handling). Ovanstående korta framställning torde vara tillräcklig för att visa att den verkligen också gör heder åt detta sitt program.

Och om en omtyckt sofism vågar påstå, att ”religionen bara passar för det okunniga folket”, så besvara studenter vid alla Frankrikes universitet och folkskolor detta otrons visdomsord med ett kategoriskt: ”Nej.” Den katolska föreningen av Paris studenter (Cercle de Luxembourg) liknande sammanslutningar, som finnas i alla Frankrikes intellektuella centra tillförsäkra dem, som en dag skola bliva sitt folks ledare, i alla grenar av mänsklig aktivitet en religiös och social uppfostran, som ingen av dem skulle behöva skämmas för. Ja, den är förbi nu, den tiden, då Frankrikes katoliker måste tåla allt utan att någonsin kunna höja sin röst till försvar. Genom sin fasthet och sin aktiva tro har ”la Jeunesse française” skaffat sig rätten att både sjunga och säga: ”Nous voulons Dieu” (vi vilja Gud).

Och eftersom vi ha talat om den heliga Jeanne d’Arc i början av denna anspråkslösa uppsats, må det vara oss tillåtet att också avsluta den med ett ord av Frankrikes Skyddshelgon, ett uttalande, som för alla våra franska katoliker, men särskilt för vår ungdom, är ensamt det ett helt program: ”Hjälper det att gråta? Hjälper det att rädas? – Nej, nu gäller det att handla och strida.”