Della Q gör Nunnan till feministisk förebild

av John Sjögren
Opinion & iakttagelser

Just nu repriseras Maud Nycanders dokumentärfilm Nunnan (2007) på SVT Play. En fantastiskt fin skildring av unga Marta, som endast 19 år gammal väljer att bli karmelitsyster. I filmen får vi följa Marta och hennes familj under två tidsperioder. Först när hon väljer att gå in i klostret och sedan fem år senare, när hon avlagt sina löften. Filmen fångar på ett engagerande och rörande sätt en människa som försöker finna och leva sin kallelse. Framför allt visar den en viktig insikt, inte minst i vår individualistiska tid: all äkta kärlek, ett riktigt meningsfullt liv, kräver offer.

Därför är det extra intressant att höra den förmodligen mest uppmärksammade podcasten just nu, Della Q, diskutera filmen (efter att de fått ett tips från teologen och Expressenskribenten Joel Halldorf). Della Q (som består av Anna Björklund, Moa Wallin och Bianca Meyer) har uppmärksammats stort på landets kultursidor. Inte minst har de fått kritik från feministiskt håll för att de inte håller sig till den feministiska ortodoxin. Främst handlar det om att de tre unga kvinnorna, varav två är småbarnsföräldrar, talat om hur dagens feministiska rörelse är svår att förena med ett familjeliv. Ja, att den är svår att förena med själva verkligheten. I en artikel i Expressen uttryckte sig Anna Björklund så här:

”Och skulle man göra som den feministiska regeringen ville skulle man börja jobba heltid precis när bebin gick in i separationsfasen, inte skaffa barn tätt och utan knussel lämna de panikslagna 1-åringarna på underbemannade förskolor. Överallt fanns små altare där det skulle offras till omskolningen och avprogrammeringen av könen och biologin, men det verkade alltid vara på både mammors och barns, och kanske även mäns, bekostnad.

När samma Anna Björklund nu i det senaste avsnittet av podcasten delar med sig av sin upplevelse av Nunnan berättar hon hur hon i ett slags inre befrielse brast i gråt när hon såg filmen, för hon insåg: Man måste ju välja! Här hölls ett ideal upp som i vår tid plötsligt kändes oväntat befriande. En tid då människor (kanske inte minst kvinnor) förväntas ha framgångsrika karriärer, vara fulländade föräldrar, ha ett rikt socialt liv och så vidare. Allting ska hinnas med. Och allting har man rätt till. I filmen berättar Marta att hon ibland önskar att hon kunde dela upp och sprida ut sig själv i världen. Det finns ju så mycket lidande och så många platser där hon skulle kunna göra nytta. Men det går ju inte, säger hon sedan. Man måste samla sig. Man måste välja. Livet och kärleken kräver alltid att vi offrar något.

Kanske är det denna insikt som gjort att så många provocerats av Della Q. För den feministiska rörelsen har ibland tenderat att reduceras till att kvinnor ska ha rätt att göra allt det som ett snedvridet mansideal tillåtits att göra, det vill säga offra familj, djupare relationer och ett meningsfullt liv på karriärismens altare. Den ökade jämställdhet som kvinnorörelsen åstadkommit, till exempel på arbetsmarknaden, är givetvis en ytterst god sak. Men vi måste också fråga oss: Vilket ideal är det vi siktar mot?

Här kommer jag ofta att tänka på tv-serien Mad Men. Där skildrades 60-talets gradvisa frigörelse för kvinnan via reklamvärlden i New York. En värld där ojämlikheten mellan könen verkligen var stor, men där kvinnorna, åtminstone så smått, kunde börja röra sig från sekreterartjänster upp i graderna. Idealet i den världen var dock seriens huvudperson Don Draper. En alkoholiserad, ständigt otrogen, djupt olycklig, självupptagen och alltid arbetande man som åsamkade sin familj irreparabel skada på grund av sitt leverne. Vid frigörelsens slutpunkt, på toppen av karriärstegen, fanns alltså endast denna oändliga tomhet.

Kanske är det något av detta som Della Q ger uttryck för när de hyllar Nunnan. Verklig frigörelse finns inte i att kunna göra allt på en gång, utan i att kunna avstå för att välja det verkligt meningsfulla. Verklig frihet finns endast i kärlek. Och kärlek är alltid offer, att ge sig själv åt den andre. Don Draper eller karmelitsystern Marta? Jag vet i alla fall vem jag föredrar som förebild. För såväl män som kvinnor.

John Sjögren 2019-06-05

Filmen Nunnan kan ses via denna länk

Här kan man lyssna till avsnittet av Della Q, samtalet om Nunnan börjar ca 39 minuter in i avsnittet: