Anglikanska kvinnliga biskopar – ett ekumeniskt hinder

Den katolske ärkebiskop som är ansvarig för ekumeniken i England och Wales har varnat för att Church of Englands beslut att viga kvinnor till biskopar var ett ”tungt ögonblick” som ”tyvärr” kommer att skada relationerna med katolska kyrkan.

Målet för dialogen mellan de två kyrkorna förblir ”en full, synlig, kyrklig gemenskap” som ”innefattar full gemenskap i biskopsämbetet”, sa ärkebiskopen av Birmingham Bernard Longley i dag. Han talade för den katolska biskopskonferensen i England och Wales och tillade att ”Church of Englands beslut om att ge kvinnor tillträde till biskopsämbetet därför sätter upp ytterligare ett hinder på vägen mot enheten mellan oss. I detta svåra ögonblick bekräftar vi dock återigen de stora ekumeniska framsteg som har gjorts under decennierna efter Andra Vatikankonciliet och framväxten av fasta och varaktiga vänskapsförbindelser mellan våra gemenskaper. Vi gläder oss över dessa känslomässiga band och kommer att göra allt vi kan för att stärka dem. Vi strävar efter att tillsammans vittna om Evangelium i vårt samhälle”, sa han.

Han sa dock också att biskoparna ”noterar och uppskattar” de pastorala arrangemang som har gjorts inom lagstiftningen för ”de medlemmar av Church of England som fortfarande håller fast vid den historiska förståelse av biskopsämbetet som delas av de katolska och ortodoxa kyrkorna”.

Glädjetjut och hurrarop exploderade vid generalsynoden, i såväl som utanför salen belägen i York University, sedan en överväldigande majoritet av biskoparna och prästerskapet röstat för att viga kvinnor till biskopar.

Av biskoparna röstade 37 för, två emot och en lade ner sin röst. Inom prästerskapet röstade 162 för, 25 emot och fyra lade ner sina röster. Motståndet var starkast bland lekmännen, som också såg till att förslaget som lades fram i november 2012 röstades ner med sex röster. Denna gång röstade 152 för, 45 emot och fem lade ner sina röster. En kvalificerad majoritet på två tredjedelar behövdes i vart och ett av synodens tre hus – biskopar, prästerskap och lekmän.

Den anglikanske ärkebiskopen av Canterbury, Justin Welby, vars nya ledarstil spelade en stor roll i att bryta dödläget i frågan om kvinnliga biskopar, sa: ”Att få igenom denna lagstiftning innebär att vi förbinder oss till ett äventyr i tro och hopp.”

Dess framgång, sa han vidare, skulle kräva ”integritet och mod”. De tal som hölls var kostsamma, smärtsamma och hoppfulla, men det var inte varit kultur som stod mot teologi, utan en genuint teologisk argumentation. ”Att kunna se saker på ett nytt sätt, å ena sidan, och andlig tillväxt, å den andra, är oupplösligt sammanflätade om vi ska kunna visa på Jesus realitet och tjäna det gemensamma goda”, sa han.

Den oberoende processen för att hålla alla ansvariga för de löften som de avger till varandra var avgörande för alltihop. Efter att ha förespråkat ”att alla de som inte håller med ska få blomstra i kyrkan” tillade han: ”Om jag inte trodde att det var troligt så skulle jag inte kunna stötta denna lagstiftning.” Även om kyrkan i det förgångna hade överväldigats av den krokiga väg som den tagit så får den inte skrämmas av det som nu ligger framför den. ”Man utesluter inte varandra ur en familj bara för att man inte håller med varandra.”

The Tablet 2014-07-14