Den kristna affärsledarens kallelse

av HENRIK ALBERIUS

– Ett nytt dokument från Påvliga rådet för rättvisa och fred.

Inom loppet av ett år har Påvliga rådet för rättvisa och fred, Justitia et Pax, publicerat två stora dokument på det ekonomiska området. Det första ”För en reform av de internationella finansiella och monetära systemen inom ramen för en global offentlig myndighet” (Towards Reforming the International Financial and Monetary Systems in the Context of Global Public Authority) kom i november 2011 och väckte en stormig debatt både i och utanför Rom. När rådet i mars 2012 offentliggjorde ett nytt dokument med ekonomiska förtecken blev mottagandet ett annat.

Det nya dokumentet heter (The Vocation of the Christian Business Leader). Visserligen avstår Justitia et Pax inte heller den här gången från att kritisera en hel del i vår tids affärsliv, men samtidigt formulerar rådet här en positiv katolsk tanke kring vad som är denna verksamhets väsen och mål.

Till skillnad från det första dokumentet undviker detta andra att dra långtgående slutsatser om förra seklets ekonomiska utveckling. Det kan inte heller beskyllas för att placera kyrkan tillsammans med rörelser som Indignados (De indignerade) eller Occupy Wall Street. I stället är denna nya text en analys av vad det vill säga att vara affärsledare, en analys som bygger på en grannlaga tillämpning av katolsk moralfilosofi och sociallära. Den för också in den naturliga lagen i sitt resonemang för att utveckla tankar kring vad påven Benedictus XVI kallar ”en odelad mänsklig utveckling” (”integral human development”; jfr Caritas in veritate §§ 16, 17 och 78).

När Justitia et Pax så placerar affärslivet i den kontext som utgörs av mänsklig utveckling i stort, erkänner det också mångfalden i det nutida affärslivets former. Samtidigt har dokumentet fått ett uttalat personligt tilltal, vilket gör att det är lättillgängligt och inte behöver upplevas som ”regler” som tvingas på uppifrån.

De snarast allmängiltiga och flexibla rekommendationerna i ”Den kristna affärsledarens kallelse” kan samlas kring sex bärande tankar.

Den första är att verksamheten inom affärslivet inte är ett nödvändigt ont, utan just en kallelse. Den är en sant mänsklig och kristen kallelse som kommer från Gud, därför att den erbjuder en chans att agera för att ge människan en möjlighet att växa och blomstra genom sitt arbete.

Denna tanke är inte ny – den har framförts i flera påvliga encyklikor – men den uppgraderas här till en positiv potential för affärsledaren att bli instrumentell i förverkligandet av människans värdighet. Dokumentet konstaterar nämligen att affärslivet bidrar på ett verkligt sätt till mänsklighetens materiella och andliga välfärd genom att skapa möjligheter för arbetet. Och de positiva omdömena slutar inte där. Affärslivet kan inte bara erbjuda en möjlighet för människor att stilla sina materiella behov och förverkliga sina befogade strävanden. Det är också ett område inom vilket människan kan utveckla dygder.

Den andra bärande tanken är att dagens ledare behöver möta en positiv uppskattning av de utmaningar som de står inför. Texten säger till exempel att det finns såväl positiva som negativa aspekter av den nuvarande utvecklingen som leder till att stora delar av ekonomin blir ”finansiella”. Det vill säga den utveckling som leder till att den finansiella sektorn inom ekonomin tenderar att alltmer dominera den industriella sektorn och jordbruket. Den, liksom annan utveckling i dag, leder till att affärsledare dagligen ställs inför stora etiska och ekonomiska utmaningar och att de val de tvingas göra är allt annat än enkla. Samtidigt som dokumentet gör klart att stater här har en uppgift att gå in och underlätta dessa val, låter det bli att ge sig in i en diskussion om hur regeringar bör agera i dessa frågor. I stället konstaterar dokumentet att det avgörande ansvaret i många fall ändå ligger hos ledarna själva.

För det tredje påpekar Justitia et Pax:s dokument att den större delen av affärslivet utspelar sig på en ”mikronivå” inom ekonomin. Därför undviker texten att lägga fram breda makroekonomiska förslag, vilka ändå skulle hamna långt utanför de flesta entreprenörers och affärsledares vardag. I stället lyfter det fram den klassiska Justitia et Pax-metoden att ”se, bedöma och agera” för att hjälpa ledarna i de val de ställs inför. Det vill säga att de bör se, acceptera och troget följa sin kallelse och använda de gåvor som just de har fått för att skapa möjligheter för andra människor att säkra det de behöver för sina behov. Och det ska de göra på ett sätt som är rättfärdigt och som leder till ökade möjligheter för människor att växa.

För det fjärde riktar dokumentet en klar uppmaning till affärsledarna att leva sina liv som en helhet. Vi har alla en tendens att dela upp våra liv mellan arbete och egen tid. Och ofta är det inte samma trosprinciper och moraliska principer som vi tillämpar inom de två delarna. Denna frestelse är kanske än större för affärsledare. Därför målar Justitia et Pax upp en bild av hur ledarna utan att tveka kan föra in principerna om solidaritet och subsidiaritet i det dagliga livet inom såväl stora som små företag.

För det femte lyfter dokumentet fram den relativism och utilitarism som förvränger klimatet i många av dagens företag och samtidigt utgör ett uppenbart hot mot en sund förståelse av affärslivets kallelse.

Orden ”kreativitet” och ”initiativ” upprepas om och om igen i dokumentet och får sägas vara en sjätte bärande tanke. Å ena sidan speglar det den klassiska kristna tanken att det är vår kreativitet som skiljer oss från alla andra levande varelser. Å andra sidan är det ett erkännande av något som blir uppenbart när man börjar tala med verklighetens affärsledare: att de motiveras av mycket mer än bara ekonomisk framgång, mer eller mindre upplyst egenintresse eller något slags abstrakt socialt kontrakt, som ofta lyfts fram i ekonomisk litteratur.

Ännu en viktig tanke kan vaskas fram ur detta dokument, men på ett mer indirekt sätt. Det är ett erkännande av att katolska ledare inte alltid har tagit affärsvärlden på allvar. De har sett den som en källa att ösa ur för att bekosta olika projekt snarare än ett av de områden där människan kan växa, och genom vilket hon kan förverkliga sin värdighet. Justitia et Pax vidgår i sin text att affärsledare ibland måste konfrontera såväl världsliga som kyrkliga miljöer där entreprenörskap i någon av dess många former bemöts fientligt. Det är svårt att läsa det som något annat än en kritik av den i grunden nedlåtande syn på affärslivet som kan märkas inom kyrkan.

I det avseendet är detta dokument ett klart ställningstagande för att affärslivet och dess ledare har en viktig betydelse för utvecklingen generellt och för att människan ska kunna leva och växa. Kyrkans stora uppskattning av arbetets roll för människan att förverkliga sin värdighet får här en motsvarighet för dem som har till uppgift att erbjuda detta arbete.