Bibel eller läroämbete

Av G. M. Kuipers

Förutom de politiska, ekonomiska och sociala spörsmål, som människorna i vår tid plåga sin hjärna med, finnes det på det andliga området en fråga, som i icke mindre grad förtjänar vår uppmärksamhet. En fråga som för oss kristna är av allra största vikt därför att den icke blott har avseende på vår timliga, utan framför allt på vår eviga lycka. Denna fråga torde bäst kunna formuleras på följande sätt: Var och huru finna vi Kristi hela, rena, oförfalskade lära? Denna fråga eller rättare sagt svaret på denna fråga, är som sagt ytterst viktig. Varför? Därför att vi i vår egenskap av kristna d.v.s. Kristi anhängare, Kristi efterföljare söka att följa den väg, han har visat oss. Vill någon uppnå ett bestämt mål, så är det självklart, att han måste följa den rätta väg, som för honom till detta mål. Nu står det klart för oss kristna att himmelen, den eviga saligheten, är vårt slutliga mål. Likaledes veta vi, att ingen mindre än Kristus själv har visat oss den sanna vägen till detta mål. Denna väg har han utstakat för oss genom sin lära. För den skull kan det för en kristen icke givas någon viktigare fråga än denna: Var finner jag Kristi lära? Har jag funnit den, så har jag endast att hålla mig till densamma och jag är viss om min salighet.

Vi skola därför i en liten artikelserie söka förklara huru var och en på ett enkelt och ofelbart sätt kan lära känna Kristi hela, rena och oförfalskade lära.

Grundvalen, som den kristna religionen stöder sig på, är Kristi gudom. Är Kristus Gud, är han Guds sändebud, så är den lära han förkunnat, en gudomlig lära och därför sann. Erkännandet av hans gudomliga natur innebär även att vi bekänna honom som vår Frälsare, vilken har kommit i världen för att frälsa oss från synden, öppna för oss himmelen samt skänka oss de medel, varigenom vi kunna bliva saliga. Medan vi voro döda genom synden, kom han för att meddela oss nådens övernaturliga liv. ”Han människosonen, kom för att söka vad som förtappat var.” Luk. 19, 10. Därför gav Gud honom namnet Jesus, ty han skulle frälsa sitt folk från dess synder.

För att fylla denna sändning d.v.s. för att saliggöra oss, gav han oss sitt föredöme, sin lära och sitt liv. Sedan han i 30 år hade varit ett föredöme i alla dygder, predikade han i tre år vad människorna måste göra och låta för att kunna bliva saliga till dess han slutligen på korset, liksom ett offerlamm bjuder sin himmelske Fader sitt blod och sitt liv såsom lösepenning för människorna.

Till utgångspunkt och grundval för vår bevisföring taga vi Kristi gudom. Kristi gudom och hans gudomliga sändning antaga vi således som fakta. Nåväl är Kristus Gud och till följd därav den eviga sanningen, då är också den lära han predikat evig och fullkomlig såsom han själv. Därom vittnade han, i det han sade till Pilatus: ”Därtill är jag född och därtill har jag kommit i världen, att jag skall vittna om sanningen. Var och en som är av sanningen, hör min röst.” Joh. 18, 37. – Hans lära förbliver oföränderligt densamma, därför att sanningen är oföränderlig. För den skull säger Kristus: ”Himmelen och jorden skola förgås, men mina ord skola icke förgås.” Matt. 24, 35. – I tros- och sedeläror äga vi således blott en mästare, Jesus Kristus, emedan sanningen är en och odelad. Med rätta säger den hel. Paulus: ”Om ock en ängel från himmelen förkunnade ett annat evangelium för eder utom det I haven mottagit, han vare förbannad.” Gal. 1, 8. – Men även den hel. Ande kan icke lära oss något annat utom det Kristus har lärt oss. ”Han skall taga av mitt och förkunna för eder … ”Han skall vittna om mig”, sade Kristus. Joh. 16, 14–15, 26. Det skulle därför vara dåraktigt att påstå, det Kristus endast hade predikat för sina samtida, eller att Kristi lära på senare tider, enligt de mänskliga förhållandena, skulle ha blivit ändrad. Nej, Kristus har predikat en lära, en lära som var avsedd för alla tider och för alla människor; en lära, som i sin helhet, ren och oförfalskad måste predikas, antagas och bekännas intill världens slut. Kristus sade till sina apostlar: ”Gån och lären alla folk … och lären dem hålla allt, vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill världens ände.” Matt. 28, 19. Alltså intill världens ände måste Kristi lära av alla människor antagas och bekännas; även bekännas, ty ”med hjärtat” säger aposteln Paulus, ”tror man till rättfärdighet och med munnen sker bekännelsen till salighet.” Rom. 10, 10. D.v.s. hjärtats tro, som bekännes med munnen, gör människan rättfärdig och salig inför Gud.

Intill världens slut måste människorna bekänna Kristi hela lära, hans tros- och sedelära. En religion utan bestämda trosartiklar skulle föra oss tillbaka till det samhälle om vilken den hel. Paulus talar på Areopagen: ”Jag fann även ett altare på vilket det stod skrivet: Åt den okände Guden. Vad I nu dyrken, utan att känna, detta förkunnar jag för eder.” Ap. Gärn. 17, 23. Utan trosläror skulle Gud och hans gudomliga egenskaper, skulle Kristus och hans fullkomligheter snart vara okända ting och mänskligheten skulle åter böja knä inför den ”okände Gudens” altare.

Därför denna Pauli förmaning: ”O Timoteus, förvara det som är dig anförtrott (d.v.s. den kristna läran) och fly de oheliga nyheterna i ord, i gensägelserna i en vetenskap som falskeligen så benämnes.” Tim. 6, 20.

Alla människor böra således antaga d.ä. hålla för sann och bekänna Kristi hela lära och det är dem icke tillåtet att därav ändra om också blott en enda bokstav. Vid slutet av sin uppenbarelse säger den hel. Johannes: ”Om någon tager bort något från orden i denna boks profetia, så skall Gud borttaga hans del från livets bok.” Uppenb. 22, 19. Skyldigheten att antaga Kristi hela, rena och oförfalskade lära är så stor att vår salighet är beroende därav. ”Den som tror skall varda salig, men den som icke tror, skall varda fördömd.” Mark. 16, 16. Hos ingen finnes således frälsning utom hos Kristus och i hans lära, ”ty det är intet annat namn givet åt människorna i vilket vi skola frälsas.” Ap. gärn. 4, 12. Han är vår konung, vilkens rike icke skall hava någon ände, som skall härska i Davids hus evinnerligen. jfr. Luk. 1, 32–33.

Honom böra vi lyda och efterfölja om vi vilja bliva saliga, ty han är vägen, sanningen och livet. Han är sanningen, som vi måste känna och förstå; vägen, som vi måste följa; livet, som måste besjäla vårt liv. Han är herden, som bär oss på sina skuldror när vi äro trötta; han är den enda dörren, genom vilken vi måste gå in i hans rike; han är den vän, vid vilkens hjärta vi liksom den hel. Johannes, kunna vila.

Men huru skola vi lära känna Jesus Kristus, om vi icke äga hans rena lära? Endast åt dem som mottaga honom, som tro på honom, således även antaga hans lära, har han givit makt att bliva Guds barn.

Han är uppståndelsen och livet, men huru skall människan uppstå i och genom Kristus, om hon icke dött i bekännelsen av hans lära? Och huru skall någon av Kristus kunna erhålla det eviga livet, om han icke tror på Kristus, d.v.s. håller för sant allt vad Kristus har lärt. ”Ty, den som icke tror på Sonen, skall icke få se livet, utan Guds vrede bliver över honom.” Joh. 3, 36.

Han skall uppväcka oss på den yttersta dagen och döma oss efter sitt evangelium. (jämf. Rom. 2, 16.) Men huru sträng kommer icke hans dom att vara, om vi icke trott på hans evangelium, eller efter godtycke hava förfalskat det, om vi icke antagit Kristi rena, oförfalskade evangelium och icke bekänt det genom vårt leverne. ”Varje ande, (d.ä. varje lärare, varje lära,) som delar Jesus, han är icke av Gud, han är en antikrist.” 1 Joh. 4, 3. En var således som icke vill antaga Jesu rena lära, är en fiende till Jesus.

Om vi älska Jesus och bekänna hans lära kommer Jesus att vara vår övermåttan stora lön
och vår salighet i himmelen.

Men ”om någon icke älskar Herren Jesus Kristus, han vare förbannad.” 1 Kor. 16, 22.

Det hittills anförda kan sålunda sammanfattas:

  1. Kristus är Guds son.
  2. Hans lära är en gudomlig lära.
  3. Hans gudomliga lära är avsedd för alla människor, som skola leva intill världens slut.
  4. Alla människor äro förpliktigade att antaga Kristi hela, rena oförfalskade lära, ty vår salighet är beroende därav.
  5. Någon annan lära utom Kristi få vi icke bekänna oss till, om ock en ängel från himmelen skulle förkunna den för oss.

    I en följande artikel skola vi ytterligare belysa den fråga, som nu närmast uppstår: ”Kunna vi i dag ännu återfinna Kristi hela, rena, oförfalskade lära?”