Om inte förr, så senast i Sheldonian Theatre i Oxford kl. 19:30 engelsk tid i kväll tisdagen den 25 oktober, kommer det att bli uppenbart att ateismen saknar kvalificerade företrädare för närvarande. Det är beklagansvärt, eftersom religionen behöver god religionskritik. Richard Dawkins, författare till bland annat boken Illusionen Gud, kommer att utebli från en debatt med den amerikanske teologen William Lane Craig. I Dawkins frånvaro – en tom stol placeras på scenen, för det fall Dawkins skulle dyka upp i sista minuten – kommer Lane Craig i föredragsform att granska religionskritiken och ateisternas argument mot Guds existens i sömmarna. (Signums hemsida 14 oktober och tidningen Dagen har rapporterat om förspelet till kvällens evenemang i Oxford. På You Tube visas också Oxfordmiljön och en bussreklam ”Det finns förmodligen ingen Dawkins”).
I polemisk stil och med sedvanliga personangrepp har Dawkins, i tidningen The Guardian 20 oktober, kommit med ytterligare förklaringar till varför han inte ställer upp. Ett skäl kretsar kring ett avsnitt i Femte Moseboken, som förvisso har våldsamma inslag. Dawkins anser att Lane Craig gör en orimlig tolkning av den texten (5 Mos 20:13–15). Men i den mån religion och dess urkunder föder våld, så är det precis just det som behöver nagelfaras i vår tid. I den annars inte utpräglat religionsvänliga tidningen The Guardian 22 oktober, beklagar Daniel Came, som är lektor i filosofi vid University of Oxford, Dawkins senaste utspel. Came efterlyser en seriös analys och debatt baserad på kunskap. Man får gå tillbaka till år 1948 då filosofen och agnostikern Bertrand Russell debatterade med jesuitprästen och filosofen Freddie Copleston, för att hitta ett meningsfullt tankeutbyte mellan oliktänkande, menar Came.
Om det stämmer att vår samtid kännetecknas av en religionens återkomst, så är det angeläget med välinformerad religionskritik som kan bidra till sund andlighet. Genom historien har akademi och religion samsats i Oxford och på andra universitet. Vi får inte glömma bort att de tre första colleges i Oxford (Balliol, Merton och University College) grundades på katolska biskopars initiativ på 1200-talet. Samtidigt har många icke troende eller till religion öppna agnostiker, som exempelvis Albert Einstein, varit verksamma i Oxford. Det fanns alltså ett liv före Dawkins polemik, förmodligen finns det ett liv efter honom också, i vilket ateistisk och religiös övertygelse kan bemöta och berika varandra.
Fredrik Heiding