Corona och ”Franklineffekten”: en spaning

av ERIK ÅKERLUND

Benjamin Franklin hade ett problem. Det amerikanska universalgeniet satt i den lagstiftande församlingen i Pennsylvania och var allmänt omtyckt. Men det fanns en person som han inte alls kom överens med, och som hade ett ständigt horn i sidan till Franklin. Franklin försökte på alla sätt vara vänlig mot denne man, men ingenting tycktes tina upp relationen. Vad skulle han göra?

Franklin testade då den rakt omvända strategin. I stället för att försöka göra ytterligare vänliga handlingar mot mannen ifråga, bad han denne om en tjänst. Franklin bad att få låna en sällsynt bok från mannens bibliotek, vilket han också fick. En vecka senare återlämnade Franklin boken, tackade så hemskt mycket för lånet och förklarade sig stå i en stor tacksamhetsskuld till den andre. Efter detta började mannen tala vänligt med Franklin, och relationen kom att växa till en vänskap som varade livet ut.

Benjamin Franklin. Foto: Wikimedia commons.

Det är efter denna historia, som är hämtad ur Franklins självbiografi, som franklineffekten fått sitt namn. Franklineffekten handlar om ett slags omvänt orsakssamband mot det man vanligen tänker sig mellan vilken uppfattning man har om personer, å ena sidan, och hur man behandlar dem, å den andra. Vanligtvis tänker vi oss att man behandlar personer man tycker om väl, medan man tenderar att behandla personer man inte tycker om illa. Franklineffekten handlar dock om att vi tenderar att tycka om personer som vi behandlar väl, medan vi tycker illa om personer som vi behandlar dåligt. Från praktik till teori, alltså.

Franklineffekten är också ett exempel på kognitiv dissonans och hur vårt psyka arbetar för att upplösa sådan dissonans. I detta fall uppstår dissonansen mellan handling och tanke, mellan hur vi (praktiskt) beter oss andra människor och vilken (teoretisk) uppfattning vi har om dem. Om vi börjar agera vänligt mot personer som vi inte tycker om så kommer vi – allt annat lika – att också börja uppskatta personen ifråga alltmer.

Sambandet gäller dock även omvänt. Om vi alltså börjar behandla andra människor sämre så kommer vi också att få en mer negativ uppfattning om dem.Vad har då detta att göra med corona?

Det är uppenbart att våra handlingsmönster har förändrats kraftigt under dessa tider. Vi rör oss annorlunda i det offentliga rummet, och vi förhåller oss annorlunda rent kroppsligt gentemot andra människor.

Mot bakgrund av franklineffekten är det då naturligt att fråga sig: hur kommer detta att förändra våra uppfattningar om andra människor?

Ur en aspekt kommer andra människors välbefinnande mer in i bilden när jag gör mina handlingar nu. Var jag rör mig, i vilka rum jag befinner mig och vilka människor jag träffar är direkt relaterat till om jag utsätter andra människor (och mig själv, förstås) för fara, i större eller mindre skala. Andra människors välbefinnande blir alltså en mer integrerad del i valen av vilka handlingar jag utför och vad jag gör under en dag.

Men förutom att behandla människor väl skulle man också kunna säga att vi (åtminstone de som rör sig ute i det offentliga rummet) i praktiken behandlar människor ”sämre”. Vi behandlar, för att vara mer precis, andra människor i högre grad som källor till risk eller fara. Vi tar steg bort från dem om de kommer för nära. Vi blir mer vaksamma på möjligt sjukdomsbeteende, en typ av förhållningssätt som vissa forskare menar är den evolutionsbiologiska grunden till det sociala fenomenet stigma; en nysning och du är utdömd ur gruppen. Vi undviker att komma in i större grupper av människor. Kort sagt behandlar vi andra människor i praktiken med större misstro.

Vilka konsekvenser coronapandemin kommer att få på lite längre sikt och på olika plan är förstås någonting som framtida forskning får utvisa. Men det ligger nära till hands att tänka att våra förändrade handlingsmönster gentemot varandra också kommer att leda till förändringar i våra attityder till varandra. Kommer franklineffekten leda till att vi också i våra attityder ägnar ett större utrymme åt andra människors välfärd? Eller kommer den omvända franklineffekten att ge en extra skjuts till den minskande sociala tillit som vi redan ser som en trend i Sverige? Kanske kommer båda att vara fallet.

Vad som sker i det stora är svårt att påverka. I det lilla kan vi vara vaksamma på våra egna uppfattningar och vår egen inställning till andra människor, och tänka på hur våra egna handlingar gentemot andra kanske också förändrar vår uppfattning om dem.

Till såväl det sämre som till det bättre.

Erik Åkerlund, 2020-09-04

Detta är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

För mer om franklineffekten, lyssna på första avsnittet av psykologipodden Dumma människor med Lina Thomsgård och Björn Hedensjö.