Åldersbedömningar – en moralisk och vetenskaplig katastrof

gästkrönikör: TOMMIE OLOFSSON

I dagsläget går debatten hög när det gäller de hårt kritiserade medicinska åldersbedömningarna. Det började med att det år 2015 kom 35 000 ensamkommande barn varav nästan samtliga var papperslösa och pojkar. Samhällets förmåga att ta emot denna flyktingvåg sviktade och regeringen beslöt att stänga landets gränser i november 2015.

Avhängigt om man är barn eller vuxen har man tillgång till och rätt till olika slags samhälleliga resurser, exempelvis boende och skola. Plötsligt blev det viktigt för regeringen att bedöma om dessa ensamkommande var barn eller inte. I avsaknad av handlingar som kunde styrka deras ålder beslutade man att införa medicinska åldersbedömningar.

Socialstyrelsen levererade en rapport om aktuellt kunskapsläge för de olika metoder som finns. Regeringen gav Rättsmedicinalverket (RMV) uppdraget att skyndsamt hitta en modell med vetenskapligt grundade metoder i maj 2016. En projektgrupp för ändamålet, i vilken jag ingick, tillsattes av generaldirektören. Märkligt nog fanns det i gruppen ingen expert på åldersbedömningar, trots att uppdraget var att ta fram en modell för dessa, en brist som senare visat sig få förödande konsekvenser.

Med utgångspunkt i bland annat Socialstyrelsens rapport bestämde sig RMV för en alldeles egen och oprövad modell bestående av tandröntgen och magnetkamera­undersökning av knä (MR-knä). Detta trots att sistnämnda metod saknade tillräckligt vetenskapligt stöd. Redan innan RMV sjösatte sin modell hade både nationella och internationella experter på åldersbedömningar framfört att RMV:s modell saknade stöd utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Internt framlades liknande kritik samt att rättsläkarna saknade nödvändig kompetens för uppgiften. RMV:s ledning nonchalerade kritiken helt. Jag valde att avgå som chef och flera rättsläkare sade upp sig. Vid Rättsmedicinska avdelningen i Uppsala vägrade samtliga rättsläkare att göra åldersbedömningar.

I mars 2017 började RMV med sina åldersbedömningar och man har i dag gjort närmare 11 000 stycken. Utifrån resultatet från dessa, nya vetenskapliga studier på MR-knä och efter genomförda eftergranskningar av ett 80-tal utförda undersökningar kan det konstateras att kritikerna fått rätt: RMV:s modell håller inte måttet. I värsta fall kan tusentals barn ha blivit bedömda som vuxna, och de riskerar därmed att utvisas. De drabbade barnens livsöden har då avgjorts av dessa åldersbedömningar. Sverige har fått en gigantisk rättsskandal. I dagsläget fortsätter RMV att nonchalera detta, för envar med kunskap inom området, uppenbara och ohållbara förhållandet.

I dag vill ingen ta ansvar för åldersbedömningarna, varken RMV:s ledning eller berörda politiker, men de används ändå fortsatt, vilket får mig att tänka på biskop Martin Lönnebos ord: ”Makt ger ansvar som fordrar mognad.” Frågan är, finns denna mognad?

Tommie Olofsson är överläkare i rättsmedicin, före detta avdelningschef, Uppsala.