Demokratirörelsen och de kristna i Hongkong

av JAN OLOV FORS

”Freedom and liberty belong to this land. May glory be to Hong Kong.” Så slutar den låt som på kort tid blivit demokratirörelsens nya kampsång i Hongkong. Innan ”Glory to Hong Kong” började användas, hade olika sånger använts för att manifestera kampen för demokrati och frihet, som ”Do You Hear The People Sing” från musikalen Les Misérables och den kristna sången ”Sing Hallelujah To The Lord”.

Den nya kampsången på kantonesiska kom till under sommaren 2019, som ett online-samarbete mellan en anonym musiker under pseudonymen ”Thomas dgx yhl” och ett forum på nätet (LIHKG) av Hongkongbor som är aktiva i demokratirörelsen. Sången finns nu översatt till engelska och flera and­ra språk. Även om det kinesiska tecknet för glory i sångtiteln ofta används av kinesiskt talande kristna för att ära Gud, så ska innebörden i ordet inte i första hand förstås religiöst, utan snarare som ett uttryck för Hongkongbornas frihetslängtan och hoppet om att demokratin ska segra i den stad som de älskar.

De krav som de senaste månaderna ställts för ökad demokrati är inte nya. Alltsedan den så kallade paraplyrevolutionen 2014 har stora demonstrationer med jämna mellanrum hållits. Namnet på demokratirörelsen uppkom då flertalet av demonstranterna skyddade sig med färgglada paraplyer för att försvara sig mot polisens användande av pepparsprej och tårgas. Fortfarande används paraplyer i samband med de förnyade protester, som tog sin början med att man ville stoppa det lagförslag som skulle tillåta utlämning av misstänkta brottslingar från Hongkong till Fastlandskina. Även efter det att Hongkongs ledare Carrie Lam meddelat att lagförslaget är ”dött”, har protesterna fortsatt för att säkerställa att avtalet om ”ett land, två system” efterföljs och inte urholkas. De fem krav som ställs handlar bland annat om att en oberoende kommitté tillsätts för att granska polisens våld samt att parlamentet upplöses och att allmän rösträtt införs.

Kyrkorna och de kristna

De kristna utgör ungefär 12 procent av Hongkongs folkmängd som närmar sig sju och en halv miljoner människor. Majoriteten av de kristna tillhör olika protestantiska kyrkor (480 000) och en annan stor grupp är katolikerna (379 000). Grupper av kristna har regelbundet deltagit i de demonstrationer som sedan början av juni förra året hållits på Hongkongs gator framför allt under vecko­sluten. Deras önskan om fredliga protester tillsammans med psalmsången och bönerna har blandats med de övriga demokratiaktivisternas slagord och sång. Alltfler kristna har också höjt sina röster för att markera att de upplever att religionsfriheten i Hongkong är hotad. De fruktar att om Kina ytterligare naggar överenskommelsen om ”ett land, två system” i kanten, så kommer de hårdare tag mot kristna och religiösa grupper som blivit vanligare i Fastlandskina på senare år att sprida sig även till Hongkong.

Redan under paraplyrevolutionen fanns kristna med bland dem som protesterade. En av de ledande aktivisterna under protesterna var Joshua Wong Chi-fung, då endast 17 år gammal. Han har sin uppväxt och bakgrund i en evangelikal protestantisk kyrka och han brukar också lyfta fram att en av drivkrafterna i kampen för demokrati är hans kristna tro. Wong har suttit fängslad för sin medverkan i paraplyrörelsen. I samband med att han släpptes från fängelset meddelande han att han hade för avsikt att ställa upp i de kommande lokala valen. Detta gick om intet, eftersom myndigheterna nekade honom att kandidera då han enligt dem bryter mot vallagarna genom att förespråka ett självständigt Hongkong. Något som Wong själv bestämt förnekar, det han säger sig kämpa för är i stället mer självbestämmande och fria val.

Det är inte enkelt att ge en entydig bild av kyrkornas och de kristnas agerande i och förhållande till protesterna. Metodistkyrkan har alltsedan paraplyrevolutionen tydligt visat sitt stöd för protesterna. Den anglikanska såväl som den lutherska kyrkan har intagit en mer avvaktande roll och sällan uttalat sig offentligt i frågor som rör protesterna. Hongkongs chefsminister Carrie Lam, som av många uppfattas som mer lojal gentemot Kina än Hongkongborna, är själv en aktiv katolik. Den tidigare katolske biskopen i Hongkong, kardinal Joseph Zen Zehuien, är känd för sin mångåriga kamp för mänskliga rättigheter och sin starka kritik mot det kinesiska kommunistpartiets religionspolitik. Zen har själv gått sida vid sida med de demonstrerande studenterna. Den katolska kyrkans nuvarande apostoliske administrator i Hongkong John Tong Hon har till skillnad från Zen inte aktivt deltagit i och inte heller visat samma entusiasm över protesterna som sin företrädare.

Hongkongs kristna råd och det katols­ka stiftet i Hongkong har officiellt tagit avstånd från det lagförslag som utlöste protesterna. De har, i takt med det ökande våldet från polisen och dem som protesterar, vädjat om att undvika våld och försöka hitta fredliga lösningar. Vidare har man uppmanat Hongkongs chefsminister och dess regering att tillsätta en oberoende kommission för att granska polisens agerande samt hitta former för en dialog mellan representanter för de olika sidorna. En liknande vädjan kom även från Hongkongs interreligiösa råd i samband med att rådet besökte Vatikanen och fick möta påven Franciskus. Rådet består förutom av representanter för de kristna kyrkorna också av representanter för de övriga stora religionerna i Hongkong: konfucia­nism, taoism, buddhism och islam.

Våld eller icke-våld

Från början kännetecknades protesterna av att icke-våldsmetoder användes i stor utsträckning. Mahatma Gandhi och Martin Luther King lyftes fram som förebilder i kampen. Här har en spricka uppstått mellan dem som förespråkar icke-våld och dem som anser att det nu kommit till den punkt då våld kan legitimeras. Det pågår en fortlöpande debatt mellan de kristna som menar att det inte är rätt att använda våld mot människor och mot döda ting (till exempel vandalisering eller att gräva upp gatsten för att blockera trafiken), och dem som menar att det under rådande omständigheter kan ses som rätt att tillgripa våld i självförsvar mot polisens övervåld och för att visa regimen i Kina att man inte tänker ge upp. Ibland görs detta med hänvisning till den teologiska distinktionen mellan orättfärdigt och rättfärdigt krig.

I takt med det växande våldet har vissa av de kristna som deltog i demonstrationerna från början valt att hålla sig undan och koncentrerat sig på att be för Hongkong och dess invånare. Andra deltar inte aktivt i demonstrationerna men upplåter däremot sina kyrkor och församlingslokaler som skydd mot polisens tårgas och vattenkanoner. Det finns även församlingar som organiserar grupper av volontärer som agerar som mänskliga sköldar mellan de protesterande och polisen. På detta sätt hoppas de att färre ska bli skadade genom sammandrabbningarna även om de själva ibland drabbas av tårgas, eftersom polisen uppfattar det som att de förhindrar deras arbete.

En av de stora utmaningarna för kyrkoledarna är att inte orsaka splittring inom kyrkorna och församlingarna. Den svåra balansakten de ställs inför är att å ena sidan inte stöta bort dem inom församlingarna som stödjer Hongkong-administrationen och sådana som arbetar som poliser, och å andra sidan inte stöta bort de många unga och andra som stödjer eller är en del av demokratirörelsen.

Traditionellt sett har många kyrkor och församlingar i Hongkong inte aktivt deltagit i det politiska livet. Det har uppfattats som viktigt att inte blanda ihop politik och religion, motiverat med att kyrkornas uppgift i första hand är att koncentrera sig på det som rör det andliga och religiösa. Denna linje är i och med paraplyrevolutionen och den nuvarande situationen allt svårare att följa. Det har vuxit fram en ny teologisk medvetenhet bland allt fler kristna i Hongkong om att det inte går att frikoppla religion från politik. Ett exempel på det är boken Theological Reflections of the Hong Kong Umbrella Movement (2016), vars redaktörer är de två Hongkongteologerna Justin K. H. Tse och Jonathan Y. Tan. I den återfinns teologiska reflektioner från såväl protestantiskt som katolskt håll över det politiska läget i Hongkong och vilken roll kyrkan och de kristna kan spela. Analyserna görs med verktyg hämtade främst från övrig asiatisk teologi, befrielseteologi och katolsk sociallära, men också från feminist- och queerteologi. Boken vill inspirera och få till stånd en diskussion kring tro och politik i en tid när Asien fått en allt större geopolitisk betydelse för den ekonomiska och politiska utvecklingen i världen.

De senaste lokala valen innebar en jordskredsseger för demokrativännerna och visar att protesterna har stöd i de breda folklagren i Hongkong. Kampen för demokrati och mänskliga fri- och rättigheter verkar fortsätta med oförtröttlig energi. Hur Hongkong-adminstrationen och regimen i Kina kommer att svara på och förhålla sig till demokratirörelsen och dess krav är osäkert. Men kanske och förhoppningsvis är det som Joshua Wong konstaterade – genom att citera Winston Churchill – efter det att resultatet av lokalvalen redovisats: ”Det här är inte slutet. Det är inte ens början på slutet. Men det är, kanske, slutet på början.”

 

Jan Olov Fors är teol. dr, präst i Svenska kyrkan, under hösten 2019 knuten till det kristna studiecentret Tao Fong Shan i Hongkong.