Den maronitiska ärkebiskopen uttalar sig efter massakern i Bab Touma

Attacken som dödade många människor i söndags den 21 oktober i området Bab Touma, samma kväll som fredsmötet med tillresta kardinaler och de delegerade biskoparna från biskopssynoden i Syrien skulle mötas, väcker för de syriska kristna på nytt den oro och de frågor som bara ”de kommande dagarna kommer att kunna svara på”.

Samtidigt, ”har många tagit till flykten, medan andra förbereder sig för möjligheten av en hastig avfärd”. En kyrka utan hennes trogna kommer sannolikt att bli ett ”tyst vittne”. I ett meddelande som sändes till nyhetsbyrån Fides, från den maronitiske ärkebiskopen Samir Nassar av Damaskus betonar han de första reaktionerna bland de kristna i den syriska huvudstaden efter en bilbomb exploderade i den kristna delen av gamla staden och orsakade tretton dödsfall och dussintals sårade.

Ärkebiskop Nassar beskriver de scener av panik han bevittnade, med föräldrar som i panik ”letar efter sina barn i skolorna”, medan sirenerna av ambulanser accentuera den outhärdliga känslan av att leva i en apokalyptisk tid. ”Några av de troende bad rosenkransen och bad Our Lady of Peace, innan mässan, som började med en 20 minuters fördröjning/…/Jag firade mässan på söndagen vid 18.00 för bara 23 personer och vi bad för de offer attackerna skördat och för muslimer som i Syrien nu förbereder sig att fira Eid al Adha, den 26 oktober, i smärta och tystnad.”

Bab-Touma är en symbolisk plats för kristna martyrer i Syrien. Här, påminner ärkebiskop Nassar, på dessa gator var det som Paulus gick  vid tiden för sin omvändelse och dopet han tog emot av Ananias. ”År 1860 fylldes dessa gator av blodet från 11.000 martyrer och täckte varje kvadratcentimeter”.

Hittills har Bab Touma skonats från det våld och inbördeskrig som har pågått i Syrien sedan mars 2011. Nu, frågar sig Nassar, vad är det för budskap de ville ge med en planerad massaker på en söndag, mitt i den gamla staden där de kristna kyrkorna är koncentrerade? ”Är det endast meningslöst våld som knackar på dörren för att terrorisera de sista kristna som redan är förtvivlade?”

Innan terrorn och våldet, avslutar den maronitiske ärkebiskopen, var den kristna förkunnelsen inriktad mer än någonsin på ”återlösningen på korset, kärlek och förlåtelse”. De kristna i Damaskus och Syrien behöver vänskap och böner från alla, för att handskas med ett tillstånd som kännetecknas av en ”kaotisk och bitter ensamhet”.

Fides 2012-10-22