Direkt från Rom: Intervju med biskop Anders tisdag förmiddag

av ANGELA AMBROGETTI, ACI Stampa

Ambrogetti: Din utnämning till kardinal fick stor uppmärksamhet i svenska medier. Och du blev tillfrågad att bli programledare för det populära radioprogrammet ”Sommar”. Vad kan den här populariteten få för följder i ett land som präglas av sekularisering och svalt intresse för religion? Tror du att dina inlägg i offentliga debatter kommer att möta större acceptans framöver?

Biskop Anders: I Sverige är man alltid lite stolt när någon landsman gör sig bemärkt inom sport, popmusik eller vetenskap, alltså nationalism light! Därför tycker man att det är smickrande för nationalkänslan att en svensk blivit kardinal och man är positivt intresserad och lyssnar gärna lite mer än vanligt. Så småningom kommer detta media-intresse nog att lägga sig, men det är ett tillfälle att försöka peka på trons betydelse i det vanliga livet.

Ambrogetti: Är man bland allmänheten medveten om att du i abortfrågan har samma synsätt som den svenska barnmorskan som utifrån sin kristna tro vägrade att medverka vid aborter och som vägrades anställning och numera arbetar i Norge? I Sverige brukar det heta att man har ”en smal åsiktskorridor”. Varför finns det plats för dig i den offentliga debatten men inte för barnmorskan?

Biskop Anders: Abort är ett rött skynke i Sverige, men man vet att den katolska Kyrkan är emot och har på något sätt tagit det till sig, vi är ju ändå ett ganska främmande element i Sverige. Men att en vanlig svensk barnmorska vågar säga nej går utöver vad man kan fatta och begripa.

Ambrogetti: Katolska kyrkan i Sverige består av många nationaliteter och riter, och man lever i ett mycket sekulariserat samhälle. Det är en stor utmaning. Men hur ser relationerna till Svenska kyrkan ut å andra sidan?

Biskop Anders: Vår stora uppgift som katoliker är att bygga upp en enhet i tron, hoppet och kärleken mellan vitt skilda grupper av människor. Ju bättre vi lyckas med det, desto tydligare blir vi också ett profetiskt tecken i vårt alltmer segregerade samhälle. Vår dialog med Svenska kyrkan är naturligtvis ytterst viktig, eftersom den rymmer ännu idag större delen av Sveriges befolkning och de flesta kristna.

Ambrogetti: Kanske är det en viktigare uppgift i dag att arbeta för reevangeliseringen än för ekumeniken, både i Sverige och i resten av Europa?

Biskop Anders: Det är sant att Sverige behöver evangeliseras och där måste alla kyrkor och samfund försöka samverka, så att vi i viktiga frågor kan tala med en röst och inte upplevs som hopplöst splittrade och upptagna av interna konflikter.

Doften-av-rykande-vekar-coverAmbrogetti: I den ganska nuyutkomna boken Doften av rykande vekar skriver den lutherske prästen Per Åkerlund: ”Den katolska och de ortodoxa kyrkorna växer sakta och det är min bedömning att deras betydelse framför allt kommer att ligga i att inför offentligheten bringa intellektuell klarhet rörande vad kristen tro innebär […] Det blir dit man i framtiden kommer att vända sg när man vill veta vad kristen tro är.” Hans formuleringar tycks bekräfta att det är de katolska och ortodoxa kyrkorna som i huvudsak får ta utmaningen att svara på sekulariseringen. Men hur är det då med den lutherska kyrkan, vilken roll har de?

Biskop Anders: Naturligtvis har de katolska och ortodoxa  kyrkorna en speciell betydelse för att vi delar en gemensamt arv och en tradition som går tillbaka till ursprunget av kristendomen, men vi måste göra allt vad vi kan för att få med Svenska kyrkan och frikyrkorna i en gemensam uppgift att göra Kristus och hans budskap levande för så många människor som möjligt i Sverige.

Ambrogetti: Katolska kyrkan har hela tiden funnits nära immigranter och flyktingar som den svenska staten har tagit emot i stort antal, och som man nu mödosamt försöker ge plats i det svenska samhället. Integrationen är en svår uppgift att lösa och förutom fenomen som tiggeri hör man talas om brandattacker mot flyktingförläggningar. Hur möter den katolska kyrkan denna situation?

Biskop Anders: Det har alltid varit en övermäktig uppgift för vår lilla katolska lokalkyrka att försöka nå och integrera alla de flyktingar som kommer till Sverige. Vi försöker efter fattig förmåga att göra vad vi kan för de nytillkomna, men vi ser att Svenska kyrkan och frikyrkorna ofta har mer resurser att engagera sig för de som kommer. I debatten står alla kyrkor och samfund eniga genom SKR och de uttalande man gör gemensamt.

Ambrogetti: Man kanske först tänker sig att katolska kyrkan i Sverige bara består av immigranter Men numera finns det också ett växande intresse för tron bland infödda svenskar. Antalet personer som inträder i kloster ökar. Vilka tendenser ser man bland konvertiterna? Rör det sig om traditionalistiska kretsar, rör det sig om folk som arbetar inom medierna?

Biskop Anders: Antalet konvertiter är faktiskt ganska konstant, kring etthundra per år. Deras bakgrund är ganska olikartad, fler och fler har bakgrund i frikyrkorna. Några dras kanske till mer traditionella grupper, andra är engagerade i media, men de är ofta sinsemellan mycket olika.

19437223_144768076090434_1579780983790610416_n_1498493431[Bilden: Kardinal Anders zuchetto. Foto: P. Fredrik Emanuelson OMI]

Ambrogetti: Vad betyder det för dig att bli utnämnd till kardinal just av påven Franciskus? Håller kardinalernas roll på att förändras under hans pontifikat?

Biskop Anders: Påven Franciskus har en evangelisk förkärlek för de små och fattiga, det gäller också hans val av lokalkyrkor som får en kardinal. Det är lite omtumlande för oss som kommer från Mali, Laos och Sverige att traditionella kardinalssäten förbigås och vi får komma fram i rampljuset. De sista blir de första!

Ambrogetti: Som kardinal kommer du förmodligen att bli medlem i någon av Vatikanens kongregationer. I vilken kongregation skulle du, med din karmelitiska bakgrund, gärna vilja bli medlem?

Biskop Anders: Jag vet ännu inte om jag kommer att bli knuten till en kongregation, men visst kan det var spännande att vara med i Enhetsrådet eller något liknande, det finns ju ingen kongregation för andligt liv och spiritualitet, men vem vet…

Angela Ambrogetti, ACI Stampa, 2017-06-27

Originaltexten finns här via denna länk Publiceras här med tillstånd.

Översättning av frågorna från italienskan av Ulf Jonsson.