Celibat och äktenskap i Signum 4

Ett rykande färskt nummer av Signum är i dagarna på väg till prenumeranterna. Men så präglas också numret denna gång av flera i katolska sammanhang eldfängda teman, däribland prästcelibatet och synen på äktenskapet. De som kan det minsta om dessa saker vet att celibatet för stiftspräster inte är strikt nödvändigt rent teologiskt sett. Det har alltid funnits gifta katolska präster, låt vara oftast som sällsynta undantag. Likaså känner nästan alla till att katolska kyrkan ser sig förpliktad av Jesu egen undervisning att försvara äktenskapets oupplöslighet. Att äkta makar kan separera och att kyrkan har processer för ogiltighetsförklaring av äktenskap är sedan en annan sak.

Det är ingen hemlighet att uppfattningarna om både prästcelibatet och äktenskapets oupplöslighet skiljer sig ganska rejält åt även bland katoliker. Att katoliker i allmänhet uppfattar både prästcelibatet och äktenskapets oupplöslighet som någonting gott och eftersträvansvärt är en sak. Men det betyder inte nödvändigtvis att man håller med om alla kyrkliga bestämmelser kring dessa frågor, eller att man uppskattar det sätt som frågorna brukar hanteras på i kyrkans sammanhang. Även bland praktiserade katoliker finns åtskilliga som menar att celibatet inte borde vara förpliktande för stiftspräster och att möjligheterna att tillåta ett andra äktenskap, när det första definitivt har brutit samman, borde tas upp till allvarlig prövning. I artikeln ”Varför det är trovärdigare att tillåta ett andra äktenskap” argumenterar kyrkorättsprofessorn Sabine Demel för ett sådant vägval.

I ledaren ”Det kontroversiella celibatet” argumenterar Philip Geister och Klaus Misgeld för behovet av en ny debatt om prästcelibatet. De menar att celibatet i idag ofta bedöms utifrån verklighetsfrämmande och fördomsfulla utgångspunkter. Vi behöver en ny debatt om celibatet, där dess faktiska värde för kyrkans liv, men även dess avigsidor, kommer i fokus. Deras slutsats lyder att celibatet för stiftspräster bör bibehållas, men att kyrkoledningen borde vara mer generös med att göra undantag från regeln när så är påkallat.

Ytterligare ett eldfängt inomkyrkligt ämne gäller de amerikanska katolska ordenssystrarnas organisation LCWR och deras konflikt med Troskongregationen i Rom. Som vi rapporterat om här på Signums hemsida har under de allra senaste dagarna den aviserade dialogprocessen mellan Rom och LCWR nu tagit sin början. Bakgrunden till konflikten och ett personligt vittnesbörd om hur resonemangen kring konflikten kan ta sig ut i den amerikanska katolska vardagsverkligheten finner man i Phyllis Zaganos artikel ”Troskongregationen och ordenssystrar på kollisionskurs” och i Katrin Åmells artikel ”Möte med syster Evelyn”.

Allt i Signum nr 4 är förstås inte eldfängt, men kan vara intressant ändå. Den svenska patristikens nestor och Signums mångårige medarbetare Per Beskow beskriver patristikens utveckling under 1900-talet och hur det gick till när också svenskarna började läsa kyrkofäder. Harald Schöndorf tecknar ett porträtt av den tyske filosofen Robert Spaemann, som nyligen fyllde 85 år. Och Mark Vernon förklarar varför religion är nyttigt för dig. Så kan Signums läsare förena nytta, nöje och bildning i sommarens hängmatta.

Ulf Jonsson 2012-06-14