En dominikansk trilogi

Av Wilfrid von Christierson

La Vie Spirituelle – La Vie Intellectuelle – Les Documents

Under min vistelse i Rom började våren 1920 en tidskrift intitulerad La Vie Spirituelle att utkomma med små gula häften. Det var professorerna vid Collegium Angelicum som med hjälp av andra begynt med denna publikation, för att fylla en brist i den asketiska litteraturen. Många fromma blad funnos förr och voro säkert till stor nytta och till belåtenhet för många, och de finnas ännu i dag. Men fromhet är inte något som blott kan förverkligas på ett enkelt och naivt sätt. Då spelar teologien en stor roll. Att således den helige Dominici söner tagit initiativet till detta var blott en länk i deras uppgift, att bedriva teologiskt upplysningsarbete. Till att börja med var det naturligtvis mest bland präster som publikationen spreds. Men så småningom utbredde den sig till följd av sin intellektuella nivå också bland lekmän som önskade inhämta kunskap uti de ting, som höra det andliga området till. Det enkla gula häftet fick snart ett grått omslag, och det vällde ut långt över det som varit en anspråkslös början.

Med utnyttjande av de erfarenheter som vunnits och med eftersträvande av samma nivå på ett mera allmänkulturellt område begynte dominikanerna så i Paris 1928 utgiva La Vie Intellectuelle. Som namnet säger är avsikten med denna revy att giva en översikt av tankevärlden med alla de problem och spörsmål, som där finnas. Tidskriftens rubriker: Religiöst liv, Filosofiskt liv, Politiskt och socialt liv, universiteten, historien visa oss tillräckligt på huru omfattande och bred bas programmet blivit ställt. Den lilla rödbruna volymen är så innehållsrik, att den som varje månad går igenom detta pensum kan säga sig ha fått en djup inblick i vad vår tid tänker och känner.

Till denna publikation har sedan 1929 sällat sig Les Documents, som behandlar vad La Vie Intellectuelle icke tagit med från tankevärlden utanför la belle France. Vi hava således här en trilogi, som omfattar de andliga och intellektuella spörsmål som sysselsätta vår tids människor.

En revy som denna tenderar gärna att återspegla främst ett lands, en ordens eller en riktnings stränga egenart. Men det som man måste säga att är ett karakteristiskt drag hos denna vår trilogi, är den allmänna katolska tanken som sådan. Den är ett uttryck för den mångskiftande rikedom som kännetecknar katolsk teologi. Det är en stor moderlig famn som möter oss. Den låter var och en hava sin devotion i fred, såframt dessa ej vilja bli allena dominerande. Det är på grundvalen av Kyrkans beprövade och antagna thomism som det hela liksom Kyrkan vilar på. Denna världsåskådning och filosofiska grundval är dessutom en säker vägledning uti livets svåra labyrint. Den giver åt oss ett säkert grepp om de immateriella värdena. Därigenom finna vi uti densamma ett starkt stöd. Mitt bland alla de olika åskådningar, tankar och teorier, mitt uti detta lärdomens virrvarr, som Aposteln talar om och som vi känna för väl till, inger det en verklig trygghetskänsla att hava en fast säker doktrin. En sådan giver oss dessa publikationer uti så hög måtto, att i synnerhet den som haft glädjen att från början följa med vad de frambragt, måste känna sig tacksam.

Man skulle vara frestad att tro om dessa tre revyer, att de voro ensidigt ämnade för vetenskapsmän eller kanske exklusivt ägnade för det andliga ståndet. Men detta är icke fallet. Visserligen äro artiklarna som här ingå ej präglade av någon slags popularisationsstil. Populariseringsarbetet, som ju i vissa fall kan vara bra och till och med nödvändigt, har mången gång fjärmat från oss män, vilka söka sanningen, men ej nöja sig med detta slag, utan vilja hava en vetenskaplig grundval för sitt liv. Det har gjort, att man i vissa kretsar kunnat tala om katolsk naivitet och dumhet och from enfald. Därför ha också dessa publikationer hållit sig borta från allt dylikt. Då dessa revyer å andra sidan äro avsedda att för den bildade katolska allmänheten utgöra en vägledning och icke blott en arbetskälla for vetenskapmän, har man förstått att hålla en gyllene medelväg, undvikande varje överdrift vare sig på det ena området eller det andra, Härmed är även målet för dessa strävanden preciserat: att så att säga känna vår tid på pulsen. Tiden lider onekligen av ett svårt ont: detsamma avfall som gjorde att protestantismen kunde komma till utbrott och söndertrasa Kristi osömmade kjortel. Då tanken emanciperade sig från Kyrkans ledning blev den ett lätt byte för alla villfarelser. Man hade ingen fast punkt att hålla sig till utan människoanden svärmade för allt som var nytt. Så bragtes man till upplysningens tidevarv och slutligen till förnekandet av allt övernaturligt och genom alla dessa upplösande krafter till knappast mera än tro på sin egen existens. Med detta virrvarr för ögonen står nu mänskligheten framför faktum att katolicismen dock existerar som den enda fästa punkten i detta kaos.

Dessa revyer vilja giva oss en intellektuell upplysning och i synnerhet en stark andlig ledning. Uti det att man höjer den intellektuella nivån bland katolikerna behöver man ej därför mena, att någon som ej äger dessa kunskaper skall förfördelas eller vanlottas. Mottot är här omnia in Christo instaurare. Genom dessa tre publikationer få vi katoliker en allmän uppfattning om vad som försiggår ute uti den stora katolska världen, och vi bli gjorda delaktiga uti alla hennes gåvor, som hon med givmild hand strör ut åt sina barn. Det är under dessa auspicier som denna trilogi går ut i världen för att verka med sant apostoliskt nit. Också de gamla ärevördiga tidskrifterna som exempelvis Le Correspondent uti Frankrike hava allt fortsättningsvis sin uppgift. Men dessa nya publikationer komma och sätta ny fart uti den intellektuella världen. De ha ett stort mål, i det att de vilja giva sig åt alla utan undantag och omfatta alla branscher. Dess medarbetare äro av det yppersta slaget och lämna oss det bästa de kunna giva. För oss alla som leva uti förskingringen, där vi utsättas för det långsamt verkande giftet av rationalism och indifferentism och protestantism, som intet annat är än praktisk ateism (Bossuet), så betyder det oändligt mycket att hava att tillgå ett periodiskt återkommande motgift för alla dessa miasmer. Det enda beklagliga är, att allt detta goda genom bristen på kunskap i franska ej skall vara tillgängligt för den stora allmänheten. Men så böra dessa tidskrifter så mycket mera anbefallas åt alla dem, som hava kunskap uti detta språk, och sporra andra att förkovra sig uti detsamma. Den behållning som dessa tidskrifter giva skall vara stor nog för att kompensera den möda och det arbete, som man lagt ned på detta studium. Främst ber jag, att mina kära kolleger ville sätta sig in uti dessa tidskrifter, och sedan ber jag dem även till deras flock föra vad de funnit.

Som exempel skulle jag slutligen vilja anföra La Vie Intellectuelle för januari detta år, helt och hållet ägnat året 1830. Där skriver Georges Goyau av akademin om Katolicism och liberalism under rubriken Vie religieuse, Francis Henry om julidagarna och A. Augustin Thierry om expeditionen till Algeriet under Vie politique, Henri Gouhier om Auguste Comte och positivismen och så vidare. Uti sista numret av Les Documents finnes sovjets religionsförföljelse utförligt behandlad med den Helige Faderns brev som inledning. Jag tror att man med gott samvete kan säga att den, som verkligen vill hava en uppfattning om vad vår tro ger i intellektuellt hänseende, skall finna detta uti denna trilogi. Sist och icke minst vill jag framhålla, att vår Helige Fader anbefaller densamma och följ er med dess intellektuella apostolat med speciellt intresse.

Alla som varit i tillfälle att stifta bekantskap med dominikanorden, av vilken vi ha glädjen att i Oslo besitta så representativa personligheter, känner förväl dess anda och de kapaciteter den uppbäres av. I denna dominikanska trilogi möta oss igen de stora andarna från vår egen kära medeltid. Kyrkan visar sig i förnyad form så underbart storartad. Samma gamla goda katolska tro som våra förfäder levat och dött på, samma tro älska vi och hålla högt. Vi hava icke någonslags utländsk sekterism utan denna katolska tro, som vi ärvt från våra fäder, den som de levat på, den som så många under den s. k. reformationens tidevarv beseglat med sitt blod. Det gäller för oss att uti oss uppliva denna anda och ej låta trons ljus släckas eller försvagas. Så skola just dessa tre tidskrifter också i vår kulna nord sprida ljus och värme, och bevara våra själar från att förtorka bland alla dessa miasmer som omgiva oss.