Eldupphöravtal i Centralafrikanska republiken

NzapalaingaMonsignore Dieudonné Nzapalainga, Banguis ärkebiskop. (Foto: Open Doors International)

Väpnade grupper i Centralafrikanska republiken har slutit avtal om eldupphör för att få slut på våldet som härjat landet sedan i mars 2013.

Avtalets tio paragrafer undertecknades den 23 juli i Kongo-Brazzaville under överinsyn av president Denis Sassou Nguesso, medlare i krisen. Ärkebiskop Nzapalainga deltog som representant för det interkonfessionella samarbetet mellan kristna och muslimska ledare och sade att avtalet var ett steg på vägen mot ett definitivt slut på krisen.

”En kristen låter sig näras av hoppet och därför kan jag bara hoppas att detta är början till slutet [på krisen]”, säger han till World Watch Monitor men tillägger att han samtidigt är på sin vakt.

”Ledarnas ståndpunkt är en sak, en helt annan är hur fotfolket ställer sig”, säger han. På gräsrotsnivå kan folk vilja försvara intressen som ledarna inte ställer sig bakom. Vi måste träffas för att skapa aktivt samförstånd mellan ledningen och folket, så att vi talar samma språk, drar åt samma håll och ger freden en chans i Centralafrikanska republiken.”

”Det är så viktigt att vi avväpnar hjärtat i oss, vårt inre,
så att vi passar in i fredens egen dynamik.” – Dieudonné Nzapalanga, Banguis ärkebiskop

Detta instängda land vid ekvatorn har härjats av våldsamheter sedan december 2012, då en koalition av rebellgrupper, till största delen muslimer, i Sélékas namn drog fram med målet att störta president François Bozizé (mars 2013). Sedan följde nära nog ett års våldsamheter av Séléka, många riktade direkt mot kristna, varav flera tusen dödats och fördrivits hemifrån.

Sélékaledaren Michel Djotodia ledde en övergångsregering men tappade kontrollen över sina soldater. I december lät FN:s säkerhetsråd förstärka närvaron av afrikanska och franska trupper för att öka säkerheten i landet och började planera för att omvandla dem till en permanent fredsbevarande styrka under FN:s ledning. I januari 2014 hade Djotodia ersatts på presidentposten och Sélékakoalitionen upplösts och förföljdes av våldsamma milisgrupper som gick under namnet anti-Balaka.

Sedan december 2013 har anti-Balaka bedrivit etnisk rensning i landets västra delar samtidigt som rester av Séléka tagit sin tillflykt i nordost. Hundratals människor, muslimer och andra, har dödats och tiotusentals är på flykt.

I eldupphöravtalet av den 23 juli uppmanas väpnade grupper att skicka hem alla legosoldater och släppa alla tankar om en uppdelning av nationen. Ursprungligen stöddes idén av Sélékas politiska ledarskap men efter intensiva påtryckningar i Brazzaville frångicks tanken ­­– av alla utom chefen för Sélékas militära gren.

I eldupphördokumentet uppmanas stridande parter att återvända till sina förläggningar ”så att nödvändiga resurser mobiliseras”. Ordet ”avrustning” nämns inte.

Enligt ärkebiskopen har undertecknarna lovat att ”från och med nu sluta angripa och döda folk”, och fortsätter: ”Vår stora uppgift nu handlar om uppfostran till fred, om en fredskultur. Om en stridande verkligen tänkt om och vill ge freden en chans kommer han att lägga ner vapnen. Han kommer att vilja försörja sig på annat sätt. Därför är det så viktigt att vi avväpnar hjärtat i oss, vårt inre, så att vi passar in i fredens egen dynamik.”

Nzapalainga välkomnar FN:s planerade insats av fredsbevarande styrkor i september eftersom den skulle, som han säger, bidra till att återställa lugn och ordning: ”Vi hoppas kunna stå fasta i detta, nu när ledarna för anti-Balaka och Séléka har undertecknat avtalet om att upphöra med fientligheterna. Soldatgängen ska inte längre få skända och förstöra människors liv. Banditerna ska neutraliseras, de ska erbjudas att lägga ner vapnen, att skapa sig ett nytt liv med andra medel.”

Brazzavilleavtalet är ett första steg i en omfattande försoningsprocess, med offentliga samtal landet runt och ett nyinrättat nationellt forum för försoning.

Enligt källor på plats hålls inom kort förhandlingar om nybildning av regeringen, där även representanter för anti-Balaka och Séléka ska ingå, men tanken kritiseras av människorättsaktivister som menar att krigsförbrytare då kan använda avtalet som språngbräda för att skaffa sig politisk makt. ”Den som är misstänkt för sådana brott får inte använda fredssamtalen för att roffa åt sig en regeringsposition där de kan åtnjuta immunitet”, säger Netsanet Belay, Amnestys chef för Afrikaenheten för forskning, opinion och påverkan.

I sin julirapport listar Amnesty ett antal medlemmar i anti-Balakas och Sélékas väpnade grupper med allierade, som misstänks för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, däribland förre presidenten Bozizé, Sélékaledaren Djotodia, anti-Balaka-samordnare som Levy Yakété, samt Sélékabefälhavare som Noureddine Adam. I rapporten uppmanas till undersökning av varje enskilt fall, samt åtal om man får fram tillräckliga bevis.

En glädjande men inte heltäckande rapport

Amnesty Internationals rapport ger belägg för ”brott mot mänskligheten” i Centralafrikanska republiken och finner att de skyldiga finns både inom Seleka och anti-Balaka. Open Doors analytiker Dennis Pastoor menar att rapporten är till nytta men saknar vissa viktiga bakgrundsfakta.

Läs hela analysen via denna länk här

World Watch Monitor 2014-08-01