En arbetets teologi

SEILER, HERMAN

Lillemor Erlander, Faith in the World of Work.

On the Theology of Work as Lived by the French Worker-Priests and British Industrial Mission. Studia Doctrinae Christianae Upsaliensia 32, Uppsala 1991.

Almqvist & Wiksell International, Stockholm.

Vid Uppsala teologiska fakultet har Lillemor Erlander skrivit en doktorsavhandling om en arbetets spiritualitet och teologi hos de franska arbetarprästerna och i den brittiska industrimissionen under 40- och 50-talen som förtjänar att uppmärksammas: Faith in the World of Work. On the Theology of Work as lived by the French Worker-Priests and British Industrial Mission. Den omfattande litteraturlistan vittnar om ett långt och intensivt arbete med ämnet, och avhandlingen har uppenbart skrivits med lidelsefullt hjärta.

Med hjälp av en analys av de konreta förhållandena mellan den officiella kyrkan och arbetarprästerna, resp. industrimissionen under motsvarande tid hoppas hon också kunna säga något nytt rörande trons syn på arbetet, alltså om en arbetets teologi, som hittills inte har observerats (10). Avhandlingens målsättning är alltså ganska ambitiös.

I en koncis och utmärkt första del skisserar hon de franska arbetarprästernas och den brittiska industrimissionens upphov och historia. I avhandlingens andra del framställer hon konflikten med den officiella kyrkan under stickorden spiritualitet, auktoritet och heresi. I tredje delen drar hon slutsatser: hon upptäcker i dessa rörelser och experiment (arbetarpräster resp. industrimission) upphovet till en ny ”världslig (och arbetets) spiritualitet”: ”Världslig spiritualitet innebär att inte skilja livet från det andliga genom att upphöja det andliga som handlar om det gudomliga /… / och nedvärdera det världsliga som material utan betydelse för det eviga perspektivet i Gud, alltså nedvärdera arbetet, demokratin, politisk aktivitet och facklig solidaritet /… / Arbetarpräströrelsen och industrimissionen visar betydelsen av en världslig spiritualitet för den kristna tron /… / (Den är) en integrerande del av tron utan vilken tron inte kan uppfattas och förstås och inte är sann tro på den människoblivne Gud i Jesus Kristus” (169 f).

Utan tvekan är själva ämnet ”tron i arbetsvärlden” och arbetsvärldens spiritualitet (eller snarare arbetets kristna prägel) viktigt. Just i anknytning till arbetarpräströrelsen publicerade den franske teologen Marie-Dominique Chenu 1955 sin uppmärksammadebok Pour une theologie du travailsom omnämns i avhandlingens bibliografi men som Lillemor Erlander knappast tycks ha tagit intryck av i sitt arbete. Egendomligt verkar också att författarinnan visserligen redogör för Roms förbud mot arbetarprästerna (till exempel i kardinal Pizzardos brev 1959) men inte för deras återupprättelse under tiden efter Andra vatikankonciliet.

Det som saknas i avhandlingen är främst tre ting (jag inskränker mig här till den franska konflikten som berör den katolska kyrkan): För det första sätts arbetarpräströrelsen inte in i den dåtida kyrkliga situationen och kontexten. Pius X11:s sista levnadsår (d. 1958) var präglade av sjukdom och av en tydlig rädsla för kyrkans framtida utveckling. Nya inriktningar inom teologin och i det kyrkliga livet mottogs vid denna tid med misstänksamhet i Rom, i synnerhet när de kom från Frankrike. Det dröjde ännu några år tills Andra vatikankonciliet angav nya accenter i synen på och i dialogen med den moderna världen, där också prästbilden i viss mån förändrades. Det är emellertid helt otillbörligt att i Roms åtgärd mot arbetarprästerna se ett ställningstagande mot en ”heresi”. I ett historiskt perspektiv framstår denna åtgärd snarare som ett pastoralt och disciplinärt ingripande mot ett alltför starkt politiskt engagemang som man uppfattade stå i motsats till den traditionella prästrollen och utgöra en risk för den.

För det andra tycks Lillemor Erlander ha förbisett att kyrkans grundläggande motiv i de sociala ställningstagandena alltid har varit människans värdighet och de mänskliga rättigheterna (jfr Signum 1991:4, ”Katolsk sociallära och kapitalistisk marknadsekonomi – ett hundraårsminne”). Arbetarprästernas avsikt var inte främst att återföra arbetarna till kyrkan utan att verka för deras elementära rättigheter i evangeliets anda och att göra en insats för deras fullödiga befrielse. Något liknande skymtar f ö. också i dagens befrielserörelse i Latinamerika och i dess insats för de fattiga och förtryckta.

När författarinnan slutligen pläderar för en ny och världslig andlighet, alltså en arbetets teologi som hon tror att kyrkan har missat och som först skulle vidga och fördjupa kyrkans traditionella syn och teologi om arbetet, är man nödsakad att fråga varför hon bland annat inte har tagit del av påven Johannes Paulus II:s rundskrivelse från 1981, Laborem exercens, ”Om människans arbete” (den finns inte heller med i avhandlingens bibliografi). Med rätta har den kallats ”ett profetiskt kyrkligt ord om människornas arbete” – just det som Lillemor Erlander efterlyser i slutet av sin avhandling! ”Kyrkan” – säger encyklikans inledning – ”håller det för sin plikt att ständigt erinra om de arbetande människornas rättigheter, brännmärka de förhållanden under vilka dessa kränks och därigenom bidra till sådana förändringar som innebär ett verkligt framsteg för människan och samhället.” Inte minst rundskrivelsens slutkapitel skisserar några grunddrag för en arbetets spiritualitet i dagens läge.

Har dessutom den klassiska andliga traditionen i kyrkan verkligen ”nedvärderat det världsliga som material utan betydelse för det eviga perspektivet”? Spökar här inte snarare något av en dualistisk tvårikes-lära?

Det är egentligen synd att ett så viktigt ämne behandlas i otillräckliga perspektiv. Men jag håller med om: ”further exploration into secular spirituality is necessary in order to continue to develop the nature and scope of the spirituality of work and the theology of work” – om författarinnan därmed syftar på kyrkans uppgift att uppfylla allt världsligt arbete med sann mänsklig, social och andlig värdighet och innebörd och att opportune importune kämpa för denna målsättning.

Publicerad 1991 i nummer 5