Är det läran eller omständigheterna?

Katolska teologer har de senaste dagarna diskuterat den förändrade formuleringen i Katolska kyrkans katekes § 2267, om dödsstraffet, och då särskilt frågat sig exakt vad förändringen innebär. Förändringen godkändes i maj men annonserades först 2 augusti i ett brev till alla katolska biskopar från kardinal Luis Ladaria, prefekt för Troskongregationen.

Katekesen har tidigare lärt att samhället behöver kunna freda sig genom att angriparen fråntas förmågan att tillfoga skada, detta utan att dödsstraff utesluts, även om oblodiga medel ska användas om så är möjligt. Formuleringarna i katekesens § 2266–2267 skärptes 1997 för att spegla Johannes Paulus II encyklika Evangelium vitae, men de höll fortfarande öppet för dödsstraff i de fall det befunnits nödvändigt. Den nya formuleringen talar i stället om dödsstraffet som otillåtet (inadmissible), eftersom människans okränkbara värdighet även finns hos den som begått de allra grövsta brott. Samtidigt erkänns det uttryckligen att kyrkan under lång tid betraktat dödsstraffet som godkänt i vissa fall.

Kardinal Ladaria skriver i sitt brev att det är fråga om en läroutveckling över tid som står i kontinuitet med kyrkans tidigare undervisning, men kritiker som dr Edward Feser menar att kyrkan snarare verkar ha gjort en helomvändning.

Thomas Petri OP, moralteolog, påpekar att helige Johannes Paulus II kallar kristna att ovillkorligt skydda livet och människans värdighet, även när det rör sig om personer som begått mycket onda handlingar. Benediktus XVI i sin tur uppmanade världens ledare att göra allt som är möjligt för att undanröja dödsstraffet, och han såg detta som en central del av att omforma straffrätten, så att den tar hänsyn till fångars mänskliga värdighet och till effektiv samhällsstyrning.

Medan tidigare många regimer har kunnat verkställa dödsstraff med kyrkans medgivande, har stödet på sistone dämpats, och den inomkyrkliga diskussionen har handlat om under vilka omständigheter stater har rätt att avrätta kriminella. Petri konstaterar att förändringen 1997 gjorde klart att dessa omständigheter är ovanliga, eller kanske rentav inte existerar. ”Påven Franciskus fastslår den pastorala slutsats Johannes Paulus II drog.”

Dr Edward Feser, som skrivit mycket om kristen syn på dödsstraff, menar att den nya formuleringen innebär ett absolut förbud mot dödsstraff och att formuleringen om att dödsstraffet är ett brott mot mänsklig värdighet antyder att det strider mot den naturliga lagen. Detta är i så fall tvärtemot vad kyrkan har lärt tidigare.

Thomas Petri invänder att formuleringen inte alls antyder att dödsstraffet skulle vara ont i sig självt, och han påpekar att även kardinal Ladarias brev medger att det inte överallt ännu är möjligt att utrota dödsstraffet. Det finns platser där det inte är möjligt att skydda medborgare med mindre. I stället önskar man med den nya formuleringen att ge extra stöd åt den rörelse som vill utveckla ett samhälle och en mentalitet som fullt ut erkänner varje människas värdighet.

Red 2018-08-06

Källa Catholic News Agency