Dödsdom mot trettiotre ”aktiva missionärer” i Nordkorea

Nordkoreanskt fångläger för kvinnor nära gränsen till Kina, intill den kinesiska staden Dandong. (Foto från 2009: Open Doors International)

Nordkorea har beordrat avrättning av trettiotre personer efter påstådda kontakter med en missionär, rapporterar Sydkoreas största nyhetsbyrå. Hur många av de trettiotre dödsdömda som är kristna är i nuläget okänt.

Myndigheterna hävdar att de trettiotre har byggt ett nätverk av underjordiska församlingar

De trettiotre nordkoreanerna anklagas för att ha försökt störta regimen genom att grunda 500 underjordiska församlingar, enligt vad den sydkoreanska tidningen Chosun Ilbo inhämtat från en anonym källa. Enligt tidningen anklagas de för samarbete med Kim Jung-wook, en sydkoreansk baptistmissionär som greps i Nordkorea i oktober, misstänkt för försök att grunda nya underjordiska församlingar.

Avrättningarna kommer att verkställas av den statliga säkerhetstjänsten på hemlig ort, enligt tidningen Chosun Ilbo.

Nordkoreansk TV visade upp Kim Jung-wook den 27 februari i år. Där sade han sig arbeta under ledning av Sydkoreas underrättelsetjänst med målet att krossa regimen i Pyongyang. Det är inte känt om Kims framträdande i TV leder till att han släpps fri.

I samma sändning visades bandade intervjuer med fem nordkoreaner som sade att Kim hade skänkt dem pengar, rapporterar tidningen vidare. Nyhetsbyrån nämner inte huruvida de fem intervjuade tillhörde de trettiotre som gripits, men däremot att de nämnt att Kim hade lovat bygga en kyrka på den plats där en staty av Kim Il-sung står i dag, när väl regimen störtats.

Enligt en anonym kinesisk källa kidnappades Kim Jung-wook i den kinesiska gränsstaden Dandong och fördes sedan till Nordkorea där han häktades.

Nordkoreas ledare Kim Jong-un har beordrat utvisning av ”orena element”. Förra året lät han avrätta sin farbror och mentor Jang Song-thaek. Kort därefter mördades sköts dödades farbroderns barn, bröder och barnbarn.

Domen mot de trettiotre nordkoreanerna kom en dag efter missionären John Shorts ankomst till Kina efter flera veckors fängelsevistelse i Nordkorea, där han suttit anklagad för att ha spridit kristna skrifter i ett buddhisttempel. Den statliga nordkoreanska nyhetsbyrån KCNA rapporterade att Short hade bett om ursäkt och erkänt brott mot nordkoreansk lag. Enligt KCNA utvisades den 75-årige Short av åldersskäl.

Den amerikanske missionären Kenneth Bae, som greps i november 2012 då han ledde en turistgrupp i Nordkorea, sitter däremot kvar och avtjänar ett 15-årigt fängelsestraff efter påstått kuppförsök via motståndsbaser i Kina, varifrån han skulle ha startat en förtalskampanj mot regimen och uppmanat nordkoreanska medborgare att störta den. Han lider av dålig hälsa, men trots diplomatiska påtryckningar har han inte släppts fri.

Vittnesbörd från kvinna i arbetsläger

Antalet kristna som sitter i nordkoreanska fängelser och arbetsläger uppskattas till flera tiotusen. I förra veckan mottog World Watch Monitor en beskrivning av förhållandena i fånglägren av en kvinna som överlevt tre års internering, och som vill vara anonym på grund av fruktan för repressalier från regimen mot familjen som är kvar i Nordkorea.

Kvinnan berättar att hon och flera andra greps för tio år sedan då de försökte fly ur landet. De återfördes och skickades i fängelse. ”Mina medflyktingar förrådde mig. De sade till polisen att jag hade läst för dem ur Bibeln”, berättar hon. ”Jag blev slagen under de inledande förhören, men nu blev tortyren värre. Vakterna satte en käpp mellan knäna och tryckte ner mig. Jag sade till Gud att jag inte uthärdade tortyren längre och bad Honom vaka över mina läppar så att jag inte skulle förråda Honom.”

Askan virvlade över vägen där vi gick varje dag.
Jag tänkte när flagorna krasade under fötterna:
En dag kommer de andra att trampa på mig.
Nordkoreansk flykting, tidigare arbetslägerfånge

Efter att ha suttit i olika fängelser under ett år skickades kvinnan i arbetsläger på nästan tre år. ”Väggarna i barackerna var fläckiga av blod, eftersom vi dödade så många flygfän och löss vi kunde. Vi fick några skedblad var av ruttet majsmjöl. Soppan vi åt var mest bara skämt vatten. Om vi var törstiga och behövde mer vatten fick vi försöka hämta i smyg från en liten bäck i närheten. Där kastade vakterna alla sopor.”

Det dog så många i så snabb takt att kropparna låg i högar utanför krematoriet, berättar hon. ”Ibland fick liken ligga i skjul flera dagar innan de brändes eller dumpades. Askan virvlade över vägen där vi gick varje dag. Jag tänkte när flagorna krasade under fötterna: ’En dag kommer de andra att trampa på mig.’”

Fanns det andra i lägret som var kristna avslöjade de i varje fall ingenting. ”Ingen pratade om sin tro i lägret”, säger hon. ”Dessutom hade jag turen att hamna i ett omskolningsläger, och till sist blev jag släppt. De flesta kristna hamnar i så kallade ’områden med total kontroll’, politiska arbetsläger. Därifrån släpps aldrig någon ut.”

World Watch Monitor 10 mars 2014-03-10

Se också inslag i Washington Times