Christus vivit – påvligt dokument till ungdomar

Det är symptomatiskt att Vatikanen först låter det vara äldre herrar som presenterar ett påvligt dokument riktat till ungdomarna. Huvudtalare när Christus vivit (Kristus lever) presenterades på tisdagen var den 78-årige kardinalen Lorenzo Baldisseri och den 60-årige Fabio Fabene. Båda var ansvariga i Vatikanen för att organisera biskopsynoder, även den i oktober förra året, den synod vars uppföljningsdokument påven nu offentliggjorde. Båda refererade de långa avsnitt ur dokumentet, och de flankerades av såväl Vatikanens talesperson som kommunikationschefen Paolo Ruffini och en italiensk lärare i religionskunskap.

En ung kvinna räddade presskonferensen, Laphidil Oppong Twumasi [från Ghana, övers. anm.]. Denna 25-åring fick dock inte ordet förrän mot slutet, och hon fick det minsta talutrymmet. Hon var den enda som vände sig direkt till de huvudsakliga adressaterna av det påvliga dokumentet: de unga. ”Vi måste ta oss an slutdokumentet från synoden, filtrera fram de ämnen och realiteter som står oss närmast och anpassa dem till våra behov”, krävde hon. Annars kommer ”allt arbete från dessa två år att ha varit förgäves”.

Twumasi var med redan för ett år sedan, tillsammans med 300 unga från hela världen, med det förberedande mötet inför synoden. Hon vill med all önskvärd tydlighet att innehållet i det senaste påvliga dokumentet inte bara blir något som man pliktskyldigast prickar av. Alltså erbjuder hon sig att ställa cirka 60 sidor text med delvis otympliga formuleringar till förfogande, ”eftersom jag är övertygad om att var och en av oss där kan finna något som angår oss”.

Dokumentet bygger i allt väsentligt, ofta ordagrant, på slutdokumentet från ungdomssynoden, som antogs i oktober av synodbiskoparna. För att betona karaktären av världskyrka, citerar Franciskus biskopskonferenser i Schweiz, Rwanda, Korea, Argentina och USA. Framför allt citerar han sig själv: ett kort tal som han höll vid de senaste världsungdomsdagarna i Panama. Så liksom presskonferensen var utmärkt på så sätt att den innehöll direkt tilltal till de unga, gör även påve Franciskus’ skrivelse intryck, då, den vänder sig direkt till unga människor.

Utan att överge källornas egenart – återkommande hänvisar han för vidare läsning till synodens slutdokument – för han samman olika textavsnitt till sin egen personliga text. Franciskus förtätar, delvis till ett pregnant bildspråk. Han talar alltid direkt till de unga, genom tilltalet ”du”. Även formellt skiljer sig brevet ”till de unga och till hela gudsfolket” från tidigare postsynodala skrivelser, som vanligen främst riktade sig till biskopar och präster.

Franciskus vill nå fram till de unga, med deras för åldern typiska frågor och drömmar, spontanitet och uppriktighet. Han vill understryka hur värdefulla de är för kyrka och samhälle; han uppmanar själasörjare till att vägleda genom att lyssna, och även ta fel och misslyckanden i beaktande. Påven tar upp flera områden, som missbruk och migration, liksom även frågor om kallelser, arbete och familj.

Många ämnen som under synoden kom i förgrunden, finns nu däremot i bakgrunden: former för sammanboende vid sidan av äktenskap mellan man och kvinna eller de ungas delaktighet i beslutsfattande i kyrkan. Den protestvåg mot klimatpolitiken, som har gått fram bland unga över hela Europa, har inte heller nått Vatikanen. Men frågan om kvinnans roll anknyter dokumentet till. En levande kyrkan måste uppmärksamma ”de berättigade kraven från kvinnorna, som fordrar mera av rättvisa och likabehandling”.

Franciskus uppmanar unga människor till att vara ”förändringens huvudrollsinnehavare”. I sin text uppmanar han dock inte bara till handling, utan att uppmanar även kyrkan att ”lyssna till åsikter och även kritik från de unga” Sammanfattningsvis fastslår påven att ”man måste ändra på en del saker”.

Kathpress 2019-04-02