Andra veckan av de afrikanska biskoparnas synod i Rom

Imorgon, söndagen den 25 oktober, avslutas den tredje och sista veckan av den afrikanska biskopssynoden i Rom. Här följer en rapport från synodens andra vecka:

Den andra veckan av den afrikanska biskopssynoden inleddes med att generalsekreteraren, kardinal Peter Kodwo Appiah Turkson från Ghana, presenterade en rapport från första veckans diskussioner.

Kardinal Turkson tackade samtliga deltagare, i synnerhet påven, för deras närvaro. Efter en vecka kan vi börja identifiera våra utmaningar, menade Turkson. Synoden handlar om Afrika, men den är inte exklusivt afrikansk, och alla deltagare är inte heller från Afrika. Kardinal Turkson sammanfattade sedan den första veckans diskussionsämnen: den socio-religiösa sektorn, kvinnors värdighet, synen på prästerna som tjänare, kyrkans profetiska uppdrag, lekmännens roll och massmedia. Ärkebiskop Telesphore George Mpundu från Lusaka, Zambia uppmanade alla präster och kyrkliga ledare att respektera och understödja kvinnors värdighet.

Under den andra veckan samlades synoddeltagarna till workshops för att diskutera och bearbeta olika utkast. Den 14:e och 15:e oktober började rapporter från dessa workshops att komma in för allmän diskussion, bland annat de fyra nedanstående rapporterna:

  1. Att söka sanningen: Fader Edouard Tsimba, abbot för The Missionaries of Scheute (CICM), sammanfattade diskussionen i sin grupp med två allvarliga frågor: Kan man tala om fred med människor som svälter? Kan fattigdom vara en ursäkt för barbari och brutalitet? På många platser söder om Sahara svälter människor, samtidigt som det finns gott om mat på andra håll i Afrika. Det skulle behövas bättre samordning för att transportera maten till dem som hungrar. Vandalism, barbari och brutalitet är vanligt förekommande bland arbetslösa och fattiga ungdomar i Afrika. Människor som ändå kämpar och lyckas i livet riskerar att bli brutalt mördade.
  2. Konsekvenser av konflikter i Afrika: Biskop Jean Mbarga från Ebolowa i Kamerun presenterade rapporten från denna workshop som följer: Det pågår ett stort antal konflikter på den afrikanska kontinenten. Det rör sig om allt från politiska och ideologiska motsättningar till inbördeskrig mellan stammar och etniska grupper. Situationen i Kongo och Darfur är fruktansvärd. Internationellt har man tyvärr valt att endast betrakta dessa katastrofer på avstånd. Det är viktigt att identifiera orsakerna och aktörerna bakom dessa konflikter. De som protesterar mot våldet i Afrika kan i själva verket vara samma personer som orsakat den uppkomna situationen.
  3. Häxkonst och okultism: Fader Gerard Chabanon, abbot för The Missionaries of Africa (The White Fathers), beskrev de negativa följderna av tron på och praktiserandet av häxkonst och ockultism på den afrikanska kontinenten. Det behövs ett vetenskapligt och pastoralt sätt att bemöta denna verklighet. På många håll ligger häxeri och ockultism bakom pöbelvälde och underutveckling.
  4. Värdighet och frigörelse för Afrikas kvinnor: Syster Marie Bernard Alima Mbalula, sekreterare i The Commission Justice and Peace i Kongos biskopskonferens (CENCO) och i Centralafrikanska biskopskonferensen (ACEAC) underströk att afrikanska kvinnor behöver frigörelse. De är fängslade av negativa kulturella normer och ett mansdominerat samhälle. Kvinnorna förtjänar samma mänskliga värdighet som männen och måste bli delaktiga i beslutsfattandet.

Ordföranden i Samarbetsrådet för de afrikanska biskopskonferenserna (SECAM), John Oluorunfemi Onaiyeka, ärkebiskop av Abudja, gav en välbesökt presskonferens på torsdagen, där han talade om de viktigaste frågorna som hittills avhandlats under biskopssynoden:

  1. Antalet kristna ökar stadigt: Enligt officiella källor i Vatikanen uppvisar Afrika och Asien en stadig ökning av antalet präster, dop och kyrkobesökare. Europa och Amerika uppvisade däremot en nedgång under 2008. Med andra ord utgör Afrika och Asien ett framtidshopp för den katolska kyrkan. Trots ökningen är dock mindre än 30 procent av den afrikanska kontinenten katolsk.
  2. Orättfärdig exploatering av Afrikas resurser: Detta orsakar stor smärta och oro bland synoddeltagare från alla delar av Afrika. Man noterar hur kontinentens oerhörda naturtillgångar (mineraler, skog, fauna osv.) exploateras av utländska företag med små eller inga vinster för majoriteten av befolkningen. De som drar nytta av detta övergrepp mot kontinenten är i regel ett litet antal politiker. Trots att kontinenten har en avundsvärd tillgång på naturresurser kan befolkningen alltså inte dra nytta av dessa, eftersom ledande personer ofta har sålt landets tillgångar till utlandet för egen vinning.
  3. Problemet med Afrikas ledare och politiker: De flesta synoddeltagare menar att den viktigaste orsaken till Afrikas bekymmersamma tillstånd ligger hos de nuvarande afrikanska ledarna och politikerna. Till skillnad från dem som började bygga samhällen på kontinenten, är många ledare och politiker idag självcentrerade och mer intresserade av att behålla makten än att tjäna sitt land och åstadkomma en god utveckling. Fenomenet med presidenter som sitter på livstid är lika märkligt som odemokratiskt. Omvärlden kan inte bara sitta och se detta försiggå i det ena afrikanska landet efter det andra.
  4. Interreligiös dialog: Religiös pluralism har blivit ett historiskt faktum och en verklighet i dagens Afrika. Det är i synnerhet tre religioner som tävlar om en ledande position: kristendomen, islam och traditionell afrikansk religion. Inom den traditionella inhemska religionen betraktar man sig som ”värd” på det religiösa området, medan kristendomen och islam ses som ”gäster”. Kristenheten på kontinenten är uppdelad på flera olika samfund, sekter och rörelser. Den katolska kyrkan måste söka dialog med alla dessa religioner och grupper om den ska kunna fortsätta hävda att den har en gudomligt sanktionerad sändning till kontinentens alla folk.
  5. Sjukdomar en stor utmaning för Afrika: På en kontinent där fattigdomen är förhärskande och där de flesta länder lider brist på hälso- och sjukvård, blir sjukdomar en av de största utmaningarna. Alltför många människor i Afrika dör av sjukdomar som skulle kunna hejdas och hanteras om hälsoarbetet togs på allvar. Malaria och Hiv/Aids är de två sjukdomar som orsakat flest dödsfall på kontinenten under det senaste årtiondet.

Kewong Isaac Ntani 2009-10-24