Därför misslyckas nya Star Wars

av JOHN SJÖGREN

På onsdagen den 18 december hade den länge emotsedda nya Star Wars: The Rise of Skywalker premiär på biografer världen över. Det är den nionde och sista filmen i den serie som inleddes redan 1977 med Star Wars: A New Hope. Flera andra filmer har gjorts som utspelar sig i det universum som filmerna rör sig i. Men detta är alltså den avslutande delen i den episka berättelse som kretsar kring familjen Skywalker. Filmer som blivit populärkulturella referenspunkter som nästan alla har någon form av relation till. För åtminstone ett par generationer utgör filmerna kanske rent av den stora gemensamma berättelsen, ett slags modern myt.

Den nya filmen har dock fått överlag ljumma recensioner i svensk press. Och det är svårt att inte stämma in i den smått besvikna stämningen. Filmen har absolut kvaliteter, och dess sista halvtimme är stundtals riktigt stark. Men det går inte att komma ifrån det faktum att denna avslutande film inte tillnärmelsevis besitter den kraft som fanns i den ursprungliga trilogin. Vad beror då misslyckandet på?

Daisy Ridley i Star Wars: The Rise of Skywalker. Foto: Imdb.

När George Lucas skapade de tre första filmerna (som kom mellan 1977–1983) hade han hämtat inspiration, inte bara från japanska samurajfilmer, utan framförallt från de stora myternas värld. Han hade, precis som många andra vid den tiden, läst mytforskaren Joseph Campbells succébok The Hero with a Thousand Faces (1949). Där beskriver Campbell, till stor del influerad av Carl Gustav Jung, ett slags grundstruktur som alla stora myter består av. En dramaturgi där hjälten, för en sådan måste alltid finnas, i berättelsens första skede tvingas bryta upp från vardagens ordnade värld. I det andra stadiet prövas hjälten i ett kaotiskt äventyr, där han förhoppningsvis lyckas tämja och förinta kaosets och ondskans makter. I det tredje och avslutande skedet återvänder hjälten till den ordnade världen, rikare av sin resa in i kaosets land.

Man skulle kunna säga att dessa myter gestaltar en inre transformation, en process som vi alla måste genomgå. Vi måste ut i världen för att möta dess mörker och faror, men också konfrontera mörkret inom oss, för att sedan kunna återvända till ljuset. För att fullt ut bli oss själva måste vi våga bryta upp ur vår ordnade tillvaro, kasta oss ut i äventyrets oöverskådliga processer, för att till sist kunna återvända till ordningen, med de skatter som endast går att finna i det kreativa kaoset. Det var denna grundstruktur, som finns djupt i oss berättande människor, som de första Star Wars-filmerna lyckades fånga så väl. Och det var förmodligen därför de slog an något hos så många människor.

Joseph Campbell. Foto: Wikimedia Commons

Men framgången kan också ha att göra med det som två av 1900-talets allra största sagoberättare, de djupt troende J.R.R. Tolkien och C.S. Lewis, ofta poängterade. De menade nämligen att de stora myterna och sagorna, även om de kunde innehålla felaktigheter, ändå återspeglade något av Guds eviga ljus. Myterna blottlade den kanske djupaste sanningen om existensen.

Man skulle kunna uttrycka det som den amerikanske jesuiten Robert Spitzer: myter är dikt (”fictional”) men inte påhitt (”not fiction”). Myterna pekar bortom denna värld, de berättar om en transcendent verklighet; om gudar, hjältar, äventyr, ljus och mörker. Men också, nästan alltid, om en kamp mellan ont och gott. Genom dessa berättelser stärks människan i hennes naturliga tro att det finns en sannare och större verklighet bortom vår begränsade värld och att denna verklighet brutit in i vår värld och givit oss en transcendent värdighet och mening. Myterna attraherar och fascinerar oss för att de berättar sanningen om oss själva: att vi är kallade att vara hjältar, att kämpa mot det onda och återställa det goda.

Allt detta lyckades de första Star Wars-filmerna fånga. Men i den nya och avslutande filmen finns inte detta med. Historien är alldeles för tunn och har maskerats av en förvisso oklanderligt snygg yta. Men det går inte att tilltala djupen i människan om man fuskar med själva berättandet. Det är som om man inte förstått: Star Wars styrka låg aldrig i action eller storslagna effekter, den låg i berättelsens tranformativa kraft.

John Sjögren 2019-12-18

Detta är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.