Credos böcker

De båda skandinaviska katolska jultidningarna Kimer I Klokker och Julekærten tävla om priset i gediget och intresseväckande innehåll. I Julekærten märker man mera redaktören, i Kimer I Klokker mera de bidragande författarna, icke minst Lars Eskeland.

Julen är ju en barnens högtid. De katolska barnen i Finland och Sverige ha fått en välkommen julgåva i Min egen läsebok Il utarbetad av Th. A. Liljefält, Helsingfors 1930. Erhålles hos de Katolska Systrarna, Edelfeltsvägen, Eira, Helsingfors. Möjligen står denna del något tillbaka för den första, framför allt är den mindre enhetlig. Men i sin helhet kan detta arbete blott på det varmaste rekommenderas. Våra katolska uppfostrare ha likaledes från finländskt håll fått en ej mindre kärkommen gåva i den svenska översättningen av Pius XI:s Rundskrivelse om ungdomens kristliga uppfostran. Lahtis Tryckeri- och Tidnings-Aktiebolag, Lahtis, Finland. Här finnas alla aktuella uppfostringsproblem behandlade. Intressant är att se med vilken iver påven framhåller betydelsen av rent katolska skolor.

Att många av våra katolska barn i Norden äro aktiva katoliker ser man av Jesu Barndoms Forenings Aarbog 1930. Erhålles hos föreningens ledning: Nørrebrogade 27 C, København N. En vacker sannsaga för stora och små är Elisabeth von Schmidt Pauli: Historien om den hellige Elisabeth. Budbringerens Forlag. Aarhus 1930. En väckande läsning för vår katolska ungdom är den lilla skriften Ved Marterpælen, De otte kanadiske Martyrers Liv og Heltedød. I Kommission hos Sankt Ansgars Boghandel. Vodrofsgaard. København1930. En spännande indianhistoria som verkligen hänt och på samma gång en kristen hjälte- och martyrhistoria. Från samma bokhandel kan man också erhålla R. Wickl S. J.: Pinsebetragtninger. Oversat af Ellen Wahl, København 1930, en from och älskvärd bok, samt Frans af Sales: Philothea,med inledande ord av biskop Brems.

År 1930 har i vår nordiska katolska värld i främsta rummet präglats av Olavsjubileet. Bland de skrifter som utgivits med anledning av det stora minnet märkas främst Sigrid Undset: Hellig Olav. Norges Konge. Some & Cos Forlag. Oslo 1930. En synnerligen kärkommen framställning av den katolska Kyrkans historia i Norge under senare tid får man i Der hetlige Olaf Haraldson, der evige König und Apostel von Norwegen und sein Werk. Gedruckt in der Missionsdruckerei Damianeum. Simpelveld. Holland 1930. En liten uppslagsbok i smått med en mängd värdefulla upplysningar och fotografier. Från Concentras Bokhandel, Thv. Meyers Gate 80, Oslo kan man för det billiga priset av 50 öre erhålla broschyren En norsk Kunstmaler som levet og døde i Hellighets Ry. Efter den større franske Utgave av P. Toll. Credos medarbetare Per Skansen har inlett och kommenterat några intressanta brev av skådespelerskan Éve Lavallière, vars konversion på sin tid väckte så stort uppseende. Éve Lavallière: Ma conversion. Librairie Galinard 43, rue de Beaune, Paris.

På Norstedt & Söners Förlag har utkommit nionde delen av Claes Lagergren: Mitt livs minnen. Man måste beklaga att detta värdefulla memoarverk ej längre kan fortsättas. Men man kan väl knappast tänka sig att den in i det sista ungdomsfriske författaren själv drömt om att kunna slutföra det stort anlagda verket. Kanske kommer senare en person- och kulturhistoriker, som kan begagna sig av författarens ingående dagboksanteckningar varpå hela detta arbete är byggt.

Också i de nordiska länderna är marken rik på katolska minnen som märkligt nog ofta tyckas intressera våra protestanter mera än våra katoliker. En värdefull katolsk kulturbild från det av Östergötland starkt influerade norra Småland finner man i den flitige forskaren Sigurd Piras skrift Heligkorskapellet i Holaveden. Tranåspostens tryckeri 1930. Katolska läror och bruk framställas här med efterföljansvärd korrekthet.

Strävan efter korrekthet och kärleksfulla försök att förstå motståndaren utmärker en under 1930 utgiven skrift: Katholisch und Protestantisch. Eine leidenschaftslose Klarstellung von Heribert Holzapfel. Herdens Verlag. Freiburg im Breisgau. Nutida protestanter tyckas ha föga intresse för eller ens kunskap om protestantismen som teologiskt system. Dylika framställningar finner man nästan endast i katolska skrifter. Holzapfel gör verkliga ansträngningar att vara välvillig och rättvis. Han citerar uteslutande representanter för den mera konservativa lutheranismen och nämner knappast den utbredda och inflytelserika liberala teologin. Han söker intränga i deras tankegång och – vad kanske ännu viktigare är – i deras känslovärld för att sålunda finna möjligheter till ett verkligt samtal. Den interkonfessionella konversationen är icke ett så hopplöst företag som många föreställa sig. Där gäller blott att tänka ut det bästa sättet att föra den.