Astronomipionjär hyllas i Rom

Vatikanens observatorium har i dagarna stått värd för en internationell konferens för att uppmärksamma jesuitpater Angelo Secchi som föddes för 200 år sedan. Secchi var en av de första att utforska den då nyupptäckta astronomiska spektroskopins möjligheter, och gjorde på den tiden banbrytande studier av planeter och stjärnor. Förutom detta tog han fram viktiga metoder för studier inom oceanografi och meteorologi, och bidrog till kunskap om jordens magnetfält. Han var en av de första som beskrev ”kanalerna” på planeten Mars yta, och utvecklade det första etablerade systemet för klassificering av stjärnor.

Den nyss avslutade konferensen har någorlunda täckt vidden i Angelo Secchis bidrag till fysiken, med föreläsningar inom allt från astrofysik till meteorologi till geologi. I en intervju med Vatican News beskriver jesuitprästen Christopher Corbally [bilden t.h.], som är forskare vid Vatikanens observatorium, hur tron påverkar det vetenskapliga studiet av skapelsen. Han konstaterar att det inte finns någon skillnad i vilka metoder som används, vilken matematik som tillämpas, men att inställningen är annorlunda. För den som tror är det nyfikna utforskandet av världen ett sätt att komma Skaparen närmare, att delta i skapelsens glädje. För Angelo Secchi var vetenskapen en gudagåva.

Angelo Secchi föddes i norra Italien 1818, och togs upp som novis hos jesuiterna i Rom vid femton års ålder. Vid revolutionen 1848 blev han tvungen att fly från Italien och tog sig till Georgetown i USA efter en tids studier i England. I USA fick han ett nätverk, kompetens och metoder som han fick användning för då han året efter kunde återvända till Rom och fick ansvar för observatoriet vid Collegio Romana (numera Pontifica Università Gregoriana, men själva observatoriet finns nu vid Castel Gandolfo). Då observatoriet hamnade under italiensk kontroll, blev Secchi mer inblandad än han skulle önskat i det politiska spelet mellan Italien och Vatikanstaten, och han fick på den internationella arenan kämpa mot antiklerikalism och en växande misstro mot kristna forskare.

Som forskare var hans strävan ”inte av fåfänga sträva efter att överträffa dem som föregått oss, inte heller arrogans eller stolthet efter att ha överträffat dem, men låt oss, när vi frågar efter intellektets klarhet, bara sträva efter att förstå Guds verk – att känna hans storhet och vår plikt.”

Red. 2018-09-07

Källor: Vatican News här; Sisfa här; AAS här, America Magazine här