Från Big Bang till hjärnan – aktuell forskning vid Faraday Institute

CHRISTOFFER SKOGHOLT

Vid sidan av den högljudda och ofta onyanserade massmediala debatten om naturvetenskap och religion pågår en annan typ av diskussion vid det engelska forskningsinstitutet Faraday Institute for Science and Religion vid Saint Edmund’s College i Cambridge. Här respekteras både naturvetenskapens upptäckter och religiösa övertygelser.

Relationen mellan naturvetenskap och religion debatteras flitigt – och högljutt – i vår tid. Nyateisternas påståenden om att vetenskapen motbevisar Guds existens och ID-anhängarnas påståenden om att studiet av biologiska organismer istället bevisar (en) Guds existens utgör båda material för den konfliktfyllda retorik som massmedierna gärna eftersträvar. Men vid sidan om den debatt som ofta hörs i medierna finns en annan typ av diskussion, som respekterar såväl naturvetenskapens upptäckter som religiösa övertygelser, och som försöker undersöka hur de kan samspela i stället för att på förhand avgöra hur relationen ser ut. Ett säte för den typen av diskussion är det engelska forskningsinstitutet Faraday Institute for Science and Religion vid Saint Edmund’s College i Cambridge. Institutet startades i januari 2006 och är ett av två tvärvetenskapliga forskningsinstitut vid Saint Edmund. Namnet är valt efter den brittiske vetenskapsmannen Michael Faraday (1791–1867) vars kristna övertygelse och viktiga vetenskapliga upptäckter är allmänt kända. Institutets målsättning är, förutom att bedriva forskning i olika frågor som rör relationen mellan teologi och naturvetenskap, också att vara en informationskälla för allmänheten, för att underlätta en informerad och akademisk debatt om naturvetenskap och religion.

Bakgrunden till institutet utgörs av en serie föreläsningar om teologi och naturvetenskap som en krets naturvetare med koppling till gruppen Christians in science arrangerat på olika college i Cambridge. Då föreläsningarna fick stort gensvar bestämde man sig för att försöka göra något större, och med hjälp av anslag från Templeton foundation kunde man år 2006 starta forskningsinstitutet. Faraday Institute har idag tretton anställda varav åtta är forskare eller forskningsassistenter. Förutom de anställda finns också ett antal rådgivare som är mer eller mindre inblandade i institutets arbete. Många av dessa är professorer i olika naturvetenskapliga ämnen, men med ett starkt intresse för teologi. (Även det omvända förhållandet finns, som t.ex. hos Alister McGrath som är doktor i biokemi och professor i teologi vid Oxford University.)

Institutets direktor, Denis Alexander, är nyligen pensionerad från sin tjänst vid Cambridge University och forskar nu på heltid vid Faraday Institute om samspelet mellan genetisk determinism och fri vilja. Ett av honom nyligen avslutat projekt behandlade relationen mellan biologi och ideologi och resulterade i en bok, där ett antal biologer och idéhistoriker skriver om hur biologi har använts i ideologiska syften, alltifrån socialdarwinistisk politik och rasbiologi, till hur det idag används av författare som Richard Dawkins för att propagera för ateism. Kursdirektorn Rodney D. Holder forskar kring synen på naturlig teologi hos ett antal moderna teologer från Karl Barth och framåt. Holder har tidigare själv skrivit böcker inom ämnet naturlig teologi, t.ex. en bok om reduktionism, Nothing but atoms and molecules? och dessförinnan en bok om det så kallade fine-tuning argumentet, Is the Universe designed? God, the multiverse and everything.

”From the Big bang to the brain”

Till institutets verksamheter hör bl.a. att anordna kurser om religion och naturvetenskap för akademiker och den intresserade allmänheten. Denna sommar anordnades institutets tredje sommarkurs, med titeln ”From the Big Bang to the Brain: Current issues in Science and Religion”. Första dagens tema var ”Historical interactions between science and religion”, andra dagen hade temat ”Philosophical issues in science and religion”, tredje dagen handlade om kosmologi och Big bang, den fjärde dagen om biologi och evolution och den femte och sista dagen behandlade den mänskliga hjärnan.

Bland sommarkursens föreläsare fanns många internationellt kända personer som deltar i debatten om teologi och naturvetenskap, exempelvis John Polkinghorne, professor emeritus i matematisk fysik i Cambridge, Ernan McMullin, vetenskapsfilosof och idéhistoriker vid Notre Dame i USA, liksom Simon Conway-Morris, professor i evolutionär paleobiologi i Cambridge.

Under den första dagen talade bland andra Peter Harrison, som är professor i vetenskap och religion vid Oxford University, om hur religionen kan samspela med framväxten av en vetenskaplig kultur. För att att kunna förklara varför vetenskapen växte fram just i Europa och inte någon annanstans, måste man, enligt Harrisson, se hur den dåtida teologin förhöll sig till den framväxande vetenskapliga kulturen. Eftersom religionen var så stark i Europa på den tiden (liksom i alla andra kulturer) skulle framväxten inte ha varit möjlig om religionen inte hade givit stöd åt det vetenskapliga projektet, och det skedde just i Europa, menar Harrison, bland annat genom att vetenskapliga studier kopplades till dåtidens naturliga teologi. Genom att se vetenskapen som ett sätt att studera storheten och skönheten i Guds skapelse gav teologin legitimitet åt det vetenskapliga projektet, vars nytta inte alls var uppenbar för dåtidens människor, menar Harrison.

Den andra dagen talade John Polkinghorne om ”Critical realism in science and religion” där Polkinghorne beskrev och kritiserade stereotypen om att vetenskap handlar om objektiva fakta och religionen om subjektiva tyckanden. Istället menade Polkinghorne att det finns många likheter mellan ett vetenskapligt förhållningssätt och en rationellt motiverad religiös övertygelse. För det första är det så, menar Polkinghorne, att det inte finns några intressanta vetenskapliga fakta som inte också är tolkade i en teoretisk ram. Denna ram är också underdeterminerad [dvs. stöds inte fullständigt] av de resultat man får fram genom experiment. Det gemensamma draget hos en god vetenskaplig teori och en rationellt motiverad religiös övertygelse är för Polkinghorne att båda har ett förklaringsvärde för ett brett område av erfarenhet. Religionen bör inte framträda som en konkurrent till vetenskapen genom att försöka svara på vetenskapliga frågor. De frågor som religionen skall försöka besvara ligger på ett mycket mer fundamentalt plan, menar Polkinghorne, som till exempel: Hur kommer det sig att vi alls kan bedriva vetenskap? Hur kommer det sig att det alls finns ett fruktbart universum? Polkinghorne anknöt i sitt föredrag bland annat till den kanadensiske jesuiten och filosofen Bernard Lonergan som såg Gud som den allomfattande förklaringen för hela tillvaron, men däremot inte som en förklaring för det enskilda fenomen vi för tillfället studerar. En reflektion Polkinghorne gjorde, som väl kan betraktas som ett exempel på naturlig teologi, är att vårt intellekt tycks vara mycket mer användbart för att förstå universum än vad som är ”nödvändigt” för vår överlevnad. Vår förmåga att bedriva naturvetenskap och studera subatomära partiklar har inte kunnat selekteras fram, eftersom den inte varit synlig för det naturliga urvalet.

Den tredje dagen handlade om kosmologi och Big bang och här talade professor Paul Shellard om den antropiska principen och dr Katherine Blundell om Big bang. Båda dessa föredrag fokuserade de vetenskapliga teorierna, och talarna var försiktiga när det gällde möjligheterna respektive svårigheterna att tala om Gud i samband med dessa fysikaliska teorier. Dr Blundell menade att eftersom vi inte har kunskap om hela processen bakåt till Big bang (vår kunskap slutar precis innan) bör vi vara något försiktiga med att ge Gud rollen som ”startare” av universum och istället avvakta vetenskapens framsteg. Paul Shellard gick igenom olika aspekter av det så kallade fine-tuning argumentet – argumentet att universums fundamentala krafter är så fint inställda i en så delikat inbördes balans (vilket är förutsättningen för att universum alls skall kunna hysa liv) att sannolikheten för att detta kan ske slumpmässigt är näst intill obefintlig. Shellard tog i anslutning till detta upp en idé som ofta läggs fram för att förklara detta förhållande, den om multiversa, det vill säga tanken att det finns många, kanske oändligt många, universum och att vårt universum helt enkelt kanske är ett av få livgivande universum. Shellard menade att vetenskapen varken kan bekräfta eller dementera den idén.

Evolutionen och den mänskliga hjärnan

Under den fjärde dagen var det dags att behandla biologin och evolutionen. Simon Conway-Morris, professor i evolutionär paleobiologi vid Cambridge University, talade om konvergens i evolutionen, det vill säga det faktum att samma organ, t.ex. kameraögat, har utvecklats flera gånger, oberoende av varandra. Conway-Morris anser att en tolkning av detta är att det är mycket få biologiska lösningar som överhuvudtaget fungerar. En implikation av denna tendens, att samma organ utvecklas i olika situationer och från olika startpunkter, är hur som helst att synen på hur kontingent evolutionen är kan behöva revideras. Stephen Jay Gould är en biolog som ofta har betonat evolutionens kontingens, det vill säga att den är en process som skulle kunna gå i nästan vilken riktning som helst, beroende på slumpmässiga förändringar i miljön. Detta tycks dock inte vara fallet enligt Conway-Morris som i sin bok Life’s solution – inevitable humans in a lonely universe driver tesen att om vi skulle starta om den evolutionära processen så skulle medveten intelligens med största sannolikhet ändå dyka upp.

Ett mycket intressant teologiskt bidrag stod Ernest Lucas för som gjorde en exegetisk analys av skapelseberättelsen i Första Mosebok. Lucas föredrag bestod dels av en presentation av de många teologer som långt före våra dagars debatt läst skapelseberättelsen bildligt (där Augustinus är ett känt exempel), dels, och mer intressant, visade han hur texten själv är tänkt att tolkas, med hjälp av en närläsning av texten och kunskap om den kulturella bakgrund mot vilken den skrevs. En sådan intressant notering är att i omgivande kulturer ansågs kungen vara Guds avbild, men i Genesis är det människan, både man och kvinna, som är Guds avbild. I likhet med hur dåtidens kungar satte ut statyer (”avbilder”) av sig själva på de platser där de hade herravälde, blir Guds ställföreträdande härskare på jorden, med ansvar för att råda över skapelsen och ta hand om de svaga.

Ett vetenskapsteoretiskt mycket intressant föredrag stod Alan Torrance för, professor i systematisk teologi vid St Andrews University. Föredraget behandlade neurovetenskap och mänsklig frihet. Torrance menar att den filosofiska och teologiska reflektionen kring människan måste ta neurovetenskapen på allvar. Den visar mycket övertygande att det mänskliga intellektet är beroende av hjärnan. Ett exempel är att man nu vet var i hjärnan det kommer att ske mest aktivitet när man ber en person att tänka på en viss företeelse. När det gäller att tolka dessa upptäckter menade Torrance att det är viktigt att skilja på neurovetenskapens upptäckter och de reduktionistiska tolkningarna av desamma som förekommer. Reduktionismen innebär att man ser allting som ”inget annat än” dess materiella (minsta) beståndsdelar. Förvisso är medvetandet beroende av sina fysikaliska betingelser, men det är inte reducerbart till dessa. Torrance anknöt bland annat till vetenskapsfilosofen Nancy Cartwright som har lanserat begreppet ’nomologisk monism’ för det synsätt som innebär att det endast är materiens minsta byggstenar som skulle kunna utöva kausalitet. Om så vore fallet skulle det alltid vara hjärnans fysikaliska beståndsdelar som orsakade en tanke och aldrig en medveten tanke som orsakade en annan tanke. Enligt Cartwright, och Torrance, kan det istället tänkas att det finns kausalitet på flera olika nivåer i universum. Det vill säga olika emergenta system [system där helheten ger upphov till egenskaper som inte återfinns på de olika nivåerna] kan ha en kausal kraft som verkar utifrån systemets helhetsnivå. Medvetandet är förvisso uppbyggt av och beroende på de fysikaliska beståndsdelarna, men om medvetandet ses som en emergent [uppkommande] helhet så kan det finnas kausalitet som verkar från den emergenta helhetens nivå mot delarna, istället för bara från delarna till helheten. Genom en sådan tolkning blir inte neurovetenskapens upptäckt att tänkandet har fysikaliska betingelser ett stöd för den reduktionistiska tolkningen att det endast är materiens minsta byggstenar som kan utöva kausal kraft. Torrance pekade också på de mycket problematiska implikationerna för sådant som intellektets rationalitet (som ju tycks vara en förutsättning för t.ex. neurovetenskap) om man anser att all kausalitet sker mellan materiens minsta byggstenar, eftersom denna kausalitet inte bryr sig om rationella, intellektuella argument.

Vägen framåt

Diskussionen mellan religion och naturvetenskap har under alltför lång tid präglats av ömsesidig okunnighet. Det är dock viktigt att komma ihåg att den fundamentalistiska hållning som genererat synen om en konflikt mellan teologi och naturvetenskap har fått en orimligt stor del av uppmärksamheten, vilket ofta präglar massmediernas beskrivning av hur förhållandet ser ut. Men i kyrkans historia finns det som bekant gott om filosofisk reflektion som tar både naturlig kunskap och teologi på allvar. Personligen skulle jag tro att om det fanns fler sådana här fora skulle det antagligen minska trösklarna till den kristna tron avsevärt för de många som tror att vetenskapen inte ger plats för Gud. Egentligen är det förvånande att det inte finns fler mötesplatser av sådant slag än det gör. För mig som svensk deltagare blev det dock tydligt att den engelskspråkiga världen har mycket större resurser när det gäller detta. Till exempel finns i England mastersprogram om vetenskap och religion speciellt inriktade för blivande präster och pastorer. En glädjande företeelse är att människor av olika eller ingen religiös tro alls känner sig välkomna att delta vid kurserna vid Faraday, vilket troligen har att göra med att man upplever att detta är ett forum för att söka förståelse snarare än att propagera för en viss ståndpunkt. Under de dryga två år som institutet bedrivit sin verksamhet har man kontinuerligt lagt ut alla sina föredrag på nätet, fria att laddas ner. För den intresserade går det att titta på deras hemsida:http://www.faraday-institute.org för att ta del av detta eller få annan information.

Publicerad 2008 i nummer 6