Focolarerörelsens president Maria Voce om kyrkan i dag

Den katolska nyhetsbyrån Zenit bad Focolarerörelsens president Maria Voce att reflektera över den viktiga fas som Katolska kyrkan befinner sig i, i väntan på en ny påve. Här följer texten i svensk översättning. 

Emmaus Voce”Det tycks mig att påve Ratzingers beslut den 11 februari gav oss som ett distillat av hans teologiska och andliga reflexion. Först och främst betoningen av Guds primat, medvetenheten om att det är Han som leder historien. Vidare att vi uppmanas att se tidens tecken, och att reagera på dem med det mod som smärtsamma, men förnyande beslut kräver. Allt detta med ett tydligt anslag av hopp, grundat på ’vissheten att Kyrkan tillhör Kristus’.

Men vilken slags Kyrka såg Benedikt XVI framför sig? Av kärlek till vilken Kyrka tog han ett sådant steg?
Jag tror inte att jag tar fel om jag påstår att det är ’Kyrkan som är gemenskap’, en frukt av Andra Vatikankonciliet men också ett framtidsperspektiv, ’allt mer uttryck för Kyrkans väsen’, som påve Ratzinger underströk även i slutet av sitt pontifikat.

Ett ’allt mer’, för att ge uttryck för att vi ännu inte nått riktigt fram. Vilken är då riktningen?
Som vi vet finns Kyrkan till för världen. Därför tycks det mig att hon, inför behoven av inre förnyelse, bör prioritera att se utanför sig själv och intensifiera dialogen med samhället. En sådan vital kontakt skulle tillåta Kyrkan att göra sin tydliga röst hörd i trohet till Evangeliet, och att samtidigt lyssna till mäns och kvinnors längtan i denna vår tid. Då kommer hon att finna ny kraft och oväntad vitalitet även inom sig själv.

Helt visst måste vi enträget fortsätta den ekumeniska dialogen, med arbetet för kyrkornas synliga enhet, och söka nå fram till definitioner i trosfrågor och i kyrklig praxis som kan accepteras av alla kristna.
Jag skulle önska mig en enklare Kyrka, både vad gäller dess ägodelar, och uttryckssätten i liturgin och i de stora manifestationerna. Jag skulle vilja föreslå en smidigare och mer direkt kommunikation med det moderna samhället, som underlättar för människorna att ha kontakt med henne, och en större öppenhet även gentemot dem som har andra åsikter.

Universalitet och öppenhet för dialogerna är därför två grundteman som den nye påven bör ta upp.
För att han ska kunna svara mot dessa enorma utmaningar tänker vi oss honom somen man med en djup andlighet, förenad med Gud för att kunna ta emot den helige Andes svar på problemen, som lever kollegialiteten med de andra biskoparna, och samtidigt involverar även lekmän och -kvinnor i Kyrkans tänkande och handlande.

Det är upp till oss att arbeta med en ny ansvarsmedvetenhet, att ge upphov till kreativa impulser på olika nivåer. …
Jag tänker även på rättvisan, i öppenheten mot den som felar, mot den som lider av att ha utnyttjats, mot den som sårats av andra mäns och kvinnors misstag, även inom Kyrkan. Jag tänker på dem som känner sig utestängda från Kyrkans gemenskap, som de omgifta.
Även detta är Kyrka, för Kristus som grundade den dog på korset för att hela varje splittring.

Det handlar om att låta Kyrkans sanna ansikte stråla fram. Därför har jag inbjudit alla som följer Focolarerörelsens anda att sluta en ny ’pakt’, som överallt ska få lyssnandet, tilliten och den ömsesidiga kärleken att växa i denna tid av väntan, så att Kyrkan i enhet och kollegialitet kan välja den påve som även mänskligheten behöver.”

Zenit 2013-03-11