TORD FORNBERG
Det är en spännande och läsvärd artikel (Att tämja en revolutionär) som den iranskfödde journalisten Reza Aslan har skrivit om sambandet mellan historiens Jesus och kyrkans Kristus. Uppvuxen i Iran tvingades författaren att fly undan mullornas välde till friheten i västvärlden. Det islamistiska maktövertagandet i hans hemland gjorde honom till en främling för tanken på en Gud; gudstron stod för så mycket negativt. Hans omvändelse till evangelikal kristendom gjorde honom till en sann amerikan, en som också kunde se Jesus som ”sin bäste vän”.
Men med sin intellektuella skärpa upptäckte Aslan snart nog, att historiens Jesus inte alldeles självklart kan identifieras med kyrkans Kristus. Han blev också medveten om att den evangelikala synen på Bibelns absoluta särställning som vittne om Guds handlande i världen inte kan tas för given. Här slår han naturligtvis in öppna dörrar. Den store tyske lutherske bibelforskaren Rudolf Bultmann gjorde också en tydlig åtskillnad mellan den historiske Jesus och kyrkans Kristus i sin banbrytande forskning omkring år 1920. Kyrkans Jesusbild är på djupet präglad av övertygelsen, att vi i Jesus verkligen möter Gud i mänsklig gestalt, trampande vår jord, hungrig, trött och törstig som vi, och till sist avvisad av sin samtid och av miljarder människor under de 2000 år som sedan följt.
Kan vi då inte säga något säkert om den historiske Jesus? Den tyska lutherska evangelieforskningen insåg framåt mitten av 1900-talet (exempelvis genom Ernst Käsemann, den mest kände av Bultmanns lärjungar), att det måste finnas ett klart samband mellan historiens Jesus och den framväxande kyrkans övertygelse. Annars framstår nämligen kyrkans framväxt som totalt obegriplig, som ett under fullt i klass med Jesu uppståndelse från de döda.
Men hur är det med Aslans teori, att Jesus var en politisk radikal, som först i efterhand kom att ”tämjas” av kyrkan? Aslan är långt ifrån den förste att torgföra den tesen. Men om man ser på de senaste årtiondenas forskning om den historiske Jesus, finner man, att det är en högst spretig bild som ges. Antalet teser om den historiske Jesus är näst intill lika många som de skribenter som ägnat frågan sina tankemödor; ofta är det författarens egna ideal som man projicerar på Jesus och därmed skapar sin alldeles egen Jesusbild. Han beskrivs som en stillsam etisk lärare, som en kynisk filosof, som en politisk rebell, som en kringvandrande karismatiker, som en lärd laglärare och så vidare. Verkligheten är att han är inget av allt detta, han är Gud inkarnerad mitt ibland oss, Gud och människa: ”född och icke skapad, av samma väsen som Fadern [—] och blev kött genom den helige Ande av jungfru Maria och blev människa”, för att citera den Nicenska trosbekännelsen.
Tord Fornberg 2014-04-23
Att tämja en revolutionär, artikel i Svenska Dagbladet den 19 april 2014