Dödsstraff fördöms otvetydigt i ny version av Katekesen

Påven Franciskus ändrar den katolska katekesen. Om dödsstraffet hittills hade aningen av legitimitet i den katolska läran, så är det nu slut med det.

Dödsstraff är ”otillåtet”, eftersom det ”strider mot varje persons okränkbarhet och värde”; kyrkan strävar ”med bestämdhet efter att det skall avskaffas i hela världen”. Så lyder det centrala avsnittet i den uppdaterade artikel 2267 i den katolska världskatekesen, som Vatikanen offentliggjorde på torsdagen.

Hittills hade Katolska kyrkans katekes (www.katekesen.se) inte kategoriskt avvisat avrättning som en sista utväg. Under tidigare århundraden hade påvarna som kyrkostatens överhuvud av sin tid bestämda förhållanden till dödsstraff. In på 1800-talet fanns bödlar anställda, och den sista avrättningen ägde rum år 1868.

Ett tydligt avståndstagande kom dock först efter Andra Vatikankonciliet (1962–1965), då Paulus VI år 1969 avskaffade dödsstraffet i Vatikanstaten. År 1975 inskred han för fem spanska terrorister och försökte förmå diktator Francisco Franco att omvandla deras dödsdomar, men förgäves.

Principiellt ansåg Johannes Paulus II (1978–2005) och Benedictus XVI (2005–2013) tillämpningen av dödsstraff vara onödig och verkade för att det generellt skulle avskaffas.

En förändrad inställning visade sig från den första utgåvan av katekesen 1992 till den bearbetade versionen av år 1997, som kom på tyska år 2003 [och på svenska år 2000, övers. anm.]. I den första versionen erkänner kyrkan statsmaktens rätt och plikt att ”utmäta straff som står i proportion till brottets allvar utan att i ytterst allvarliga fall utesluta dödsstraff” (nr 2266). Redan år 1994 påbörjades en revision.

Bearbetning från år 1997 betonar missdådarens gottgörelse och resocialisering och begränsar avsevärt tillämpningen av dödsstraff. Alltså krävs att ”man helt och fullt har identifierat den skyldige och fastställt hans ansvar”, vidare: ”Kyrkans traditionella lära utesluter inte att man tillgriper dödsstraff . . . – om detta är den enda möjliga vägen att verksamt försvara mänskligt liv mot en orättmätig angripare” (nr 2267).

Att han principiellt ställde sig avvisande [till dödsstraff] meddelade påven Franciskus den 20 mars 2015 i ett brev till den Internationella kommissionen mot dödsstraff. Däri betonade han att man generellt inte kan förfoga över andras liv, och att inte heller en mördare förlorar sitt människovärde. Att döda en människa kan bara rättfärdigas om det är följden av ett rättfärdigt försvar mot en angripare – och detta stämmer aldrig in på avrättningen av en fånge.

I konsekvensens namn pläderade påven Franciskus på katekesens 25-årsdag i oktober 2017 för ett villkorslöst fördömande av dödsstraff. Detta förverkligas nu med den omarbetade artikel 2267.

Kathpress 2018-08-02