Dagbok från Birgittaikoners pilgrimsvandring mellan kyrkor i Sverige

RECENSION av KERSTIN HEDBERG NYQVIST

Christina Lundström: Amor meus crucifixus est. Pilgrimsikon i vår tid. Artos och Norma bokförlag 2013, 143 s.

En dagbok har kommit ut, skriven av företrädare från kyrkor – mellan Hudiksvall och Göteborg – som tog emot en triptyk av Birgittaikoner som skickats ut på pilgrimsvandring, i Birgittas efterföljd. Två kyrkor är katolska, de övriga tjugo svenskyrkliga. Ikonerna målades av Christina Lundström, utbildad i Aten i bysantinskt ikonmåleri och verksam som fiolpedagog enligt Suzukimetoden.

Birgitta avbildas som ung brud då hon ännu söker Guds väg, som medelålders då hon skriver sina uppenbarelser, och som åldrande då hon visar sitt hjärta som brinner av kärlek till Gud och människor. Bakom Birgitta står Maria, och bakom henne syns den korsfäste Kristus. Birgittas och Marias blickar riktar sig mot betraktaren. På varje ikon syns även kvinnor som illustrerar ’Den helige frälsarens orden’: Birgittas dotter, den heliga Katarina, den första abbedissan i Vadstena kloster; den saliga Elisabeth Hesselblad som återinförde Birgittinorden till Sverige i början på 1900-talet, och en novis som symboliserar ordens fortsatta tillväxt.

Där finns även franciskanen padre Pio, som var stigmatiserad, och som helgonförklarades 2002, (vars syster Pia gick in i Birgittinorden) och den helige Dominikus (Birgittas dotter Cecilia var dominikansyster). Dessutom ses en ung man på pilgrimsvandring i vår tid. Byggnaderna som avbildas är Vadstena klosterkyrka, Blåkyrkan, samt de stora vallfartsorterna Nidarosdomen i Trondheim, katedralen i Santiago de Compostela, S:t Peterskyrkan i Rom, och Kristi grav, målad enligt bysantinsk ikontradition.

Det var konstnärens önskemål att ikonerna skulle sändas ut på pilgrimsvandring fram till slutmålet: Vadstena klosterkyrka, i dag församlingskyrka för svenska kyrkan. Med ikonerna följde en dagbok, utan instruktioner, vilket förklarar den stora variationen i texternas form och innehåll. Författarna varierar också; här finns konfirmander (med spontana uppfriskande kommentarer), församlingsrepresentanter, präster och biskopar och en Birgittasyster i Vadstena, samt undertecknad.

Återkommande teman är Birgittas livshistoria i form av historiska redogörelser, kopplade till mottagande kyrkas historia, målningar och skulpturer. Texten från Blåkyrkan, birgittinernas ursprungliga klosterkyrka, beskriver Birgittas ’hemkomst’ till kyrkan och grundandet av klostret. Flera bidrag i de svenskkyrkliga texterna tar upp vad som förenar alla kristna: evangeliet och kärleken till medmänniskorna, upplevelsen av Guds närvaro i mötet med ikonerna, tankar runt liv, död, tro och den egna livsresan, undran över vem Birgitta egentligen var, och upplevelser av att göra en pilgrimsvandring. Avsnitt med särskild tyngd är skrivna av bland andra biskop Martin Lönnebo som delar med sig om mötet med Birgittas blick, och en poetisk text av författaren Ylva Eggehorn. Ett ovanligt tema är de avbildade personernas fötter som ger nya perspektiv, framlagda av prästen Håkan Nilsson.

Texten från birgittinerna i Vadstena beskriver Birgittas livsväg utifrån en teologisk fördjupning om syftet med en pilgrimsfärd. Biskop Anders Arborelius nämner tecken på ökad medvetenhet i Sverige om Birgittas betydelse, bland annat genom att antalet vallfärder till Vadstena ökar. Han presenterar också en egen gripande ’ny uppenbarelse’ från den heliga Birgitta om ’ett enda hjärta’. Texten från den katolska kyrkan i Uppsala beskriver församlingens möjlighet att på Birgittadagen den 7 oktober besöka Uppsala domkyrka för en kort andakt i Finstakoret. Bidraget från S:ta Eugenia kyrka i Stockholm beskriver en relik av Birgitta, som gör helgonet påtagligt närvarande.

Birgitta beskrivs genomgående positivt, samtidigt som mycket inte tas upp, till exempel innehållet i hennes uppenbarelser och anledningen till att hon bosatte sig i Rom: önskan om att påverka påven att återvända från Frankrike till Rom, kyrkans centrum, och få hans tillstånd att upprätta sin nya orden. Birgittinordens kännetecken och historia berörs inte, trots att antalet birgittinska ordenshus ökat runt om i världen, särskilt det senaste århundradet. Att påven utnämnt Birgitta till ett av Europas skyddshelgon, utifrån hennes budskap till sin tids härskare om att följa evangeliet och sträva efter fred, nämns inte heller. Ett bidrag beskriver moder Elisabeth Hesselblads återinförande av orden till Sverige. För att kunna etablera sig här valde denna gren av orden en mer öppen inriktning. (Det dröjde till 1962 innan det första katolska klostret kunde upprättas i Sverige, klosterförbudet upphävdes definitivt först 1977.) Ordens fördrivande och långvariga frånvaro från Sverige och dess fortsatta historia berörs emellertid inte i dagboken. De övriga personer på ikonerna berörs bara i ett fåtal bidrag.

Vilka läsare riktar sig boken till? – Kanske inte främst den som vill få fakta om den heliga Birgitta – även om en kortfattad biografi ingår, utan snarare den som vill ”möta” dem som avbildas på ikonerna, bli inspirerad och få nya perspektiv på sin egen livsresa. De varierade texterna och många vackra illustrationerna inbjuder till eftertanke och meditation.

Kerstin Hedberg Nyqvist 2014-08-13