Den italienske kardinalen Martini blir 85 år

Kardinal Carlo Maria Martini blir 85 år den 15 februari. Under årtionden gällde kardinalen som en framstående, för att inte säga ledande, gestalt inom kyrkan i Italien. Som ärkebiskop av Milano ledde han under 22 år Europas största stift. Som nästan ingen annan främjade den briljante och världsöppne teologen dialogen mellan kyrkan och det sekulära samhället. Under många år såg man i den reslige jesuiten till och med en möjlig påvekandidat. Trots ålder och insjuknande i parkinson fick han vid konklaven 2005, enligt vad som förmäles, ett knappt dussintal röster innan han avböjde.

Sedan han slutat som ärkebiskop i Milano 2002 pendlade Martini under en tid mellan Italien och det Heliga landet. I Jerusalem ägnade han sig åt bibelstudium och höll föredrag. Sedan några år lever han av hälsoskäl i norditalienske Gallarate i ett äldreboende som tillhör hans orden.

Redan under 1960-talet lät teologen Martini tala om sig internationellt. Han föddes i Turin den 15 februari 1927 och inträdde vid sjutton års ålder i Jesuitorden. 1952 prästvigdes han och disputerade i Rom 1958 om ”Uppståndelsens historiska problem”. Efter en kort tid som docent i norra Italien fortsatte han till det påvliga bibelinstitutet i Rom och fick där sitt vetenskapliga genombrott. Från 1969 var han dekanus för den bibelvetenskapliga fakulteteten, 1978 blev han rektor för Gregoriana-universitetet i Rom. Under denna tid författade han talrika böcker om bibliska ämnen, några av dem är ännu i dag bestsellers.

Vid 52 år blev Martini i slutet av 1979 ärkebiskop av Milano. Påven Johannes Paulus II biskopsvigde honom i Peterskyrkan den 6 januari 1980. Tre år senare blev han kardinal. I Milano ägnade han sig åt de stora kyrkopolitiska frågorna liksom åt arbetet bland ungdomar och invandrare.

Bärare av hopp och dialogpartner

Hans ställningstagande i många aktuella frågor, i ekumenik och sekularisering, i korruptionsskandaler och i massmediernas betydelse, gjorde att kardinalen av Milano på 1980- och 1990-talen blev en kyrklig framtidsperson i Italien. Flera såg i honom en bärare av deras hopp. Internationellt vann hans syn på islam beaktande, där han krävde en ”rätt ömsesidighet” mellan kristna och muslimer: vad som muslimer har rätt till i kristet präglade länder, det måste också kristna ha rätt till i muslimskt präglade länder. Först och främst ville dock Martini alltid vara själasörjare i Milano. Särskilt uppmärksammades hans herdabrev som lästes i Milanodomen och hans metod för lectio divina. Detta öppnade en ny tillgång till Bibeln för både äldre och unga människor som sökte meningen med sina liv.

För en bred allmänhet blev Martini också känd genom en publicerad brevväxling med Umberto Eco. Deras andefyllda diskussion om frågan ”Vad tror den på som inte tror?” höll kyrkomannen och författaren offentlig från 1995 i den italienska tidskriften Liberal. År 1998 publicerades den som en egen skrift. På tröskeln till det nya årtusendet dryftade Martini och Eco också etiska frågor i tiden som kvinnans ställning i kyrkan, abort eller genmanipulation.

Samtalspartner till Johannes Paulus II?

Ibland betecknades Martini till och med som hemlig samtalspartner till påven Johannes Paulus II, ty emellanåt skiljer sig påvens yttranden i stilen mycket från den romerska kurians. Martini bevarade alltid sin egen profil.

Som president för De europeiska biskopskonferensernas råd (CCEE) åren 1986 till 1993 var Martini angelägen om att sedan järnridån 1989 hade fallit den europeiska gemenskapen åter skulle komma till medvetande. I Italien reagerade Martini snabbt och omdömesgillt på sammanbrottet av det gamla partisystemet med ”Democrazia Cristiana” i ledningen.

Bibelforskaren tog avsked från att som biskop leda Milano genom att helt nära sin 75:e födelsedag ställa sig i spetsen för en stiftsvallfärd till det heliga landet. Därifrån, men också från Italien, tog han ständigt på nytt till orda, så länge hans krafter och hälsa tillät. Så sent som för några veckor sedan yttrade sig Martini i en italiensk dagstidning i samband med att ännu ett band med hans predikningar och andra bidrag kom ut.

Kathpress 2012-02-05