Från Credos torn

November nalkas. Höstdimmor hindra utsikten, som i detta nummer huvudsakligen blir svensk aktualitet. Men även från fjärran länder nå nyhetsglimtar fram till väktarens öga.

Stockholm har nyligen gästats av en indisk vishetslärare, mr Bahman Pestonij Wadia från Madras. I Grand hotels stora sal har denne den 14 oktober ”inför en utvald publik” tolkat ”Indiens gamla filosofi.” Om man får tro, att dagspressens referenter rätt uppfattat den exotiska lärarens ord (man vill helst hoppas, att ett missförstånd föreligger), har han bland annat uttalat, att västerlandets filosofi ”alltsedan grekernas dagar varit uteslutande spekulativ” och icke brytt sig om det praktiska livet. Nu kommer Indien och vill lära oss mera praktiskt förnuft! Framförallt måste vi (det kristna västerlandet!) av de drömmande österlänningarne lära oss ”offrets skönhet”. Även tycks talaren ha bjudit sin sensations- och nyhetshungriga åhörarekrets på åtskilliga provbitar på indisk djupsinnighet. Bland annat fick den höra, att ”Gud är av samma väsen som var och en av oss” och att den indiska filosofien ser Gud i allt, ”även i det som är lågt och fult”. Säkert har all denna vishet gjort djupt intryck, särskilt om talaren var iklädd turban och veckrik mantel.

Våra trosfränder i Danmark ha nu under en längre tid förberett en stor basar, som den 16 och 17 oktober hölls öppen för den intresserade allmänheten. Behållningen tillfaller oavkortad den katolska ungdomsverksamheten i Danmark. Det var lika intressant som uppmuntrande att taga del av det upprop till förmån för denna ungdomens basar, som stod offentliggjort i n:r 38 av Nordisk Ugeblad icke minst på grund av den samling representativa namn av det katolska Danmark, som undertecknat detsamma. Som festens protektor har Hans Högvördighet biskop von Euch haft älskvärdheten att låta teckna sig. Hedersledamot i festkommittén är prins Aages gemål. Och bland övriga undertecknare märkas bl. a. utrikesministern, excellensen Scavenius, den norske ministerns fru L. Irgens, professor Johannes Jörgensen, länsgrevarna Holstein Ledreborg och Knuth-Knuthenborg, kammarherre Lövenörn, direktör Helge Jacobsen, en son till den bekante mecenaten Carl Jacobsen, och sist men ej minst Wivels välvillige ägare, direktör Anton Petersen.

Från de tyska katolikernas dag i Frankfurt am Main i slutet av augusti detta år har Credo erhållit följande kortfattade men intressanta och målande skildring.

”Med gyllne glans strålar solen över Frankfurt, den gamla kejsarstaden. Gatorna ligga där prydda till fest, fanor i nationella och kyrkliga färger fladdra for vinden, med majestätisk klang ljuda klockorna från den åldriga dômen. Väldiga människoskaror strömma från centralbangården in i staden. Extratåg föra med sig deltagare från rikets alla delar. En högtidlig, förväntansfull och festbetonad stämning uppfyller mängden. I Frankfurt skall nu den första stora ”Katolikernas dag” efter omvälvningen hållas, generalmönstringen av de katolska skarorna liksom i en Malinkrodts eller en Windhorsts dagar.

Söndagen den 28 aug. började mötena och inleddes av en högtidlig pontifikalmässa, celebrerad av påvliga sändebudet hos tyska regeringen, kardinal Pacelli, för att nedkalla Guds välsignelse över församlingen. Den stora dômen är fylld till trängsel.

Under hälsningsmötet i ”Palmengarten” mottages underrättelsen om ankomsten av tyske rikskanslären dr. Würth, preussiske ministerpresidenten Stegerwald samt den katolske andlige, riksarbetsminister Braun, med stormande, långvarigt bifall. Rikskanslären riktar härpå några korta ord till församlingen och framlägger sitt program: Rikets styrande efter kristliga grundsatser samt fri verksamhet för varje övertygelse, alltså även för den katolska Kyrkan.

Vi kunna icke närmare ingå på de olika talen. Betydelsefulla voro emellertid de anföranden, som här utformades över de stora tidsfrågorna, den sociala frågan, skolfrågan och pressen. Den genom sin bok ”Grossmacht Presse” bekante författaren Dr. Eberle påpekade katolikernas oavvisliga plikt att underkasta sig även ekonomiska offer för den katolska pressen och litteraturen, en maning, som också äger tillämpning på oss här uppe i Norden. Görres har kallat pressen en stormakt, tillade Eberle, i dag är den bliven den förnämsta världsmakten. Universitet, böcker, prästerna på predikstolen, talarne i folkförsamlingarne gå på långt när ej upp i betydelse mot tidningar och tidskrifter.

Att dessa tal tända, det bevisa de överfyllda samlingssalarne; man uppskattar antalet av de åhörare, som samlats denna första söndag vid de tre samtidiga mötena, till över 20,000. Att de även gripa, och det djupt in i hjärtat, det visa alla lysande ögon och tindrande blickar samt de med elementär kraft åter och åter frambrusande, stormande bifallsyttringar, som aldrig vilja sluta.

Det katolska Tyskland lever ännu, det har ”Katolikernas dag” i Frankfurt ådagalagt, ja, man kan snarare säga, att det uppstått ännu starkare och mäktigare ur omstörtningen.” (P. K.)

Die katholischen Missionen (september 1921) innehåller en vacker lyckönskan till propagandakongregationens sekreterare Mgr. Camillus Laurenti, som den 13 juni upphöjdes till kardinal. Hans efterträdare på den gamla posten är Mgr. P. Fumasoni-Biondi, förut apostolisk delegat i Indien och Ceylon, samt senare Japan.

Den bekanta tyska tidskriften Stimmen der Zeit har nyligen firat sitt 50-årsjubileum. Med anslutning härtill skriver påven i ett den 29 juni detta år dikterat brev till denna tidning bland annat följande: ”Icke blott genom sin ortodoxi och sitt omväxlande och rikhaltiga innehåll, som fullt motsvarar nutidens krav, har eder tidning på mönstergillt sätt utmärkt sig … den har även städse haft en oföränderlig trohet och kärlek till den Heliga Stolen till utmärkande egenskap.”

Kardinal-ärkebiskopen av Rennes (Bretagne) Auguste René Dubourg har nyligen avlidit i sin stiftstad. Född 1842 blev han år 1893 biskop av Moulins, 1906 ärkebiskop av Rennes, 1916 slutligen också kardinal. En annan framstående medlem av det heliga kollegiet, kardinal-ärkebiskopen Gusmini av Bologna, har den 31 sistlidne augusti avgått med döden. Han var en av förgrundsfigurerna i italiensk kyrkopolitik.

Den 25–31 juli ha de franska katolikerna hållit en s. k. ”semaine sociale” (social vecka) i Toulouse. Dessa sociala veckor, av vilka den första ägde rum år 1904, ha blivit en årlig institution i det katolska Frankrike. De skola verka enligt ett träffande uttryck av en intresserad ”som ett ambulerande universitet”, som öppnar sina portar än i den ena staden än i den andra för att sprida upplysning i sociala frågor enligt de principer, som framhållits i Leo XIII:s bekanta arbetarencyklika, ”Rerum novarum” av år 1894. Vad de åsyfta är sålunda ytterst ”en fundamental reform av det modärna samhället enligt de kristna principerna”, som detta företags president uttryckte det vid den sociala veckan i Metz år 1919. Påven har i en särskild skrivelse av den 13 juli uttryckt sin stora tillfredsställelse över årets sålunda planerade sociala vecka i Toulouse. – Angående det allmänna läget i Frankrike skriver en vän till Credo i Mirebeaude-Poitou (nära Poitiers) följande enkla och nyktra resumé, som här meddelas i ordagrann översättning:

”Vår nye nuntius Mgr Ceretti har nyligen blivit mottagen av samma styresmän, som avskedat hans företrädare, med alla de hedersbetygelser, som tillkomma hans rang och av dem alla med den största hjärtlighet. Men Frankrike – jag menar det gudlösa partiet – har icke fördenskull blivit omvänt från sina villfarelser. Frimureriet arbetar mera energiskt än någonsin förr, och folkets stora massa är fortfarande apatisk och likgiltig, om man också tröttnat på statens ondskefulla trakasserier mot Kyrkan, som nu också förekomma mera sällan än förut. Men en stor framtidsförhoppning står oss åter: eliten av våra intellektuella kretsar närmar sig Kyrkan med snabba steg”. (Leon Donadicque).

Sœur Thérèse de l’Enfant Jésus har av den helige Fadern Benedict den XV den 14 aug. högtidligen förklarats för ”venerabilis”. – I ett längre tal utvecklade den h. Fadern betydelsen av den unga karmeliternunnans från Lisieux hjältemodiga dygder. Han uppmuntrade särskilt till att efterfölja hennes exempel. Den hel. Fadern har under kriget mottagit en mängd brev från officerare och menige man, som så ville betyga att de genom Sr. Thérèse förbön blivit räddade. Icke mindre var antalet konvertiter och omvändelser som den ”lilla Thérèse” haft del uti. Påven uttalade den önskan att detta unga helgon måtte bliva känt över hela den katolska världen, varefter han meddelade sin apostoliska välsignelse till de närvarande. På danska föreligger en utmärkt självbiografi av detta helgon, (Katolsk Boghandel, Stenosgade, Köpenhamn) som på det varmaste rekommenderas Credos läsare.

I ett nyligen utsänt herdabrev framhåller ärkebiskopen av Westminster kardinal Bourne med tacksamhet mot Försynen de sista årens betydelsefulla katolska framryckning i London. På ett enda år har man sålunda kunnat bygga icke mindre än 9 nya kyrkor och kapell, och konversionerna ha under senaste tiden varit talrikare än någonsin förr.

”The Tablets” nummer för den 1 oktober innehåller åtskilliga intressanta upplysningar om den nyligen avlidne Sir Ernest Cassel, en av Englands rikaste män och dess utan jämförelse största finansgeni under nyare tid. Den stora allmänheten blev mycket förvånad vid underrättelsen, att det i jesuitkyrkan vid Farm Street skulle sjungas en själamässa över den store finansmannen. Först efter hans död blev det nämligen allmänt bekant, att han – sedan år 1881 – varit katolik. Denna märkliga konversion var framförallt en frukt av hans fromma hustrus förbön och uppbyggliga exempel. Denna, som var född Maxwell och tillhörde en av de gamla engelska familjer, vilka under alla tider förblivit katolska, dog emellertid efter ett blott treårigt ovanligt lyckligt äktenskap. Trots sina stora rikedomar, äreställen och framgångar kände sig den avundade Sir Ernest Cassel så ensam bland alla sina sällsynta dukar av Romney och van Dyke på Brook House.

The Catholic Truth Society (Föreningen för katolsk sanning) har i dagarna avslutat en vällyckad årskonferens i det gamla, minnesrika Leicester. Denna energiska förening kan nu se tillbaka på ett 36-årigt arbete för spridandet av katolsk litteratur i England. Dess broschyrer och böcker äro i regel utmärkta, kortfattade, klara och samtidigt grundliga. För oss skandinaviska katoliker finnes kanske intet land, som är så lärorikt för vårt kyrkliga arbete som England.

Återigen har i England ett anglikanskt religiöst samfund funnit vägen åter till moderkyrkan i det systrarna av den hel. Återlösarens samfund 60 till antalet med sin föreståndarinna i spetsen övergått till den katolska religionen och högtidligen avlagt den tridentinska trosbekännelsen i den katolska Westminster Cathedral i London. Detta är den mest uppseendeväckande kollektivkonversion, sedan munkarne på ön Calday år 1913 upptogos i moderkyrkan för att sedan fortsätta sitt liv under den hel. Benedikts regel.

Med anledning av de holländska katolikernas plan att i sitt land grunda ett särskilt katolskt universitet skriver den Helige Fadern i ett brev till ärkebiskopen av Utrecht: ”Under alla århundraden hava påvarna ivrat ej blott för gudstjänstens odlande utan också för den sanna vetenskapens – detta genom grundandet av högskolor.”

Sexhundraårsminnet av Dantes död firades den 14 september i Ravenna med mycken högtidlighet. Kardinal Lafontaine, patriark av Venedig, celebrerade en ståtlig pontifikalmässa i kyrkan San Francesco och höll efter evangeliet en gripande predikan om korsets upphöjelse i den stora diktarens odödliga verk. Efter pontifikalmässan tågade en lysande procession av ärkebiskopar, biskopar och andra prelater till Dantes grav för att där visa honom sin hyllning.

Den välkände katolska skriftställaren Georges Goyau talade på den nyligen avslutade sociala veckan i Toulouse över Dantes Divina Commedia som ett ”de heligas samfunds upphöjda epos” och framhöll, att det var teologin, som framförallt var inspirationskällan för dess skapares konst.

Den 12 mars nästa år skall i Rom firas trehundraårsjubiléet av den hel. Philip Neris död. Till hans ära skola stora festligheter äga rum, och man hoppas, att bröder av det av honom stiftade oratoriernas klostersamfund skola få återvända till dess första hem: kyrkan Santa Maria Nuova.

Hans Helighet har sänt ett brev till kardinalsekreteraren, i vilket han uppmanar denne, att sätta igång alla tillgängliga krafter för att förmå de kristna folken att verksamt hjälpa de hungrande i Ryssland. ”Ehuru skilda från oss av skrankor, som långa århundraden upprättat, står det ryska folket vårt fadershjärta närmare, ju större dess olycka är … Måtte framförallt barnen av Kristi Kyrka … rika och fattiga, medan de giva sina bidrag till de av hunger döende bröderna, förtröstansfullt bedja till Gud, att han värdigas komma till hjälp med sin försyns obegränsade maktmedel för att påskynda avlägsnandet av ett så fruktansvärt gissel.”

Änkedrottningen Maria Kristina av Spanien har i en särskild skrivelse till Peter-Claversodalitetens energiska president Grevinnan Maria Teresia Ledochowska betonat sitt varma intresse för denna förenings arbete för Afrikas omvändelse och lovat, att göra allt för att stödja dess verksamhet i Spanien.

Förenta Staterna förberedas nya katolska universitet. I staten Illinois finnas omkring 40,000 katolska studenter, som nu måste bedriva sina studier vid icke-katolska högskolor. För att avhjälpa detta missförhållande planera de katolska ledarna upprättandet av ett nytt katolskt universitet i denna stat.