Europarådet lovprisat för resolution om religionsfrihet

En resolution som antagits av Europarådets parlamentariska församling har berömts som ett viktigt – låt vara begränsat – erkännande av individens samvets- och religionsfrihet i offentliga sammanhang.

”Denna resolution innebär ett viktigt steg genom att ange rätten till vägran av samvetsskäl och att utvidga tillämpningen av denna rättighet”, berättade Grégor Puppinck [se foto], generaldirektör för European Centre for Law and Justice för CNA den 29 april. ”Det är första gången jag sett ett juridiskt bindande dokument, som fastslår rätten till vägran av samvetsskäl och samvetsfrihet rörande alla ’moraliskt känsliga frågor’ och innebär föräldrars grundläggande rätt att undervisa sina barn”, sade han.

Resolution 1928, som antogs av Europarådets parlamentariska församling den 24 april, stadgar följande: ”Församlingen uppmanar följaktligen medlemsstaterna att ge utrymme för religiösa övertygelser i det offentliga livet, genom att garantera åsiktsfrihet i frågor rörande sjukvård, utbildning och statsförvaltning”. Rättigheterna gäller emellertid endast ”under förutsättning att andras rätt till frihet från diskriminering och tillgång till lagenliga tjänster kan garanteras”. Denna passus har fått somliga kritiker att varna för att rätten till religionsfrihet skulle riskera att betraktas om underordnad och sekundär beträffande rätten till abort och homosexuellas rättigheter.

Europarådet, vars syfte är att verka för samarbete mellan de 47 medlemsstaterna när det gäller mänskliga rättigheter, antog resolutionen nästan enhälligt med rösterna 148 mot 3 och 7 nedlagda. Antagandet gav upphov till en livlig debatt med anledning av en rapport från en italiensk delegat, Luca Volente, angående ”våld mot religiösa grupper”.

Strävan att få resolutionen antagen stötte på hårt motstånd från delegater från Skandinavien. En dansk representant klagade över att ”rapporten kräver att religiösa rättigheter skall överordnas andra grundläggande rättigheter […] givetvis skall religiösa rättigheter respekteras, men får inte utgöra hinder för individers lagenliga rättigheter till abort och jämlikhet för alla oavsett om de är hetero- eller homosexuella”.

Puppinck förklarade att ”fastän resolutionens ordalydelse inte är fullkomlig” och att han skulle ha velat ha den ”starkare”, så är den ”absolut inte dålig” och ”kommer att vidmakthålla kristnas rättighet att uppfostra sina barn, samt åsiktsfrihet och rätt till samvetsgrundad vägran”.

Resolutionen är en uppföljning av en resolution antagen av församlingen 2011, som fokuserade på förföljelsen av kristna i Mellanöstern. Formuleringarna i densamma upprepades i starkare ordalag i resolution 1928. Eftersom ”det blivit svårare och svårare att i Europa vidmakthålla de tre ovan nämnda friheterna”, menade Puppinck att resolutionen är ett steg framåt, genom att de genom den bekräftats.

”Eftersom dessa rättigheter i så stor utsträckning åsidosätts i norra Europa, och förnekas av socialistiska regeringar, är det viktigt att tala om dem och erkänna dem”. Han citerade strävanden i Frankrike, Spanien, Tyskland och Ryssland som syftar till begränsa föräldrars rätt att uppfostra sina barn och använder det statliga skolväsendet till att befordra sekulära värderingar.

”I Frankrike står vi inför en svår situation med en regering, som inte respekterar föräldrars rätt”, konstaterade Puppinck. ”Det finns franska regeringsledamöter som hävdar att barn i första hand tillhör staten och samhället och endast i andra hand föräldrarna.” Han berömde därför resolutionen för att den bekräftade ”föräldrarnas rätt att uppfostra sina barn”.

Carl Bunderson/CNA/EWTN NEWS
National Catholic Register 2013-04-30

Artikeln innehåller referat rörande ett antal rättsfall om religiös diskriminering som anmälts till Europadomstolen. Se vidare i denna länk.

Läs också Bengt Säfsten ”Ifrågasatt rätt till samvetsömhet i Sverige” på Signums hemsida.