Från Credos torn

Biskop Offerdahl död
I pressläggningsögonblicket har till Credos redaktion ingått följande telegrafiska underrättelse: »Biskop Offerdahl döde igaar i Holland. /Kjelstrup.»

Gemensamt herdabrev från de belgiska biskoparna
I ett gemensamt herdabrev med anledning av 100-årsminnet av Belgiens existens som självständig stat hava de belgiska biskoparna uppmanat landets troende att icke förgäta, att det är i sista hand den gudomliga försynen, Belgien har att tacka för sitt uppsving under de hundra senaste åren. Katolikerna anmodas att visa sin tacksamhet genom att giva störst möjliga finansiella understöd till den planerade belgiska nationalhelgedomen till Jesu heliga Hjärtas ära. Till den inre-politiska striden mellan flamländare och valloner tar herdabrevet så till vida ställning, att det uppfordrar båda parterna att erkänna Belgien som det gemensamma fäderneslandet. Biskoparna beklaga, att det i Belgien icke heller nu saknas tecken till att katolikerna efter de många politiska striderna mot katolska Kyrkan ej kunna få glädja sig åt en slutgiltig fred utan blott åt ett osäkert vapenstillestånd. Belgien får emellertid icke glömma, att det har Kyrkan att tacka för sin civilisation. »Människorna leva icke blott av hygien och ordnade yttre förhållanden, av vetenskap och litteratur. Om de vilja säkerställa sin existens och hava verklig framgång, behöva de bliva delaktiggjorda av element av en högre världsordning: rättfärdighet, människokärlek, måttfullhet i njutandet av det jordiska goda, kyskhet, försakelse och offeranda.»

Med anledning av detta herdabrev har Kardinal van Roey, ärkebiskop av Mecheln, fått mottaga en lyckönskningsskrivelse från den helige Fadern, som på detta sätt velat giva uttryck åt sin stora tillfredsställelse och sitt fulla gillande av det gemensamma herdabrevet. Den helige Fadern är av den uppfattningen, att de belgiska biskoparna genom denna trosfriska handling i hög grad befrämjat religionens sak i Belgien, vartill han lyckönskade den belgiske kardinalen och de övriga belgiska biskoparna.

Den första nationella eukaristiska kongressen i Belgien
har ägt rum i Mecheln och blev ett levande bevis på den belgiska katolska aktionens livskraft. Hela landet levde i en atmosfär av trosvärme och trosglädje i eukaristiens övernaturliga glans. 50,000 barn jämte väldiga massor läroverks- och universitetsungdom, arbetsgivare och arbetare, religiösa föreningar etc. drogo med fladdrande fanor genom staden till de olika kyrkorna. Över åttio extratåg befordrade deltagarna till Mecheln.

2:dra marianska nationalkongressen i Frankrike
har ägt rum i Lourdes, vari Kardinal Verdier deltog som påvlig legat. Alla predikningar och föredrag anknöto sig till dogmen om den obefläckade avlelsen. För ungdomen höllos särskilda föredrag om renhetens dygd, om botsakramentet och bönen. Vid kongressens slut drog en högtidlig, eukaristisk procession, vari omkring 50,000 personer deltogo, genom stadens gator. Till den helige Fadern överlämnades tre böneskrifter: om världens invigning åt Marias obefläckade hjärta, om utvidgning av Marias, förmedlarinnan av all nåd, fest till hela världen och om heligförklaring av den saliga Bernadette Soubirous.

Tyskt bibelarkiv
Man planerar upprättandet av ett tyskt bibelarkiv i Hamburg, vilket till att börja med får till sin uppgift att efterforska tyska bibelöversättningar före Luther. De oerhört många fullständiga och ofullständiga översättningar, lektionarer, versifierade bibelbearbetningar, citat ur uppbyggelseböcker, religiösa skådespel, psalmer och sånger etc., som ännu finnas i behåll från medeltiden, skola uppsökas och inventeras, liksom också konstnärliga framställningar med bibliska motiv. Upprättandet av ett sådant arkiv blir av största betydelse för den katolska vetenskapen och kommer förvisso att i hög grad bidraga till att skingra de gamla fördomarna mot medeltiden. Bland dem, som från katolsk sida främja planen, märkes Biskop Berning i Osnabrück.

1:sta internationella utställningen för kristlig nutidskonst
Mussolini har genom ett särskilt dekret biträtt planen att i Rom anordna en utställning för nutida kristlig konst, vilken skall öppnas redan i november i år. Hederskommittén utgöres av ett stort antal kardinaler, kyrkofurstar, prälater och framstående italienska statsämbetsmän.

Den liturgiska rörelsen i Italien
Det finnes knappast, skriver »Schönere Zukunft», en bättre mätare av det religiösa känslolivets äkthet än den liturgiska rörelsens livaktighet i ett land. På den nyligen avslutade internationella liturgiska kongressen i Antwerpen gåvo de italienska representanterna en överblick över den liturgiska andans uppblomstrande i Italien. Tack vare Pius X:s och de följande påvarnas strävanden är liturgik numera ett obligatoriskt ämne vid de italienska prästseminarierna. De präster, som redan äro verksamma i församlingarna, utbildas under särskilda liturgiska veckor. Stora förtjänster på den liturgiska musikens område ha nedlagts av den italienska Ceciliaföreningen, men framför allt av skolan för kyrkomusik i Rom, som kan glädja sig åt påvens särskilda bevågenhet. Denna skola är förebilden för de i de flesta stiften inrättade skolorna för gregoriansk kyrkosång. I läroverk och vid universitet göres ungdomen förtrogen med de liturgiska tankarna. Sju liturgiska tidskrifter, talrika liturgiska uppsatser i dagspressen och i ungdomstidningar bidraga till utbredandet av den liturgiska rörelsen bland folket.

En salesianerkyrka i Jerusalem
Till minne av påven Pius XI:s 50-års prästjubileum hava Don Boscos söner uppfört en ny kyrka i Jerusalem, kallad »Martyrium», vid platsen för den förste helige Stefanus’ grav och nyligen högtidligt invigt densamma i närvaro av den latinske patriarken och många ordensmedlemmar.

Äkta katolskt liv – det verksammaste omvändelsemedlet.
I södra delen av Förenta Staterna ära fördomarna mot vår Kyrka många och stora. Den protestantiska traditionen i sydstaterna är obruten och mycket stark, och katolikerna betraktas mer eller mindre som utbördingar. De mest fantastiska sagor om katolikerna spridas där och bliva trodda, även i högt bildade kretsar. På den amerikanska katolska pressföreningens årsmöte i Asheville berörde Biskop Hafey från Northkarolina denna protestantiska ofördragsamhet, som på intet sätt dikteras av ond vilja. Den verkliga katolska Kyrkan känna våra motståndare icke, eftersom de aldrig haft tillfälle att lära känna henne. De omedvetet bevarade intrycken från barndomstiden, då det inpräntades hos dem, att katolska Kyrkan är en blandning av irreligiositet och brott, hava de svårt att frigöra sig från. Den misstänksamma hållningen mot vår Kyrka ändrar sig emellertid, så fort protestanterna få möjlighet att med egna ögon se Kyrkans verksamhet. Många präster och många religiösa sammanslutningar, i synnerhet kvinnliga, som arbeta i sydstaterna, hava gjort denna erfarenhet. Varken predikan eller det tryckta ordet inverka så starkt på protestanterna, som det katolska exemplet på övertygande kristligt liv. En människa, som verkligen lever ett katolskt liv, kan göra oändligt mycket mera för Kristi sak än tusen andra, som blott tala om religion och sedlighet, förklarade Biskop Hafey.

Nyligen avlidne geheimerådet d:r v. Harnack,
främste ledaren för den moderna protestantiska teologien, har i sina skrifter gjort många uttalanden till förmån för den katolska Kyrkan. Vid 400-års jubileet av »reformationen» beklagade han, att Luther rivit ned alltför mycket: biskopsämbetet, kyrkans självständighet, mässan, offertanken, munkväsendet. I sin bok »Kristendomens väsen» betecknar han »reformationen» som revolution, som ett våldsamt brytande med det historiskt förflutna. »Den romerska Kyrkan, en den mest komplicerade och enhetliga skapelse, har kraftigt fostrat de romanskgermanska folken. Hon besitter en förmåga att anpassa sig efter tingens historiska förlopp som ingen annan, hon förblir alltid den gamla och dock alltid den nya. I alla tider har hon fostrat heliga människor, ifall människor kunna benämnas så, och kallar alltjämt fram nya.»

Jugoslavien
I Agram avhölls den 14–17 augusti den andra eukaristiska kongressen, vari nuntien Mgr Pellegrinetti och samtliga jugoslaviska biskopar deltogo. Vid ett festmöte, som besöktes av 6,000 personer, däribland representanter från Tjeckoslovakien, Frankrike, Österrike, Polen och Amerika, talade bl. a. Rektor D:r Bosanac om »Religionsundervisningen i skolorna», Rektorn vid Agramsuniversitetet D:r Belobek om »Religion och vetenskap» och Professor D:r Karosec om »Eukaristi och världsfred». En stor eukaristisk procession med 70,000 deltagare avslutade kongressen.