Bysans i Centraleuropa – utställningar för barn och vuxna

av HELENA BODIN
På väg till konferensen Byzantium and the Modern Imagination på Masaryk-universitetet i Brno i Tjeckien stannar vi till vid renässansslottet Schallaburg strax utanför Wien.

Där pågår utställningen Byzanz & der Westen – 1000 vergessene Jahre. Den går i svalkande turkosa färger mot varmt orange och rött med vita accenter i form av de många pärlorna i kejsar Konstantins och kejsarmodern Helenas dräkter på affischerna. Genom hela utställningen hörs ett svagt brus av hav och vågor. Havets förmåga att både skilja och förena används för att ställa frågor om relationen mellan Bysans och väst: Rör det sig om förståelse? Konkurrens? Misstro? Fascination? Solidaritet? Konflikt? Beroende?

De föremål som ställs ut – kostbara smycken, sköra textilier, relikskrin, ikoner och husgeråd samt mängder av texter på papyrus, pergament och slutligen i tryck – erbjuder vilopunkter för allt annat som skiftar. Särskilt viktiga blir personer och föremål med diplomatiska funktioner, till exempel den bysantinska prinsessan Theophano som 972 gifte sig med den tysk-romerske kejsaren Otto II, och den rekonstruerade bysantinska dubbelorgeln, ett maktens instrument, som man kan få höra Susanne Rühling spela på.

Förutom att utställningen ställer frågor ger den tillfälle för både barn och vuxna till pedagogisk lek. För barnen finns bland annat stämplar med texten ”Byzanz = wow!” eller ”Made in Byzanz” att sätta på låtsade äkthetsintyg som anger att något så dyrbart bara kan komma från Bysans. För alla intresserade, vuxna som barn, finns ett utrymme där de trosfrågor som skiljer öst och väst förklaras genom en mängd skyltar som går att vända på, samtidigt som det finns aspekter som förenar och ett centrum som är oföränderligt – Kristus.

En avslutande vägg med ytterligare frågor riktade till besökarna blir sista steget innan vi åter kommer ut i solen på borggården och kan fortsätta ut i slottsträdgården där äpplen och humle mognar: ”Vad är Bysans? Och var ligger ”väst”? Varför bryr vi oss överhuvudtaget om det förgångna?” Det känns riktigt bra med en utställning som inte utger sig för att ha alla svar utan ihärdigt fortsätter att ställa sina frågor.

Nästa eftermiddag tar vi tåget till Brno och hinner före stängning in på utställningen av Alfons Muchas svit Det slaviska eposet (1928). Målningarna är gigantiskt stora, ofta drygt 6 x 8 meter. Sammanlagt gjorde Mucha tjugo sådana dukar, och här är nio av dem utställda. Vissa rör de slaviska folkens samlade ursprung, andra det tjeckiska folkets. Motiven spänner från halvt mytisk, halvt historisk folkvandringstid till det att livegenskapens upphörande proklameras utanför Vasilijkatedralen i Moskva. Ofta finns i förgrunden en vettlöst skräckslagen kvinna med sitt barn, som ett slags historisk konstant.

Stillbild från kortfilmen om Kyrillos och Methodios.

När konferensen på Masaryk-universitetet börjar dagen därpå får vi en rad exempel på hur Bysans dyker upp i modern populärkultur – japansk anime, dataspel, rumänsk och turkisk historiefilm, grekiska tecknade klassikerserier, tjocka bulgariska och tjeckiska ungdomsromaner med historiska ämnen. Särskild förtjusning väcker den tjeckiska tecknade kortfilmen om Kyrillos och Methodios, slavernas bysantinska apostlar, som på 800-talet skapade grunden för det kyrilliska alfabetet och missionerade just här i Moravien.

Helt klart är det angeläget att fortsätta ställa frågor om Bysans, såväl i väst som i öst, och Centraleuropa är en väl vald plats för sådana samtal.

Helena Bodin 2018-09-16

Foton ovan av Helena Bodin.

Länk till utställningen Byzanz & der Westen på Schallaburg finns här

Länk till utställningen Alfons Mucha – Two Worlds i Brno finns här

Länk till information om hela Muchas slaviska epos finns här

Länk till den tjeckiska tecknade filmen om Kyrillos och Methodios på YouTube finns här