En vandring med Job

Recension

STEN HIDAL

Ellen Merethe Wilkens Finnseth: Mörkersyn. En vandring med Job. Översättning: Mikael Löwegren. Gaudete förlag 2012. 109 s.

Författaren till boken Mörkersyn. En vandring med Job är född i Danmark 1960 och bor numera i Norge. Hon är socionom och religionshistoriker. Det skall med en gång sägas, att det inte rör sig om en kommentar till Jobs bok i Gamla testamentet. Visserligen citeras det ganska utförligt från bibeltexten, men texten hoppar i boken och perspektivet är inte bibelvetenskapligt. Författaren har i stället funnit tröst och vägledning hos Job i en livskris, som inte närmare beskrivs. Och hon lyckas med att förmedla denna svårköpta erfarenhet till läsaren.

Boken Mörkersyn är indelad i tre avsnitt: Skymning, Natt och Gryning. Det svarar ganska väl mot strukturen i Jobs bok. Även om det inte är en kommentar, får läsaren likväl en god inblick i bibelbokens innehåll. Den sätts inte in i ett antikt, främreorientaliskt sammanhang, men ibland sker utblickar mot modern litteratur. Framför allt har dock Finnseths bok sitt stora värde som en skola i bönens villkor under lidande. Här märks det att författaren har psykologiska kunskaper vid sidan av kännedom om Bibeln och kyrkoläran. På sitt knappa, poetiska språk ger hon uttryck åt en djup insikt i lidandets villkor. Var och en som drabbas av gränslös förtvivlan, när något obegripligt ont har inträffat, bör här kunna känna igen sin erfarenhet.

Viktigt är att författaren inte har försökt skriva ett nytt bidrag till den långa serien av böcker om psykologiskt präglad ”självhjälp”. Hon vet att det inte finns någon väg vid sidan av lidandet. Endast i Gud kan lidandet uthärdas, och människan har förmåga att i bönen möta den Gud som tycks vara så frånvarande. Det är en följd av att hon är skapad av Gud.

Mörkersyn kan ses som en lång och inkännande meditation över valda texter ur Jobs bok. Kanske att bibelbokens uppbyggnad då inte alltid kommer till sin rätt. Man skulle – även när Jobs bok läses på detta sätt – vilja veta varför Job i den inledande prosaberättelsen är fromt undergiven (”Herren gav och Herren tog, lovat vare Herrens namn”), medan han i dialogdelen i bibeltexten är upprorsmannen som kan utropa: ”Världen är utlämnad åt en brottsling, han gör dess domare blinda. Vem om inte han?” (Job 9:24). Brottslingen är Gud.

Likaså undrar läsaren över den roll som djuren Behemot och Leviatan (kapitlen 40 och 41) spelar i sammanhanget. Författaren kommer in på detta, men något riktigt svar får vi inte. Det är nog svårt att ge, men tanken tycks vara att Gud har nedkämpat kaosmakterna och infört ordning i skapelsen. En ordning som Job inte förstår sig på. ”Ja, jag har talat om det som jag inte begriper, det som är för högt för mig, det som jag inte vet något om” (Job 42:3). Men, som sagt, detta är inte en bibelkommentar och innehållet i Finnseths bok är både djupt och stort. Det räcker till flera omläsningar.

Sten Hidal 2013-04-09