Påven Franciskus påpekade att även om man älskar Jesus brukar man inte vilja ta risker i sin tro och heller inte förlita sig helt på honom. ”Men varför denna vantro? Jag menar att [det är då] hjärtat inte vill öppna sig, då hjärtat är stängt, då man själv vill ha kontrollen.” Det är alltså ett hjärta som ”inte öppnar sig” och inte ”låter Jesus bestämma i allt” – sade påven – och när lärjungarna frågar varför inte de kunde driva ut den onde anden, svarar Herren att ”den sorten kan bara drivas ut genom bön”. ”Vi bär på en liten rest av otro allesammans”. Kraftig bön är vad som behövs, ödmjuk och kraftfull bön som låter Jesus få utföra sitt under. ”Den bön som ber om under, som ber om ett direkt Guds ingripande”, fortsatte han, ”kräver helhjärtat engagemang, en gemensam och förenande bön”.

Han berättade om en sjuårig flicka i Buenos Aires som blev sjuk och som enligt läkare bara hade några dagar kvar att leva. Fadern, som var elektriker, en ”trons man”, blev ”alldeles utom sig. Han tog en buss, som en förryckt, till Mariakyrkan i Luján sju mil bort och kom fram först på kvällen efter klockan nio, då det var stängt. Men han bad ändå till Guds Moder med händerna krampaktigt knutna kring järnstängslet. Hela natten utkämpade han sin bönekamp med Gud om dotterns liv. Klockan sex på morgonen steg han på bussen till sjukhuset och kom tillbaka vid nio. Där satt hans fru och grät, så han befarade det värsta. ”Vad har hänt?” – ”Jag begriper inte – läkarna kom och sa att febern gått ner helt och hon andas normalt, att det inte är något fel på henne! De behåller henne i två dagar till, men jag fattar inte! Än i dag händer det under.”

Fast vi måste be av hjärtat, underströk påven: ”Frimodig bön, som kämpar för att under skall ske, inte någon artighetsbön: ’Jag ska be för dig, jag ska säga ett Fader vår, ett Ave Maria’, och sen glömmer jag alltihop. Nej, djärvt och frimodigt ska vi be, som Abraham, som kämpade med Herren för att rädda staden, eller som Mose, som bad sig trött med uppräckta händer tills han inte orkade längre, eller som alla de många som har tro och ber i tro. Bön åstadkommer underverk, men vi måste tro det! Jag menar att vår bön kan bli till något underbart … och säg till honom i dag, hela tiden: ’Herre, jag tror, hjälp min otro’ … och när någon kommer och vill att vi skall be för alla som lider i krig, alla flyktingar, alla de tragedier som utspelar sig just nu i vår värld, bed till Herren, men av hjärtat: ’Grip in!’, men säg till Honom: ’Herre, jag tror. Hjälp min otro’, den som finns också i min bön. Låt oss göra detta nu, i dag.”

AsiaNews.it  2013-05-20

Uniformitet skall inte förväxlas med enhet. För enhet betyder i en kristen mening att ”respektera mångfalden, olikheterna, brokigheten” hos människor och genom den låta ”en ny kvalitet uppkomma i gemenskapen”. Pingsthändelsen blir så en ”bild av enhet i mångfalden”, förklarade kardinalen. Man måste förstå den som en motbild mot den babyloniska språkförbistringen, som ledde till att människor skingrades och såg varandra som motståndare.

Människor skall därför förstå att de är en enda familj. De skall finna en väg till verklig gemenskap och bli ”förbundna med varandra i respekt och kärlek”. Kardinal Marx kritiserar också ”de exploaterande strukturerna” i utvecklingsländerna. De som drar nytta av detta är företagare och köpare i de rika länderna. Han hänvisar då till den textilfabrik, som rasade samman i Bangladesh med mer än tusen dödsoffer.

Vi får heller inte passivt se på, när ”nya sociala orättvisor” såsom ungdomsarbetslösheten bidrar till att utanförskapet breder ut sig i Europa. Det gäller att åter finna en solidaritet. Särskilt den katolska världsvida kyrkan måste här ”engagera sig i både ord och gärning”, betonar kardinalen.

Reinhard Marx är medlem i det kardinalsråd som påven Franciskus utsåg för en månad sedan för att ge råd och förbereda en reform av kurian. Rådet är kallat till sitt första sammanträde i oktober.

Kathpress 2013-05-19

”I paviljongen kommer vi inte att presentera konst avsedd för liturgiska ändamål eller sakrala rum”, sade kardinal Ravasi. ”Vi vill återupprätta relationen mellan konsten och tron, som undergått en skilsmässa, dock utan att alla kontakter avbrutits. I decennier har konsten gått sina egna vägar, med enstaka återblickar på religionen, låt vara ofta kritiska eller även blasfemiska.”

Enligt kardinal Ravasi har Vatikanen valt att inleda sina nya relationer med konstnärerna genom att se på trons och universums uppkomst enligt de första elva kapitlen i Första Mosebok och har föreslagit som temata skapelse, förstörelse och pånyttfödelse. ”Vi ville inte komma till konstnärerna och säga, ’skapa tre kors i tre olika stilar’, eller ’tre Jungfru Maria’, utan erbjuda en grundläggande text och inleda en dialog.”

Efter att ha diskuterat projektet med ett dussintal konstnärer, fick tre av dem uppdraget att skapa verk i olika medier för Vatikanens utställning. Studio Azzuro, en italiensk multimediagrupp, kommer att göra en interaktiv videoinstallation på temat ”skapelse”. Den tjeckiske fotografen Josef Koudelka ställer ut 18 fotografier om temat ”förstörelse” och målaren Lawrence Carrol, som ofta återanvänder material att anbringa på dukarna kommer att presentera verk som illustrerar ”pånyttfödelse” eller ”ett annat liv”.

”Det var ett privilegium att bli erbjuden att ställa ut i Vatikanens första paviljong på Venedigbiennalen”, sade Carrol, som föddes i Australien, men växte upp i USA. Han tillade att han fortfarande håller på att färdigställa en skulptur och fem målningar, inklusive ett verk som smälter och sedan åter fryser, som han hoppas kunna ställa ut i Venedig.

Vid ingången till utställningen kommer Vatikanen att visa tre målningar av Tano Festa, en italiensk målare och expert på Michelangelo. Verken av Festo, som avled 1988, är en hyllning till Michelangelo och freskerna i Sixtinska kapellet föreställande Adams skapelse och Adams och Evas utdrivande från Edens lustgård.

Antonio Paolucci, chef för Vatikanmuséerna och kurator för utställningen i Venedig, sade att idén var att erbjuda en bro bakåt i tiden till den stora konst som beställdes av och skapades för kyrkan, och som uppskattas av människor i alla tider och med olika bakgrund.

Catholic Herald, Cindy Wooden, 2013-05-16

”Delar av saligförklaringen är beroende av de politiska relationerna mellan Kina och Vatikanen”, säger pater Anton Witwer, som är postulator (undersökningsledare) av Riccis fall.

”Det är möjligt att vänta ungefär fem år, även som allt är klart för en saligförklaring, om den politiska situationen har förändrats och är mer gynnsam för fallet”, säger han till EWTN News i en intervju den 15 maj.

Jesuitpatern Matteo Ricci var expert inom matematik, kosmologi och astronomi och missionerade i Kina under 1500-talet. Den italienske jesuiten var den förste västerlänning som inbjöds till Den förbjudna staden, det kinesiska kejserliga palatset där kejsaren bodde, och han skapade den första kartan över Kina där även Afrika, Europa och Amerika fanns med.

Processen för att kunna helgonförklara honom innehåller flera steg, av vilka det första är erkänna hans liv som präglat av ”heroisk dygd” innan han kan bli saligförklarad, vilket är ett steg på vägen till helgonförklaring. Enligt fader Witwer inleddes processen 1985 i den italienska staden Macerata, men ”det var endast en historisk inledning, så det var inte tillräckligt”. ”Det var därför som vi var tvungna att starta en ny process”, tillade han och syftade på den som inleddes den 24 januari 2012.

Den tyske prästen, som är Jesuitordens generalpostulator, förklarar också några av de överväganden som kan påverka tajmingen av Matteo Riccis saligförklaring. ”För det första måste en saligförklaring hjälpa den lokala kyrkan (i Kina) att upprätthålla och växa i tron, och om det finns politiska hinder så är det ibland nödvändigt att invänta rätt tillfälle”, sade pater Witwer.

Faktum är att Vatikanen bad pater Witwer att introducera fallet med Matteo Riccis medhjälpare, Xu Guanqi, som var lekman, eftersom det ”vore bättre för Kina om en europé och en kines saligförklarades mer eller mindre samtidigt”, förklarar han. Men enligt jesuiternas postulator ligger Xu Guanqis saligförklaring för närvarande på is, eftersom processen inleddes i Shanghai, som för närvarande saknar biskop. Det italienska Maceratastiftet avslutade sin undersökning av Matteo Riccis fall den 10 maj och skickade sina resultat till Vatikanens kongregation för helgonförklaringar.

Kongregationen kommer nu att undersöka fallet för att sedan avgöra huruvida missionären, som talade flytande kinesiska och som hyllade landets kultur och sedvänjor, status av ”heroisk dygd”. Postulatorn påpekar att om Vatikanen ger Matteo Ricci denna status så innebär det att ”han levde ett dygdigt liv i tro, lydnad och fattigdom, mer än den genomsnittlige kristne”.

Nästa steg på vägen mot en eventuell helgonförklaring blir att saligförklara Matteo Ricci. Detta steg innefattar bland annat att ett under tillskrivs hans förbön och att detta under godkänns som mirakulöst av olika paneler av mediska experter, kardinaler och påven. ”Vi måste fortsätta att vänta på saligförklaringen eftersom vi väntar på ett under, något som vi ännu inte har”, rapporterar pater Witwer.

Postulatorn förklarar att steget, att för att avgöra huruvida Matteo Ricci levde ett liv präglat av heroiska dygder, inkluderar framtagandet av ett dokument på cirka 500 sidor – kallat positio – som i detalj redogör för Riccis liv, skrifter och dygder.

Denna positio kommer att tillställas kongregationen för helgonförklaringar och dess relator – en ”sorts avhandlingsmoderator – och därefter studeras av historiker, teologer och slutligen av kardinaler” säger pater Witwer. ”Kanske vi avsluta position inom två år. Sedan kommer det att krävas flera år att studera den och därefter krävs det ytterligare fem år innan saligförklaringen slutligen äger rum.”

Estefania Aguirre/EWTN News 2013-05-20

UCANEWS

Vatikanradion, skandinaviska avdelningen 2013-05-18

Andelen kristna i England och Wales är nu (år 2011) 59 procent jämfört med 72 procent år 2001. Under samma tidsperiod har antalet personer som betecknar sig som icke-troende stigit med 6,4 miljoner. Andelen icke-troende har därmed ökat från 15 till 25 procent av befolkningen. Antalet muslimer ökade mellan 2001 och 2011 med 1,2 miljoner, vilket innebär att andelen muslimer av befolkningen som helhet steg från 3 till 5 procent.

Kathpress 2013-05-17

Påven Franciskus vädjade till ansvarsfulla politiker att visa modet att åstadkomma en förändring i sin inställning. ”Endast under dessa förutsättningar är en reform av finansmarknaderna möjlig”, sade påven i sitt tal inför diplomater från Luxemburg, Botswana, Khirgisistan och medlemsstaterna Antigua och Barbuda i det Brittiska samväldet.

Utöver detta hängde påven profitbegär och konsumtionsberusning vid skampålen som de egentliga orsakerna till den rådande finanskrisen. I dag förhärskar ett slags ”penningens fetischism” och en ”ekonomins diktatur”. Det handlar helt enkelt om ”en ny dans kring guldkalven”, som skildras i Bibeln. Bakom detta förhållningssätt står ytterst ett förnekande av allt vad etik och Gud heter.

Den nuvarande finanskrisen utgör innerst inne en kris för människosynen, sade påven vidare. Människan degraderas till att bli en konsument, som förbrukar varor, och människan själv är inte längre rättesnöret för hennes handlande. I hennes ställe träder nu pengar och konsumtion som nya avgudar.

Genom skuldsättning och kredit går många länders relationer med de grundläggande ekonomiska krafterna förlorad. Medborgarna i dessa länder förlorar sin blick för sin verkliga köpkraft. Situationen förvärras ytterligare genom korruption, ”som sträcker ut sig som tentakler, liksom det egoistiska skatteundandragandet”.

Påven avvisade påståendet att solidaritet och ekonomisk framgång i grunden skulle vara oförenliga. En etik som är fri från ideologi skulle kunna återupprätta jämvikt och social ordning, vilket faktiskt skulle vara till mänsklighetens fromma.

”Påven älskar alla människor, såväl rika som fattiga”, framhöll påven Franciskus i sitt anförande. ”Han har ändå som sin plikt att påminna de rika om att i Kristi namn hjälpa, respektera och befrämja de fattiga.”

Kathpress 2013-05-17

Påvens tal översatt till engelska finns i sin helhet här

Spanjoren Rodríguez Carballo utnämndes för en månad sedan av påven Franciskus till sekreterare för kongregationen för ordenslivet och till titulärbiskop av Bellicastrum. Utnämningen av Rodríguez Carballo var påvens första beslut i personalfrågor inom kurian efter det att han på sedvanligt sätt bekräftat alla ledarna för kurians myndigheter i deras ämbeten.

Biskopvigningen på lördag i Santiago, som efter Jerusalem och Rom är kristenhetens största vallfärdsort, kommer att ledas av Vatikanens kardinalstatssekreterare Tarcisio Bertone. Tillsammans med honom reste på fredagen till Santiago den brasilianske kuriekardinalen Claudio Hummes, franciskan, ordföranden för påvens nya rådgivningsgrupp, kardinal Óscar Andrés Rodríguez Maradiaga, Vatikanens regeringschef, kardinal Giuseppe Bertello, som även han hör till den nya rådgivningsgruppen, samt ett antal företrädare för kurian.

Enligt vad spanska tidningar rapporterar inleds i Santiago samtidigt ett franciskanskt år. Det sker med anledning av 800-årsjubileet av den helige Franciskus av Assisis pilgrimsresa år 1214 till aposteln Jakobs grav i Santiago. De spanska biskoparna har av den anledningen redan bjudit in påven Franciskus, och det väntas allmänt att han kommer att tacka ja till inbjudan.

Ärkebiskop Rodríguez Carballo är i egenskap av sekreterare för kongregationen för ordenslivet andreman efter prefekten, kardinal João Braz de Aviz. Rodríguez och Jorge Mario Bergoglio, den nuvarande påven, känner varandra mycket väl. Franciskus, den förste ordenspersonen på Petri stol på 167 år, motiverade sitt namnval med den helige Franciskus av Assisi, vars arv den av Rodríguez ledda Franciskanorden förvaltar. Rodríguez var en av två icke-kardinaler som koncelebrerade mässan med påven Franciskus vid mässan när denne insattes i ämbetet på Petersplatsen.

José Rodríguez Carballo skrev i sin hälsning till den nye påven efter det att han valts den 13 mars att det valda namnet Franciskus är ett tecken ”för världen, för kyrkan och naturligtvis för alla franciskaner. Alla efterföljare till den helige Franciskus av Assisi kommer att bistå den nye kyrkoledaren med ’uppriktig lydnad och ständig förbön; Ni kan räkna med oss, Ers Helighet’”.

Han erinrade då om ett möte med Bergoglio i Argentina. Bergoglio hade vid överenskommelsen om ett möte insisterat på att få besöka franciskanen i dennes konvent, och han kom dit till fots trots att det regnade. ”I det ögonblicket, när han anlände dyblöt, upplevde jag att han hade blivit en äkta franciskanbroder för mig”, sade Rodríguez. Han menade att den katolska kyrkan i den nuvarande påven fått en ”en Franciskus för 2000-talet”: ”Den helige Franciskus kommer säkert att bli nöjd med honom.”

Kathpress 2013-05-17

”I marschen kommer alla kristna kyrkor att delta. Vi utgår från den ortodoxa katedralen i Amman, passerar den katolska katedralen av latinsk rit för att sedan nå den syriska katedralen. På det viset kan kristna i Amman bedja tillsammans med alla kristna i hela arabvärlden, så att biskoparna – våra bröder – och alla andra kidnappade offer snart kan släppas fria.” Det säger patriarkens vikarie för Jordanien av latinska patriarkatet av Jerusalem, ärkebiskop Maroun Laham.

De högsta representanterna för de olika kyrkorna i Jordanien har sammankallat till den tysta marschen. I januari 2009 organiserades en liknande marsch i Amman för att kräva ett slut på den militära kampanjen ”Cast Lead” som den israeliska armén förde på Gazaremsan.

Agenzia Fides 2013-05-15

Den ortodoxe patriarken Bartolomaios I och den katolske ärkebiskopen av Milano, Angelo Scola, firar på torsdagen en gemensam ekumenisk gudstjänst i Ambrosiusbasilikan i Milano. Ärkebiskop Scola kommer till gästen från Konstantinopel att överlämna en utgåva av den nya ambrosianska evangelieboken, reliker från den helige kyrkofadern Ambrosius (339–397) och reliker från andra trosvittnen i Milano. Efter gudstjänsten kommer patriarken Bartolomaios I och ärkebiskop Scola att gå ner i basilikans krypta för att vörda relikerna från den helige Ambrosius, och de helige Gervasius och Protasius (de båda sistnämnda led martyrdöden i Milano omkring år 300) som förvaras där.

Kathpress 2013-05-15

Se även Firande av Milano-ediktet med patriark Bartolomaios 15–16 maj