Äntligen här! – Hela den katolska socialläran på svenska

av FREDRIK HEIDING

Idén lär ha funnits i decennier och nu har projektet rotts i land. Alla dokument som hör till den katolska kyrkans sociallära har getts ut i svensk översättning på Veritas förlag. Det har blivit en saftig volym på 1 239 sidor med 17 kyrkliga dokument – i regel encyklikor – från påven Leo XIII:s encyklika Rerum novarum (1891) till påven Franciskus encyklika Laudato si’ (2015). Den katolska socialläran innefattar texter som rör samhällsfrågor av olika slag: arbete, omsorg, männi­skans värdighet, rättvisa, utbildning, miljö, krig och fred.

Varje kyrkligt dokument har försetts med en inledning där textens grundtankar, historiska sammanhang och betydelse respektive mottagande berörs. Henrik Alberius och Madeleine Fredell har skrivit de flesta inledningstexterna, medan Andreas Carlgren och Anders Piltz har författat var sin dito. Av Andreas Carlgrens förord till hela boken framgår också att ett stort antal personer har varit involverade i projektet. Framhävas kan att Eva Sjöstrand ligger bakom flera nyöversättningar av de kyrkliga dokumenten till svenska.

Alla som har erfarenhet av översättnings- och redigeringsarbete inser att omfattande arbete måste ha lagts ner för att åstadkomma ett sådant verk som detta. Till exempel är nog fotnotsapparaten mer komplicerad än många anar och ordval i själva brödtexterna var säkert en stor utmaning, eftersom originaltexterna är skrivna på olika språk, och dessutom kan begreppen ha bytt innebörd över en så lång period som 125 år. Denna publikation är alltså en beundransvärd gärning, och layouten är för övrigt också lyckad; enda minustecknet är att läsning av innehållsförteckningen kräver förstoringsglas.

Eftersom det fanns utsikter att volymen skulle ha kommit ut förra hösten, uppmärksammades den katolska socialläran redan i Signum nr 6/2018 genom fyra olika artiklar. Därför nöjer vi oss här med att lyfta fram och kort kommentera en av encyklikorna, den om arbetet, Laborem exercens (ordagrant: utförande sitt arbete) från 1981 av påven Johannes Paulus II. Den är intressant av flera skäl, ett är att dess vision av arbetet är betydligt ljusare än många arbetstagares upplevelse av sin sysselsättning.

Under den gångna sommaren har flera dagstidningar haft reportage om personer som fattat radikala beslut att sluta på sitt jobb och byta inriktningen på livet. En uppmärksammad skrift i sammanhanget är Åsa Axelssons rapportbok Jag lämnar ekorrhjulet – ett liv utan lönearbete. Det finns säkert anställda som trivs med sitt arbete och uppfattar det som meningsfullt, särskilt vissa yrkesgrupper. Men arbetet handlar för många mest om att försörja sig, och för vissa är det rentav förknippat med psykisk ohälsa. Encyklikan Laborem exercens kan i ljuset av detta läsas som en kritisk kommentar till det moderna arbetslivet respektive som ett ideal att sträva mot.

Påven Johannes Paulus II:s polska bakgrund och i synnerhet fackföreningsrörelsen Solidaritets målsättningar på 1970- och 1980-talet präglar encyklikan. De anställda måste kunna garanteras vissa rättigheter och sådana är säkerligen ännu mer relevanta i mindre reglerade arbetsmarknader än den svenska. Johannes Paulus II kräver emellertid inte bara goda anställningsvillkor, han går längre än så och hävdar att arbetet är till för människan och inte tvärtom. Detta kallar han arbetets subjektiva mening, det är till för människans egen utveckling, hon är arbetets subjekt. Förmodligen erfar inte alla anställda sitt arbete på det viset och encyklikan fungerar därför som en tankeställare inte bara för den enskilde utan också för samhället i stort. Att människan inte uppfattar sig som arbetets subjekt beror, enligt Johannes Paulus, bland annat på att kapitalet – ägandet – väger tyngre än arbetsinsatsen. Arbetstagaren upplever sig inte som delaktig vare sig i marxismen med dess ideal av kollektiv egendom eller inom kapitalismen med dess prioriterade vinstmaximering. ”Arbete före kapital”, lyder därför mottot i encyklikan.

Johannes Paulus II diskuterar maskinernas betydelse och har i grunden en positiv attityd till teknisk utveckling. I vår egen tid behöver denna reflektion kompletteras med en diskussion om hur arbetsmiljön förvandlats genom artificiell intelligens, robotisering och digitalisering.

Vidare har arbetet en teologisk innebörd. Förenklat uttryckt arbetar människan tillsammans med Gud, hon är medskapande. ”Den gudomliga uppenbarelsens ord är djupt präglat av den grundläggande sanningen att människan, som är skapad till Guds avbild, med sitt arbete är delaktig i Skaparens verksamhet och att hon, efter sin mänskliga förmåga, fortsätter att utveckla denna verksamhet och fulländar den i och med att hon i allt högre grad upptäcker de resurser och värden som ryms i skapelsen som helhet” (nr 25, se också nr 4). Hur många betraktar sitt värv utifrån detta perspektiv? I kapitlet ”Inslag i en arbetets spiritualitet” framställs dessutom Jesus Kristus som förebild för den arbetande människan.

Laborem exercens kan, på det sätt som jag antydningsvis har presenterat här, nästan 40 år efter sin tillkomst fortfarande bidra till en diskussion om arbetets mening. Såtillvida är encyklikan i fräsch svensk översättning och med en fem sidor lång introduktion mycket välkommen. Det begränsade utrymmet för introduktionstexten kan samtidigt ha varit en anledning till att kritiska synpunkter på Johannes Paulus II:s encyklika om arbetet inte kommit med. Man får gå till andra kommenterande texter som problematiserar och tolkar på djupet.

En värdefull sådan samling är Modern Catholic Social Teaching: Commentaries & Interpretations från 2005 med franciskanbrodern Kenneth Himes som redaktör. Här finns många uppskattande kommentarer, men också kritiska synpunkter som att Laborem exercens är repetitiv i sin retoriska uppläggning; att texten favoriserar positiva beskrivningar av arbetet i gammaltestamentliga källor och tonar ner de negativa; att den sociala – eller strukturella – syndens konsekvenser för arbete inte uppmärksammas tillräckligt. En detalj är dessutom att Johannes Paulus II framställer byggnadsarbetare som en positiv yrkesgrupp i Gamla testamentet, med hänvisning till bibeltexten om Babels torn (1 Mos 11) som dock skildrar något syndfullt. Annan typ av kritik har också yttrats, men encyklikan är ändå i sin helhet övertygande och värd att ta på allvar.

Den katolska socialläran. Dokument 1891–2015. Veritas förlag 2019.

 

Fredrik Heiding är jesuitpater, dr i teologi vid universitetet i Oxford och lektor i teologi vid Newmaninstitutet.

Detta är en aktuellt-text publicerad i Signum nr 7/2019.