Dominikansk kristologi

Av Johannes Tauler

Några tankar av Johannes Tauler. O. Pr.

Det mån I veta, älskade barn, att om alla våra lärare bleve begravna och alla våra böcker brända, så skulle alltjämt finnas nog och övernog av lärdomar och motsättningar till vår egen vandel i Jesu Kristi liv och föredöme, varhelst vi kunde behöva det, blott vi flitigt och allvarligt inprägla i vårt sinne, hur han vandrat framåt i tigande tålamod, i saktmod, i vedermödor, i anfäktelser av den onde, i undergivenhet, i armod och allahanda kors och pina.

– –

Sålunda var hela hans liv från krubban till korset en brokig vävnad av sorg och glädje. Och detta liv har han lämnat som ett heligt testamente till sina efterföljare i vår tid, vilka blivit omvända till hans döende liv, att de må minnas honom, så ofta de dricka av hans kalk, och så vandra, som han en gång vandrade. Därtill hjälpe oss Gud. Amen.

– –

Vår kära Herre Jesus Kristus gav oss ett exempel genom att så saktmodigt och storsint uthärda, att förrädaren Judas och alla de andra som hatade honom vistades i hans närhet, fastän han väl kände hela djupet av det agg och den otrogenhet, som de visade honom och för vilket allt han, som själv var utan skuld och synd, rättvisligen kunde hava straffat dem. Ingen i denna värld är så fullkomlig, att om han skulle börja rannsaka sitt eget hjärta han icke skulle finna synd tillräckligt att göra sig fri från, varför han aldrig skulle vara i tillfälle att rättvisligen tadla andra.

– –

Kristi helga fem sår skulle lära oss fem läxor, som skola föra oss till alla hälsokällor. De äro: Smärta, Stillatigande, Självövervinnelse, Självförakt, Självförnekelse i sann undergivenhet.

– –

Korsets fyra armar voro sammanfogade i mitten med Fiat Voluntas Tua (Ske din vilja), vilket betyder, att de olika trästyckena voro avpassade för varandra betecknande den sanna och fullkomliga undergivenheten hos Frälsarens fria vilja och ett uppgivande av allt för Guds skull.

– –

Ty på samma sätt som Kristus så villigt led, så måste också vi till varje tid, så långt det ligger i vår makt, på allvar följa honom efter i tålamod och lidande, så att vi städse i anden med honom må bliva fängslade och dömda.

– –

”Liksom sigillet inpressar sin form på det mjuka vaxet”, svarade då Herren,” så har också den kärlek jag hade för alla människor makt alt pressa in sin form på mina händer, mina fötter och mitt gudomliga hjärta så att jag aldrig kan förgäta dem. Ty liksom mina sår voro genomstungna med de skarpa spikarna och det spetsiga spjutet så har jag igenfyllt dem med min gudomliga balsam, så att denna alltjämt må flyta in i människonaturens svaghet. Mitt blod är därför alltjämt ett bad, som liksom sjuder över i min gudomliga naturs eld, och i detta kunna människorna tvätta sig rena från sina synder. Vad kan väl vara ljuvare och mera tillfredsställande än att verka detsamma i den själ för vilken jag har lidit och att fortfarande bära frukt och växa i mina kära lemmar, de kristne? Ingenting är mig så välbehagligt som att det skulle uppenbaras för alla, huru övernaturligt jag har arbetat och lidit för själarna i kraft av min kärlek. Se huru många kostbara tecken en människa får se hos mig, ifall hon betraktar kärlekens otaliga sår hos mig och betraktar min helga pina.”

– –

Tag emot ditt kors från Gud och härda ut, och det skall varda för dig ett välsignelsebringande kors. Huru kunde du eljest bära det till Gud och mottaga det av honom med sann undergivenhet och med vår kära Fru säga: ”Högt prisar min själ Herren, och min ande jublar i Gud, min Frälsare.” Ty Gud måste du prisa och ära i allt. Sålunda kunde Kristi pina väl förliknas vid en kostbar pärla eller en ädelsten, vilken en Kristi brud förvarar att hon må pryda sig därmed … och med den pärlan och allt vad hon eljest äger och kan samla tillhopa måste hon sira alla sina verk, sin tacksägelse och alla sina böner.

 

*

Dominikanern Johannes Tauler, en av Tysklands största mystiker och predikanter under medeltiden, föddes omkring 1300 i Strassburg. Inträdde ung i dominikanerorden. Hade gått i lära hos och stod i förbindelse med sin tids största mystiker (t.ex. Meister Eckhart). Tauler verkade som själasörjare och predikant i Köln, Basel och Strassburg. Han står i sin vetenskap på skolastisk mark och är en trogen son av sin heliga moder Kyrkan och är det alldeles oberättigat att räkna honom såsom någon sorts förelöpare till den s.k. reformationen, såsom stundom plägar ske från protestantiskt håll, emedan Luther rekommenderat hans predikningar (brev till Spalatin 11 dec. 1516). – Ingenting i Taulers arbeten tyder på något dylikt. Hans verk äro och förbliva för alla tider ett av de skönaste minnesmärkena för äkta katolsk trosinnerlighet och själsdjup. Beundransvärd är hans ädla pathos och bildrika språk. Tauler dog 1361 i Strassburg.