Biskop Magnus Olai Tavasts födelseort

Av Jarl L:son Renwall

I min uppsats »Magnus Olai Tavasts kyrkliga gärning», publicerad i Credo år 1927 (hft 10 och 11), har jag, i överensstämmelse med det gamla antagandet och utan att kontrollera uppgifterna, anfört, att biskopen blivit född den 14 oktober 1357 å nämnda lägenhet. Vidare har jag framhållit, att hans farfar skulle varit en Nikolaus Tavast och hans fader en viss Olof Niklasson Tavast. På initiativ av fiskalen vid Åbo hovrätt Hakon Gruner och med hans bistånd har jag numera underkastat denna fråga en kritisk granskning, varvid jag funnit, att de ovanstående uppgifterna knappast kunna vara riktiga.

Nikolaus Tavast kan knappast vara biskopens farfar, ty hans fader måste hava hetat Olof Jönisson, i en del urkunder nämnd Olof Iwansson. Och är biskopen verkligen född den 14 oktober 1357, vilket väl är riktigt, enär han samstämmigt säges hava dött vid en mycket hög ålder, kan han knappast heller hava fötts å nämnda Alasjoki egendom, som då ännu icke befanns i hans faders ägo. Min bevisföring är följande:

I Registrum ecclesiae Aboensis, eller, såsom den ock kallas, Åbo domkyrkas svartbok finnes ett köpebrev, daterat »Wirmo anno Domini mccclxxv, die apostolorum Petri et Paulij», således den 29 juni 1375. Enligt detta köpebrev överlät en viss Bengt Galne sitt »godz j Nidrae, som liggher vid Methos i Wirmo solm, med allom tiillaghum — enom beskedeligom manne Olaff Jønisson honom ok hans aerffuingiom tiil aewerdeliga aegho, om hans godz j Pøharantha, som kallas Kumirona, j sama sokn o(k)cl mark paeninga, huilka peninga jak kennis haffua upburit aff theena for:de Oloff Jönisson». Dessa gods äro Alasjoki och Kummiruona, den förstnämnda liggande i dåvarande Mietois by av Wirmo socken, den senare åter i Pyhäranta by av samma socken.

I ett erkännande givet »iuxta ecclesiam Virmo anno Domini mccclxxiij etc:a» finna vi, att ovan nämnde Bengt Galne tidigare för 100 mark försålt till samme Olof Jönisson bland annat hans ägande »Kwmirona» (= Kummiruona) gods i Pyhäranta by av Wirmo socken, vadan det omnämnda köpet innebar, att Bengt Galne återbördade sitt forna gods.

Men huru kunna vi av det ovansagda draga de vidare slutsatserna?

Vi veta, att biskop Magnus Olai Tavast ägde bland andra gods även Alasjoki såsom arv efter sin fader. Sålunda heter det i ett stadfästelsebrev, daterat »areno epter Gudz byrd med tretie pa niondhe arit, dagh naest epter sancti Ericx dagh», »oss witerligit wara ath wyrdelighen fader Magnus j Abo ok hans broder Jønis Olofsson, — giorde syne mill an eeth jordha skipte fore beggis thera laglighet skull j swo mottho; at for:de werdogh fadher met Gud skulle haffua ok beholda Alasiokj gaardh ok godzet j Wirmo sokn —. There fadher Oloff Tavast, køpte Alasiokj for halff tredie hundrade marker peningha, som køpensbreff wthuisa —.» Ifall vi nu draga oss till minnes, att Olof Jønisson år 1375 köpte detta gods just för denna summa penningar, finner man att indicierna för vårt antagande äro synnerligen starka. Men den omständigheten, att godset var i biskopens hand arvejord, gör att det blir alldeles säkert, att han icke kan hava blivit född på detta gods. Det enda möjliga vore, ifall vi dock fasthålla vid det gamla påståendet om orten för biskopens födelse, att biskopens fader skulle tidigare ägt lägenheten, men kort efter Magnus Olai Tavasts födelse försålt densamma för att efter år 1375 åter förvärva godset. Något belägg för detta hava vi dock icke i urkunderna funnit.

Jag tror mig således kunna våga påståendet; att Olof Jönisson och Olof Tavast äro en och samma person samt därtill biskopens fader. Vidare vågar jag fastslå, att biskop Magnus Olai Tavast icke föddes å det uppgivna godset.

Härigenom uppstår för oss en ny fråga: Var är han född?

Det gives den åsikt, att han alls icke vore född i Egentliga Finland utan i Tavastland. Detta antagande stöder sig därpå, att biskopens fader ägde stora egendomar i detta landskap samt att släkten, såsom namnet utvisar, skulle härstamma därifrån. Ett ytterligare stöd för denna åsikt tror man sig finna däri, att efter faderns död skiftade biskop Magnus och hans äldsta bror, föräldrarnas äldsta barn, faderns fasta gods sålunda att den äldste sonen Niklis (Nils) erhöll »all the gotz os badhom tilfiöldo i tauestaland oc eet gotz j borghaby j swatzaa sokn j Nylande», medan Magnus åter »sculum behalda all the gotz os badhom fiöldo til arfs j wirmo oc pike soknom, oc eet gotz j paltila j vittamala sokn». Detta skifte är daterat »j abo Areno aepter gudz byrdh yppa sancti Vincencii dagh», således den 22 januari 1423. Då Nils Tavast såsom den äldste sonen kom att vandra den världsliga banan, valde han, antager man vidare, såsom sitt egentliga verksamhetsområde ättens hemtrakter, vilket styrkes därav, att han en tid var häradshövding i Hollola härad.

Jag är dock mera benägen antaga, att biskop Magnus Tavast verkligen var född i Egentliga Finland, närmast då i Wirmo socken, där hans fader även ägde rätt många gods.

För riktigheten av denna min åsikt talar först och främst traditionen, om ock den oriktigt angivit födelsegodset. Alasjoki gods, där han oriktigt uppgivits hava blivit född, heter i dag, som är, Tavastila. Traditionen som sådan kan icke sakna all grund, utan har födelsegodset blott av traditionen förväxlats. För riktigheten av vårt antagande talar även den omständighet, att biskopen tillöste sig de arvegods, som voro belägna i bl. a. Wirmo socken. Är det måhända för vågat, att i denna omständighet se en yttring av biskopens kärlek just till den trakt, där han fötts och måhända uppvuxit. För min åsikt talar även den omständighet, att han i universitetets i Prag matrikel antecknats såsom Magnus de Birmo (= Virmo).

Är detta mitt antagande riktigt, kunna vi måhända litet närmare bestämma det gods, å vilket vår store biskop föddes.

Vi veta, att han bland annat stiftat Helige Lekamens altare, i Abo domkyrka, vilket altare låg honom synnerligt varmt om hjärtat. I en donationsurkund, daterad »areno apter Gudz byrd mcdxxx pa thet niende, in octaua beati Augustinij episcopi et confessoris», eller således den 4 september 1439, donerar han till detta altare en hel mängd gods bl. a. gods i »Karles», »Lenakala» och »Haloss» byar av Wirmo socken, vilka gods han av sina medarvingar löst. Då han visste, att dessa gods skulle efter hans död möjligen återbördas till hans närmaste arvingar, ville han förhindra, att åtminstone det gods han fötts på skulle undandragas kyrkan, som han troget tjänat och älskat, därför donerade han detta gods till domkyrkan, närmast till underhåll av det altare han älskade måhända mest. Beträffande denna donation är i synnerhet att märka, att donationsbrevet är synnerligen detaljrikt. Han uppräknar synnerligen ingående av vilka han inlöst godsen och vad han åt var och en samarvinge för godset erlagt, allt detta för att omöjliggöra framtida klander av arvingarna.

Häremot kunde visserligen invändas, att han till samma altare även donerat Alasjoki gods, varför den ovannämnda donationen alldeles icke behöver vara ett indicium för antagandet, att han fötts på något av de i detta brev uppräknade godsen. En viktig omständighet är härvid dock att beakta. Den 9 juli 1439 överlät han till sin broder Lars Olofsson Alasjoki lägenhet mot det att denne skulle till altaret och dess prebende årligen utgiva en viss skatt. Beträffande denna lägenhet återtog han förty dess tidigare skedda överlåtelse till nämnda altare. Skulle han hava fötts å denna lägenhet, kan man icke förstå, huru han skulle ha återtagit donationen av detta gods.

Med allt detta för ögonen är jag böjd för antagandet, att biskop Magnus Olai Tavast fötts på något av de gods i Wirmo socken, som han medels donationsbrevet av den 4 september 1439 donerade till Helige Lekamens altare vid Åbo domkyrka. Detta antagande lider av den svaghet, att man icke kan konstatera, huruvida dessa gods kommit i biskopens faders Olof Jönissons ägo före 1357, den 14 oktober.

Min undersökning har således fört oss så långt, att vi med en någorlunda säkerhet hava påvisat tvenne historiska oriktigheter. Kanhända kunna vi hoppas, att denna utredning skall kunna vara en hjälp för utforskandet av Finlands största biskops födelseort.

Åbo, Dagen för Korsets upphöjelse fest 1930.