Filosofen Peter Geach avliden

av ULF JONSSON

– En av de internationellt mest välrenommerade katolska filosoferna under 1900-talet har gått ur tiden.

Den brittiske filosofen och katoliken Peter Geach avled dagarna före jul, den 21 december, i en ålder av 97 år. Geach var fram till sin pensionering år 1981 professor i logik vid universitetet i Leeds. Han var en framstående logiker, men han gjorde betydande insatser även inom metafysik, språkfilosofi, etik, filosofihistoria och religionsfilosofi. Geach hörde till de internationellt mest välrenommerade katolska filosoferna under 1900-talet. 1965 blev han invald som Fellow i the British Academy och 1999 tilldelades han den påvliga förtjänstmedaljen Pro Ecclesia et Pontifice.

Peter Geach föddes i London 1916 och intresset för filosofi kom tidigt i livet. Han inspirerades av sin far som varit filosofiprofessor i Indien och som fick sonen att i tioårsåldern börja läsa tänkare som Bradley, Mill och Moore. Som pensionerad filosofiprofessor förklarade Geach att han redan som tioåring tyckte att Bradley skrev obegripligt och förvirrat, och att han inte heller senare i livet funnit någon anledning att ändra på det omdömet.

När det gäller religion gick far och son skilda vägar. Fadern hade vanan att tre gånger om året byta religion, vilket sonen redan i tidig skolålder tyckte var märkligt. Peters eget intresse för katolicismen väcktes när han var student i Oxford och han konverterade till den katolska kyrkan vid 22 års ålder. Tanken på att därefter byta religion föll honom aldrig in.

Sin första akademiska tjänst fick Peter Geach som lektor i filosofi vid universitetet i Birmingham 1951, där han var verksam fram till 1966. Under åren i Birmingham översatte han verken av den moderna logikens fader, den tyske filosofen Gottlob Frege, till engelska. Han publicerade nu också sina första egna böcker, däribland Mental Acts, som handlar om vad det innebär att lära sig vad ord betyder och att tillägna sig begrepp. Mental Acts är omisskännligt influerad av Ludwig Wittgensteins tänkande.

Peter Geach företrädde den traditionella aristotelisk-thomistiska uppfattningen om sanning som en korrespondensrelation mellan påstående och verklighet. Det yttersta kriteriet på sanning (truth-maker) såg Geach i Gud, såsom den verklighet med vilken alla sanna påståenden ytterst sett måste överensstämma. Men det betyder inte att Geach trodde att det är lätt att nå fram till vad som är sant. I sin självbiografi Philosophical Encounters skriver han att bland de värsta laster som en filosof kan ha är tendensen att försöka visa att han egentligen hela tiden själv har haft rätt.

Aristoteles, Gottlob Frege och Ludwig Wittgenstein var, vid sidan av Thomas av Aquino, de tänkare som påverkade Peter Geachs egen filosofiska utveckling allra mest. På 1950- och 1960-talet, i en tid då analytisk filosofi allmänt betraktades som oförenlig med religiös tro, lade Geach grunden till det som senare kommit att kallas för analytisk thomism, en tankeriktning där teman hämtade ur Thomas av Aquinos tankevärld behandlas med den analytiska filosofins arbetsredskap. Geach hade en mycket gedigen kunskap om Thomas av Aquinos texter och han menade att de präglas av en osedvanligt hög grad av medvetenhet om hur även små språkliga nyanser påverkar utvecklingen av ett resonemang.

I arbetet med att relatera de thomistiska och de analytiska tänkesätten till varandra fick Peter Geach värdefull hjälp av sin fru, Elizabeth Anscombe, som med tiden blev professor i filosofi vid universitetet i Cambridge och som allmänt betraktas som en ännu mera framstående filosof än sin man. Hon hade studerat hos Ludwig Wittgenstein och kom att spela en avgörande roll för spridandet av Wittgensteins filosofi. Hon betydde också mycket för renässansen för den aristoteliska dygdefilosofin under 1900-talets senare del. Tillsammans publicerade paret 1961 klassikern Three Philosophers: Aristotle, Aquinas, Frege och under flera årtionden ledde de tillsammans i Staffordshire en årligt återkommande konferens för katolska filosofer. Elizabeth Anscombe gick ur tiden år 2001.

Elizabeth Anscombe hade, liksom Peter Geach, konverterat till den katolska kyrkan som ung och de båda lärde känna varandra när de tillsammans deltog i sakramentsprocessionen på Kristi kropps och blods högtidsdag i Oxford 1938. Varken då eller senare utmärkte sig någon av dem för att tänka särskilt liberalt när det gäller den katolska dogmatiken. Efter tre års diskussioner hade de båda filosofistudenterna dock lyckats övertyga varandra om att bägge faktiskt tänkte grundmurat katolskt och så gifte de sig.

Filosofparet fick sju barn och kanske var det inte alltid så lätt att hålla dessa i Herrans tukt och förmaning. En mycket spridd berättelse, som lär ha en historisk kärna, uppger att det en dag ringer på dörren hos familjen Geach och att Peter går och öppnar. Utanför står en polis med ett bortsprunget barn. Peter ger ett något tankspritt intryck och ropar in i lägenheten: ”Elizabeth, är det en av våra?” Jo, det var det tydligen.

Nu har Peter själv funnit vägen till sitt slutgiltiga hem. R. I. P.