Anna Moreland: Muhammed och kristen syn på profeter

Kristna och muslimer tillber samma Gud och Muhammed skulle nog av kristna kunna betraktas som en profet, om än i begränsad omfattning. Dessa hypoteser presenterades i lördagens första föreläsning under den internationella konferensen om religionsteologi (International Conference on Theology of Religions. Theology of Religions – Roman Catholic Perspectives) som arrangeras av Newmaninstitutet i Uppsala under detta veckoslut, den 6–8 oktober.

Professor Anna Bonta Moreland höll föredraget med titeln ”Tala Herre, din tjänare lyssnar – Muhammed och kristen syn på profeter” (”Speak, Lord, Your Servant is Listening: Muhammed and Christian Prophecy”). Moreland undervisar vid Villanova University i Pennsylvania, USA. Hennes specialområden är Thomas av Aquinos tänkande och relationen mellan kristen tro och islam. Hon disputerade på en avhandling med titeln Known by Nature: Thomas Aquinas on Knowledge of God (2010). Hennes nästa bok väntas komma ut inom kort med titeln Speak, Lord, Your Servant is Listening: Muhammad and Christian Prophecy, vilket också var ämnet för hennes föredrag.

I inledningen av sitt föredrag anknöt Moreland till en av gårdagens föredragshållare och vittnade om att studier i religionsteologi också för hennes del vuxit fram i kontakt med studenter. Utgångspunkten är personliga möten, i hennes fall med judiska och muslimska studenter som deltar i hennes kurser.

Frågeställningen i Morelands föredrag var huruvida Muhammed ur kristen synvinkel kan betraktas som en profet. Moreland menar att denna fråga visserligen har behandlats av kristna tänkare tidigare, men inte i tillräcklig utsträckning. Det är en fråga som man i stort sett har undvikit. Den metod som Moreland använder för att besvara frågeställningen är dels att gå igenom några av dekreten från Andra Vatikankonciliet (1962–1965), och dels hur medeltida kristna tänkare (främst Thomas av Aquino) har sett på profeter och profetior.

Moreland poängterade att kristna och muslimer tillber samma Gud. Det är en annan sak att den teologiska läran på vissa punkter skiljer sig åt. Men bönen riktar sig till samma Gud. Moreland hänvisade här till olika dekret från Andra Vatikankonciliet, inte minst dekretet om kyrkan, Lumen gentium där det heter: ”De [muslimerna] bekänner att de har Abrahams tro och tillber med oss den ende och barmhärtige Guden, som skall döma människorna på den yttersta dagen.” (LG 16) Liknande formuleringar finns i Nostra aetate nr 2–3.

Föredragshållaren framställde sedan Thomas av Aquinos (1225–1274) definition av vad en profet respektive profetia är (dvs. både rollen att vara profet och vad profetiska utsagor är). Det framgick att profeter och profetior har begränsningar. De är ofullständiga, innehåller endast delar av helheten, är övergående och så vidare. Moreland fördjupade därefter Aquinos kommentar till Johannesevangeliets kapitel 11 där översteprästen Kajafas framträder. Kajafas säger till folket om Jesu förestående korsfästelse och död: ”Ni fattar inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under.” (Joh 11:50)

Moreland hävdade att Aquino betraktar Kajafas som en profet och att Aquino samtidigt verkligen brottades med frågan. Det är lättare att visa att exempelvis Jesaja och Jeremia är profeter än att visa att Kajafas var det. Men Kajafas, menar Moreland med stöd från Aquino, var en profet givet definitionen av en sådan som har begränsad men ändå värdefull kunskap, vilken i sin tur är given av Gud. Om Kajafas inspirerades av den helige Ande, så ligger det nära till hands att se honom som en profet. Morelands argumentation var mer innehållsrik än vad denna sammanfattning återger. Hennes slutsats var under alla förhållanden att Muhammed ur kristen synvinkel nog skulle kunna betraktas som en profet utifrån Thomas av Aquinos tänkande om detta i synnerhet, och Andra Vatikankonciliets dekret i allmänhet.

Det bör framhållas att Moreland bjöd på flera humoristiska inlägg i sin presentation och engagerade publiken i vad hon själv också inser är ett kontroversiellt och inte alldeles enkelt samtalsämne. Hon redovisade därför också två invändningar mot hennes egen tes. En invändning går ut på att om kristna verkligen betraktar Muhammed som en profet då bör kristna ta konsekvenserna av detta och övergå till islam. En annan invändning påpekar att muslimer väl ogärna skulle acceptera ett slags ny definition av vad en profet är och därmed anpassar hela frågeställningen så att den passar ett kristet perspektiv.

Under den efterföljande frågestunden erkände flera av de närvarande forskarna förtjänsterna i Morelands synsätt, men man diskuterade också utmaningarna med hennes ansats. Såväl kristna som muslimer är obekväma med synsättet att Muhammed ur kristen synvinkel skulle vara en (begränsad) profet. Moreland försvarade sig med att påpeka att hon utgår från kristen tradition och att det är bättre att göra ett försök att tolka Muhammeds profetiska roll än att undvika den svåra frågan.

Fredrik Heiding 2017-10-07