Ett Birgittaminne i Wien

Av P. Steph. Nordmark

Att den heliga Birgittas rykte trängt vida över Sveriges gränser och att hon såsom ett av Kyrkans största helgon äras och vördas i alla katolska länder och att även hennes klosterorden lever kvar är nog allmänt bekant för Credos läsare, men att en av den Österrikiska huvudstadens stadsdelar uppkallats efter henne torde vara mindre bekant.

Längst uppe i norra Wien, i spetsvinkeln mellan stora Donau och Donaukanalen utbreder sig stadsdelen ”Birgittenau” som fått sitt namn efter Nordens största kvinnogestalt. – Anledningen till stadsdelens benämning är att söka i det här befintliga gamla Birgittakapellet, som byggdes 1651, enligt traditionen till åminnelse av ärkehertig Leopold Vilhelms underbara räddning från en svensk kula på Birgittadagen den 8 okt. 1645 under en för de kejserliga lycklig strid vid Wolfschanz. Det lilla kapellet, som pietetsfullt restaurerats 1903, är en enkel åttkantig centralanläggning med kombinerat pilaster- och lisenssystem samt ett av lanternin krönt tälttak. I det inre, där kejsarörnarna på kapitälen och de praktfulla 1600-tals beslagen på dörrarna göra en högeligen dekorativ verkan, erinrar den ursprungliga altartavlan i barockinfattning och den troligen på 1800-talet tillkomna kupolfresken om den händelse under trettioåriga kriget, som givit upphov till byggnaden.

På 1870-talet har stadsdelen, som i övrigt huvudsakligen är uppfylld av fabriker och arbetarbostäder fått en större tämligen ledsam tegelkyrka i gotik, som dock på ett lyckat sätt i koret dekorerats av Ludvig Mayer med bilder ur den heliga Birgittas liv.

”Så bevara Wienarna minnet av Nordens stora sierska. Kanske var det hon som förde många av Wiens hungrande barn till det gästfria folket i Norden”, skriver den Wieneryngling som undertecknad har att tacka för ovanstående meddelande.