En naiv och sårande pratshow

KLAUS MISGELD

Skavlans pratshow är populär i Skandinavien. På SvT:s hemsida betecknas tillställningarna som ”underhållande och seriösa samtal”. Så kan de vara ibland, men seriöst var det definitivt inte i fredags (7 september 2012), även om den livligt applåderande publiken i studion kanske tyckte att det var underhållande. Klantigt och naivt är de rätta orden för denna kväll. Gästerna var låtskrivaren och textförfattaren Björn Ulvaeus (Abba) som har gjort sig bemärkt genom religionskritiska uttalanden; den svensk-engelska programledaren Ulrika Jonsson; sångaren Brandon Flowers i det US-amerikanska rockbandet The Killers, som är mormon; den unga norska stjärnviolinisten Vilde Frang; och evolutionsbiologen och militante ateisten Richard Dawkins.

Det är inte värt att på denna plats recensera hela programmet. Det som är viktigt är dels att notera ensidigheten i upplägget och det sårande sättet på vilket det genomfördes, dels hur tydligt det blir att synen på religion och tro förenklas av några av dess kändiskritiker. Dawkins, som ju numera är mer popularisator än forskare, upprepade sitt vanliga påstående att det visserligen även finns framstående vetenskapsmän, till exempel biologiprofessorer, som är troende, men efter att ha tänkt igenom naturfenomen tillräckligt, så skulle allt utrymme för en gudstro försvinna. Med andra ord, menar han väl att ingen annan vetenskapsman kan vara så framstående som han själv, definitivt inte troende biologiprofessorer.

Både Skavlan och Ulvaeus markerade på var sitt sätt att de inte kan finna något annat skäl för en religiös gudstro än sökandet efter tröst. Religion är för dem bara känsla, och – så skall det väl tolkas – den osjälvständiges, den svages längtan efter en fast punkt i tillvaron. En liten grundkurs i till exempel katolsk troslära kunde här vara på sin plats.

Men än värre var hur Skavlan ledde den amerikanske rockmusikern in på samtalet om hans religiösa tro. Den unge musikern noterade förvånad att han hade trott att man skulle samtala om musik, men nu skulle det plötsligt handla om honom som mormon. Riktigt obehagligt blev det när Dawkins gick in och snabbt avfärdade mormonens grundläggande trosdokument som falsarium och framställde den unge mannen som okunnig, alternativt lurad. Denne kontrade ironiskt nog med att Dawkins borde läsa på… Sedan var musikern tvungen att lämna samtalet för att uppträda med sin grupp, som avslutning för sessionen. Situationen var nog så pinsam, vilket till och med Dawkins insåg. Han visste ju inte, försökte han ursäkta sig, att musikern inte hade tid att stå till svars. – Om mormonernas dokument och lära kan man tycka vad man vill, men sättet att behandla den unge, sympatiske mannen var nesligt.

Den svensk-engelska TV-kändisen gjorde en slät figur när det gällde religionsfrågan. Hon velade hit och dit. Mest tilltalande var den norska 26-åriga violinistens enkla och raka svar att hon trodde på Gud, och så var det inte mycket mer med det.

Nuförtiden är det på modet att uttala sig nedlåtande om tron och de troende. Att det skulle gå till så här på ett av Sveriges mest populära underhållningsprogram, var ändå en obehaglig överraskning.

Klaus Misgeld 2012-09-09

 

LÄS OCKSÅ:

Dawkins stil, Ulvaeus och kristen minnesträning

Richard Dawkins höll ”väckelsemöte” i Stockholm