Europas gemensamma grekiska arv

I en mycket läsvärd kolumn i Dagens Nyheter i dag, lördag den 26 maj, skriver Richard Swartz om Greklands kris. Huvudlinjen i argumentationen är att skillnaden i mentalitet mellan Västeuropa å ena sidan, dagens Grekland men också sydöstra Europa generellt samt Ryssland å den andra, är oöverbryggbar. Ingen tolk i världen kan råda bot på missförstånd och språkförbistringar. Västeuropa har gått igenom renässansen, reformationen, motreformationen, upplysningstiden, revolutioner, industrialiseringen samt uppbyggnaden av demokratiska stater. Grekland däremot har inte varit delaktigt i dessa epoker, påpekar Swartz. Den västeuropeiska och grekiska världsbilden kan för närvarande inte smälta samman. Swartz erbjuder ingen lösning, utan pekar ut ohållbara lösningar: populism och nationalism.

Swartz resonemang är övertygande och träffsäkert. Jag håller med om att gapet mellan dagens Grekland och dagens Västeuropa, i den mån den termen fortfarande används, är stort. En aspekt som dock saknas i Swartz artikel är att Västeuropa faktiskt vilar på grekisk grund. Vi kan inte förstå oss själva om vi inte förstår grekisk filosofi och historia. Renässansen som Swartz nämner var just en pånyttfödelse som skedde genom en nyläsning av de antika (grekiska och latinska) källorna. Dessutom bygger universitetsvärlden av i dag på den grekiska akademien. Vidare har demokratin och politiskt styre i väst delvis hämtat inspiration från Platons Staten. Den som är road av ironi får inte heller glömma bort Lukianos (120–180 e.Kr.), skaparen av den satiriska dialogen. Sist men inte minst, kristendomen, som är en del av Västeuropas kulturarv, formulerade från allra första början sin teologi i grekiska kategorier och Nya testamentet skrevs på grekiska.

Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, att länderna i Europa står på en gemensam grekisk plattform – i akademisk, kristen och historisk bemärkelse. Det löser naturligtvis inte Greklands och Europas ekonomiska och politiska kris, men det är en gemensam utgångspunkt som kanske ändå kan bidra till att två världar som har glidit ifrån varandra på sikt kan finna varandra igen.

Fredrik Heiding 2012-05-26

http://www.dn.se/ledare/kolumner/den-overspacklade-sprickan