En vallfärdsdag i den heliga Birgittas stad

Av Frogner

Innevarande år är ju som bekant ett jubileumsår för Vadstena stad, den stad vid Vetterns oroliga vatten där heliga Birgitta grundade sitt kloster och där hon lät bygga den härliga klosterkyrkan, vars femhundraårsminne den protestantiska kyrkan på heliga Birgittas dödsdag den 23 juli med stora högtidligheter firade. Om klosterkyrkan hade signaturen tillfälle att skriva en artikel som fanns införd i Credos marsnummer; nu skulle det i stället bliva en om ock ofullständig skildring av hur vårt lands katoliker en dag i augusti i den idylliska staden firade detta vördnadsbjudande femhundraårsjubileum.

När signaturen vågade lägga fram tanken på en pilgrimsfärd till Vadstena för den alltid vänlige pastor P. Overschie i Norrköping, så var denne genast villig att acceptera förslaget, ehuru han nog inte stack under stol med sina farhågor för att det skulle bliva svårt att så här mitt i sommaren samla folk och förmå dem att resa ned till Vadstena. Nå, dagen bestämdes till söndagen den 10 aug., och man gjorde allt för att intressera svenska katoliker för denna färd. H. H. Biskopen lovade att komma, och det var ju en borgen för att det skulle bli en god dag. Pastor Overschie var outtröttlig i sina strävanden, och vid ett besök, som signaturen gjorde hos Birgittinersystrarna i Djursholm, gavs löfte om att de skulle ständigt bedja för en god och välsignad dag i Vadstena, när nu svenska katoliker skulle fira minnet av heliga Birgitta skapelse. Se, det var ett gott löfte! Och en strålande sommardag blev det. Med tåg och buss och bilar kommo trosfränder från Stockholm, Norrköping, Örebro och andra platser, alla med stora förväntningar på en välsignad dag. Och låt mig först som sist säga: Ingen blev besviken.

I Samskolans aula, som välvilligt upplåtits, hade kärleksfulla händer byggt ett vackert altare inför vilket H. H. Biskopen, assisterad av pastor Kling och kandidat Adelkamp, läste mässan och höll ett anslående och tankeväckande tal till församlingen, som inte bara bestod av ett sjuttiotal katoliker utan även många andra. Hur värmdes inte våra hjärtan vid det talet och vid tanken på att här i denna stad, den mest katolskt betonade av Nordens alla städer, det anno 1930 stod en katolsk biskop och talade om den heliga kvinna, som betytt så mycket för den kristna kyrkan i Norden och för svensk kultur!

Dagens program upptog så besök vid amanuens Eric Ihrfors grav å klosterkyrkogården, där Biskopen talade varmhjärtat om den gamle fromme mannen och nedlade en krans på hans grav.

Sedan man intagit lunch å stadshotellet och besett utställningen av kyrklig konst i Vadstena slott begav man sig till klosterkyrkan. Men först gjordes ett kortare besök i munkklostrets kapitelsal. Rundvandringen i klosterkyrkan blev säkerligen en upplevelse för många. Och när vi sedan knäböjde framme i koret och Biskopen läste litanian till heliga Birgitta, så blev det minuter av underbar stillhet och stämning. Solen bröt så vackert fram genom kyrkfönstren, liksom ville den med sina gyllene strålar välsigna sena tiders katoliker, där de nu bådo till tempelbyggnadens skaparinna, allt under det de övriga besökarna med undran och förvåning åsåg den kanske något ovanliga scenen där framme.

Enkelt och anspråkslöst såg det måhända ut, men det var dock en historisk händelse, detta att fromma män och kvinnor, representerande skilda katolska församlingar här i Sverige, gripna av stundens allvarsmättade stämning, lågo där i bön.

Och när vi sedan någon timme senare samlades till avslutningsandakten där uppe i aulan, så kände säkerligen alla att dagen i Vadstena blivit en upplevelse, full av värde och vackra minnen från en underbar söndag i heliga Birgittas stad. Och alla voro eniga att understryka H. H. Biskopens förhoppning, att det måtte bliva en årligen återkommande dag för Sveriges katoliker. Ske alltså!