Elisabeth Leseur: Dagbog og Tanker for hver Dag

Av G. H.

Recension av Elisabeth Leseurs Dagbog og Tanker for hver Dag. Katholsk Førlag. København.

Följande lilla arbete är en av de böcker man ovillkorligen måste älska och till vilka man återvänder för att läsa dem på nytt och alltid däri finna nya skönheter, som man ej förut lagt märke till.

Tankar av from ödmjukhet, gudahängiven kärlek lika väl som skarpsinniga och stundom verkligt genialiska iakttagelser och idéer möta läsaren på varje sida i boken.

Författarinnan, en fint bildad fransk dam av stor begåvning och framskjuten samhällsställning, levde under förhållanden, som voro prövande på många sätt, i en omgivning, där alla, även hennes man, med vilken hon var förenad i ett eljest lyckligt äktenskap, voro antingen religiöst indifferenta eller rent fientligt sinnade mot Kyrkan. Under det hennes själ allt mer intogs av längtan efter ett tillbakadraget liv tvangs hon, så länge hennes hälsa medgav det, att leva med i sällskapslivet och underkasta sig alla dess förpliktelser. Sedan hon av sjukdom blivit hänvisad till det avskilda liv hon åtrådde, utvecklades hennes fromhetsliv allt rikare; dagboken återspeglar hennes själs renhet och ödmjukhet på ett överväldigande sätt. Allt ivrigare arbetar hon på sin fullkomning genom att oavlåtligt vinnlägga sig om ett kärleksfullt sinnelag mot alla, välgörenhet, bön och betraktelse. Hon förnyar oavlåtligt sina föresatser att leva helt med och för sin Frälsare och söker förverkliga hans vilja i sitt liv. Endast genom sin godhet, sitt tålamod och sin kärlek vill hon utan något som hälst tal om sin tro, söka påverka sin religionsfientliga omgivning, där hon känner sig så ensam. Det är rörande att läsa om hennes iver att trots sin sjuklighet söka uppfylla alla sina plikter mot Kyrkan på det mest samvetsgranna sätt. Dagligen bevistar hon mässan, går till den heliga kommunionen flera gånger varje vecka och avlägger ofta besök hos det heliga sakramentet under bön och fromma betraktelser.

Av innehållet i dagboken framgår att hon gjort till sin livsuppgift att genom sina förböner, sitt offerliv och sina kristliga dygder söka vinna sin makes frälsning och återföra honom till Kyrkan. Hur tung och hopplös denna uppgift än synes, förtröttas hon aldrig i sina ansträngningar, uppgiver aldrig hoppet. Sina kroppsliga lidanden, som hon hjältemodigt döljer för världen, offrar hon för sin make och beder om större ödmjukhet, mer kraft till försakelse och än större kärlek.

Först efter hennes död uppfyllas hennes böner om mannens omvändelse. Det är vid studiet av dagboken, som han funnit bland hennes kvarlåtenskap, som en genomgripande förändring småningom sker i hans själsliv och han återvänder till Kyrkan som en varm och övertygad katolik.

Efter samråd med en andlig låter han utgiva dagboken från trycket och genom översättning till danskan har den gjorts lättare tillgänglig även för svenska läsare.

Säkert har denna själs historia mycket att skänka alla dem som längta att fullkomna sitt liv i kristliga dygder.

Vid läsningen av dagboken njuter man av det vackra språket som även i översättningen är beundransvärt.

Till motto över innehållet i dagboken kunde anbringas de ord som återfinnas i den del därav som bär rubriken Tankar: ”Leve, det er at elske, tænke og lide; det er at give sig selv, at skabe af alt Glæder, Sorger, Kærlighed og Ønsker en slags ophøjet Hymne, hvis svage Toner naar til andre og maaske vækker dem av deres Søvn af denne aandelige Sløvhed i hvilken saa mange stakkers Mennesker lever.”