Avgörande i Moskva: den ryska kyrkan deltar inte i konciliet

archbishop-hilarion-alfeyev-of-volokolamsk-viennaEndast sex dagar före det planerade panortodoxa konciliet på Kreta avsade sig den ryska ortodoxa kyrkan på måndagskvällen sitt deltagande. Den krävde, liksom förut fyra andra av de 14 nationella kyrkorna, att den ”Stora och Heliga Synoden” skulle uppskjutas. Moskvapatriarkatets ”utrikesminister”, metropoliten Hilarion, sade enligt nyhetsbyrån Interfax, att uppskjutandet ”inte skulle betraktas som en katastrof”.

Enligt Moskvapatriarkatets översta ledningsgrupp, den Heliga synoden, handlade avgörandet att utebli från mötet enbart om att begränsa skadorna och en avvägning huruvida avsägelsen av deltagandet i konciliet på Kreta eller dess genomförande, trots olösta stridsfrågor och vägran från kyrkorna från Bulgarien, Georgien och Antiokia att delta, vore det sämsta alternativet. För Moskva tedde sig ett uppskjutande på obestämd tid som det bästa.

Avsägelsen av den största av de ortodoxa kyrkorna har redan antytts under de senaste dagarna. Konciliet syftade till att stärka enheten i den ortodoxa kyrkan, sade metropoliten Hilarion enligt kyrkliga källor den 12 juni: ”Det får under inga omständigheter vålla splittring.” Detta hotade emellertid bli fallet nu då redan fyra kyrkor beslutat sig för att utebli på grund av förbehåll rörande vissa punkter i de sex konciliedokumenten. ”Ett koncilium kan inte kallas panortodoxt om en nationell kyrka uteblir, och allraminst om det redan är tre som gör det”, enligt metropoliten.

Den ryska kyrkoledningen ser sig under inga omständigheter som en som hindrar konciliet, utan som en klok moderator, som vill att ortodoxin skall vara en enda. Moskvapatriarken Kirill I kritiserade vid den Heliga synodens särskilda sammanträde å andra sidan det ekumeniska patriarkatet i Konstantinopel för att det avvisat Moskvapatriarkatets förslag, att inkalla ett särskilt förberedande möte med alla kyrkorna. Vid ett sådant hade man kunnat lösa de problem, som vållat att ”en rad kyrkor” avsagt sig sitt deltagande i konciliet, enligt Kirill.

Man har försökt vara konstruktiv för att rädda konciliet, hävdar Moskvapatriarkatet. Svarte Petter för den nuvarande krisen skjuter man över på det ekumeniska patriarkatet. Detta, det ledande patriarkatet, har inte tagit invändningarna från enskilda kyrkor på allvar och ville trots avsägelserna från flera kyrkor genomföra ett ”rumpkoncilium”. Det skulle inte ena kyrkorna, utan splittra dem, enligt Moskva.

Konstantinopel betraktar Moskvapatriarkatet som en fridstörare. Den rysk-ortodoxa kyrkan skall ha uppmuntrat kyrkorna i Bulgarien, Serbien, Georgien och Antiokia (med säte i Libanon) att bojkotta konciliet. Nu motiverar Moskva sin avsägelse med hänvisning till de mindre, ortodoxa kyrkorna.

Maktkampen mellan patriarkaten i Moskva och Konstantinopel har tillspetsats genom denna kris. Någon egentlig vinnare finns inte, men Konstantinopel tycks förlora mer än Moskva. Om det panortodoxa konciliet ägde rum skulle det ha en stor framgång för hedersöverhuvudet för det ekumeniska patriarkatet, Bartholomaios I. Den nu hotande kollapsen är ett bittert bakslag för honom.

I Ryssland har inte det planerade historiska konciliet mottagits med förhöjd temperatur av någon, i motsats till vad fallet är i Konstantinopel. Tvärtom finns det många förbehåll. Många präster misstror ”de sluga grekerna”. Därför kan Moskvapatriarkatet utan bekymmer förklara avsägelsen för både de troende och prästerna. Huruvida Moskvapatriarkatet genom den inslagna kursen kan nå sitt eftersträvade mål, att bli ortodoxins maktcentrum, återstår att se.

Kathpress, 2016-06-14