Den bevingade färgen – Marc Chagall

VILÉN, FLORENCE

Jacob Baal-Teshuva, Marc Chagall. 1887–1985. 280 s. Taschen Verlag 1998.

I den moderna diskussionen förväntas bildkonsten erbjuda kritik av det nutida samhället, vilket många kan uppfatta som en ganska begränsad uppgift. En konstnär som istället skapade en sagovärld i bild, med förälskade par som svävar i luften och åsnor som spelar fiol, var Marc Chagall, som blev älskad av en värld för den glädje hans målningar utstrålar. Han var dock mer mångsidig än vad de flesta böcker om hans verk låter förstå. I sin ungdom var han banbrytande, och på äldre dagar utforskade han möjligheterna i skilda tekniker som var nya för honom: keramik, mosaiker, glasmålningar, vävda tapeter osv. och detta vanligen i det stora formatet. Han målade hela sitt liv, men det var först i pensionsåldern som han åtog sig de verkligt stora och växlande uppdragen. Den sista bilden arbetade han på ännu dagen före sin död vid nittiosju års ålder.

Det tyska bokförlaget Taschen – som trots namnet ger ut verk i stort format – har under de senaste åren satsat stort på monografier över skilda konstnärer med kunniga texter och ett enastående rikt urval av bilder. Boken om Chagall är skriven – på engelska – av en journalist från Israel, Jacob Baal-Teshuva. Han blev ganska god vän med Chagall, som uppskattade att kunna tala jiddisch med honom. På 280 sidor ger boken en livlig och detaljerad framställning av konstnärens liv, 1887–1985, från den fromma judiska miljön bland chassiderna i Vitebsk i nuvarande Vitryssland till det banbrytande moderna måleriet i Paris och försöken att omsätta det i praktiken under de första sovjetiska åren, innan han återvände till väst. Under andra världskriget hävdade han sig också i New York men flyttade sedan tillbaka till Frankrike. Där berikade han med tiden Rivieran med sitt eget museum i Nice, Message Biblique, Det bibliska budskapet.

Som framgår redan av detta namn ägnade Chagall en stor del av sin kraft åt motiv tagna från bibeln. Gamla Testamentet dominerar, naturligt nog med tanke på hans judiska bakgrund, men kristendomens huvudmotiv, Den Korsfäste, återkommer också i hans långa produktion. För honom blir Jesus på korset en bild för det judiska folkets lidanden under historiens gång.

Alltifrån slutet på 1950-talet började han också få beställningar på utsmyckningar av kristna kyrkor. Han började studera de medel-tida glasmästarna och fann en verkstad som kunde omsätta hans bilder till målat glas, en teknik som lockade beställare i flera världsdelar. Mest uppmärksamhet väckte en serie i synagogan till Hadassah-sjukhuset i Jerusalem. Ljuset faller in uppifrån genom hans tolv fönster, som representerar Israels tolv stammar. För beställarna var det viktigt att respektera det bibliska bildförbudet, och här finns inga människor framställda men däremot gott om djur och andra symboler.

Redan tidigare hade katedralen i Metz beställt glasmålningar av honom, och en lång rad kyrkor och katedraler gav honom senare sådana uppdrag, så att färgsprakande glasfönster efter Chagalls förebilder finns från New York State över katedralen i Chich-ester i England och Reims i Frankrike till kyrkor i Mainz och Zürich men också i små landsortskyrkor, som Tudeley i Kent (med en judisk familj som beställare). De är omisskännliga som verk av honom, i både den rent antydda figurteckningen och i färgen, och många av hans älsklingsfigurer dyker också upp, men motiven är odiskutabelt bibliska. Här finns gammaltestamentliga profeter och kungar men också Den Korsfäste och Maria med Barnet. I Reims, den gamla krönings-kyrkan, för han också in gestalter från den stolta franska kristendomen, Ludvig den Helige, Jeanne d´Arc.

Andra glasfönster hyllar Dag Hammar-skjöld, i FN-huset i New York, och de sköna konsterna i De amerikanska fönstren i konstmuséet i Chicago. Mosaikerna, ofta i stort format, tar liksom glasfönster och vävda tapeter ofta upp bibliska ämnen. Många av hans målningar har omsatts till textilier. De mest betydande är vävda hos den ärevördiga firman Les Gobelins och är alltså gobelänger också i ordets strikta bemärkelse. De är gjorda för riksdagen, Knesset i Jerusalem, tre väldiga framställningar av det judiska folkets bibliska historia.

Det är speciellt givande att både dessa och många andra verk från hans sällsynt produktiva ålderdom presenteras och avbildas här, så att man verkligen får en rättvisande uppfattning av Chagall, vars kärlek till livet verkar att ha blivit besvarad till fullo.

Baal-Teshuva skriver kärleksfullt och välinformerat. Han är inte heller bunden av släktens önskan att presentera en så välsminkad bild som möjligt. Här skildras, tydligen för första gången, Chagalls fleråriga förbindelse som änkling med en olyckligt gift engelska, med vilken han fick en son. Konstnärens låga uppfattning av nästan alla samtida konstnärer beläggs med direkta, tämligen nersättande, citat. Föga förvånande hade också Picasso och han svårt att dra jämnt.

Vad som däremot imponerar på läsaren är den inre kraft Chagall visade när han vid tre olika tillfällen i sitt liv blev berövad praktiskt taget hela sin produktion men envist gick vidare.

Baal-Teshuva ger en levande bild av människan Chagall och sätter in konstnären i hans sammanhang. Det har blivit en rik och mångfasetterad framställning av en av 1900-talets verkligt stora bildkonstnärer. Bildmaterialet är synnerligen omfattande och ger en god föreställning om kraften, originaliteten och omfattningen av den konst han skapade ända till den sista dagen av de nittiosju år som blev honom förunnade.

Läsaren har bara att tacka och ta emot. Dessutom är priset fullt överkomligt, eftersom förlaget satsar på stor omsättning, en långtifrån oviktig faktor.

Publicerad 2000 i nummer 2