Från Credos torn

Holland
Särskilt karakteristiskt för det katolska livet i Holland är det intensiva utbyggandet av de katolska yrkesorganisationerna, som jämte sociala uppgifter hava rent religiösa sådana på sitt program. Så har nyligen med biskoparnas tillåtelse bildats en särskild katolsk organisation för borgmästare, stads- och kommunalfullmäktige för att bättre kunna bevaka katolska intressen i förvaltningsväsendet. Organisationen har ett eget fackorgan. Holland äger också blomstrande katolska militärföreningar, vilka kraftigt understödjas av biskoparna och huvudsakligen hava till ändamål att skydda sina medlemmar mot sedliga faror. Ett förbund av katolska poliser, som för närvarande räknar 66 lokalavdelningar med 2,110 medlemmar, har nyligen beslutat att utsträcka sin verksamhet till nederländska Indien.

Den 3:dje nationella katekeskongressen i Spanien
har ägt rum i Saragossa i närvaro av 15 spanska kardinaler, ärkebiskopar och biskopar. 10,000 barn gingo vid kongressens början till den heliga kommunionen. Vid den heliga Jungfruns av Pilar bild i Saragossa nedlades ett invigningsalbum, som innehöll 200,000 spanska barns underskrifter. Vid kongressens överläggningar, varunder talrika kateketiska detaljproblem behandlades, framhölls framför allt nödvändigheten av en omfattande religiös bildning: det vore ett missförstånd att vilja begränsa den kristna läran till att blott omfatta dogmerna. I samband med konferensen var en kateketisk utställning anordnad.

Den katolska aktionen
»Neue Züricher Nachrichten» har i en ledande artikel framhållit betydelsen av att den katolska aktionen riktigt uppfattas. Det heter där bl. a.: »Återigen synas på olika platser i Schweiz tvekan hava uppstått om hur den katolska aktionen skall uppfattas och vilken yttre form för dess genomförande som är att föredraga. Vi vilja hänvisa till de betydelsefulla ord angående den katolska aktionen, som kardinalsekreteraren Pacelli yttrade på tyska katolikdagen 1928: För den katolska aktionen finnes ingen allmän giltig yttre form. Den får sin form alltefter de olika ländernas och folkens religiösa läge, naturligtvis principiellt inordnad i det kyrkliga systemet. Av dessa Eminens Pacellis ord må vi schweiziska katoliker lugna oss och icke tid efter annan framkasta frågan, huruvida vi befinna oss på rätt väg. Anförtro vi oss åt det katolska episkopatet och arbeta vi i trogen anslutning till Kyrkan, men också i troget uppfyllande av vad tiden kräver på de olika områden, som ställa krav på det katolska lekmannaapostolatet – då är detta ett arbete i den katolska aktionens tjänst».

Eukaristisk kongress i U. S. A. 
40 biskopar, några tusen präster och omkring 100,000 katolska lekmän närvoro vid den eukaristiska kongressen i Omaha i september månad. Den apostoliske delegaten blev officiellt mottagen av staten Nebraskas guvernör, vilket i U. S. A. är en ovanlig utmärkelse. Stadens borgmästare hade givit samtliga tjänstemän (katolska och ickekatolska) permission för att bereda dem tillfälle att deltaga i huvudfesten å Creightonuniversitetets stadion. Kardinal Mundeleins tal blev radierat över hela Amerika.

Varför bliva så många engelska skriftställare katoliker
Den 26-årige engelske romanförfattaren E. Waugh, som trots sin ungdom redan skaffat sig ett mycket känt litterärt namn, har nyligen upptagits i katolska kyrkan. Med anledning av denna konversion fäster »Daily Express» uppmärksamheten på »den märkliga böjelsen hos brittiska skriftställare» att övergå till katolska Kyrkan. För knappt ett år sedan mottogo Sheila Kaye-Smith och hans maka det heliga dopet. Compton Mackenzie blev under kriget katolik och skalden Alfred Noyes konverterade 1927. Evan Morgan upptogs i Kyrkan 1919, och Maurice Baring, G. K. Chesterton och Father Ronald Knox (son till en anglikansk biskop) äro ju berömda författarkonvertiter. Tidningen, som icke företräder någon bestämd religiös ståndpunkt, skriver: »Åter har en brittisk författare upptagits i katolska Kyrkan. Denna gång en ungdom, vars skrifter förråda en nästan lidelsefull förkärlek för det ultramoderna. Likväl vänder han sig, liksom så många romanförfattare efter kriget gjort, till den Kyrka, som icke förändrar sig med åren. Beror det på att efterkrigstidens romanförfattare söka efter en plats, som är fri från deras egna skrifters atmosfär, vilka nästan uteslutande handla om deras egenartade lilla cocktail-värld? Eller kommer det sig av att vår tids snabbt skiftande förhållanden uppväcka längtan efter det varaktiga, efter en Kyrka, som icke går med ens på den minsta kompromiss?»

Från teatern till klostret
En ung fransk skådespelerska: Yvonne Hautin, medlem av Comédie Française, som allmänt ansetts hava en glänsande bana framför sig, kommer att i dagarna inträda i ett benediktinerkloster. Trots Genève, trots förhärjande naturkatastrofer, trots dagliga mordnyheter upptager denna händelse dagligen långa spalter i dagspressen och utgör det allmänna samtalsämnet i Paris.

Till och med vänsterpressen har icke kunnat underlåta att kommentera tilldragelsen. »Figaro» skriver: »I vårt fritänkarårhundrade förvånas man över att en ung dam – på sin höjd 30 år gammal och med en lysande framtid – har ett så helt kristligt hjärta med en så gudomlig låga. På söndag skall hon för sista gången hälsa sin publik, som brukat jubla mot henne. Sedan skall hon taga slöjan. Även de minst känslosamma, som icke hava någon förståelse för lydnad mot en gudomlig kallelse, känna högaktning inför detta frivilliga beslut att gå i kloster. Gärna skulle de vilja finna ett profant skäl till detta steg, men om sådant kan det i detta fall icke vara tal. Alla måste ovillkorligen beundra vad de kalla en gest från gångna tider. I en tid, då kvinnorna girigt sträva efter att »leva sitt liv», att »icke gå förlustiga om något» synes verkligen detta att välja ett andligt liv som en saga från flydda tider, fullkomligt fritt som det är från varje materiellt intresse, endast dikterat av en livlig önskan att följa hjärtats röst.»

Ett bernhardinerkloster i Tibet
Två bernhardinermunkar, Melli och Kockos, hava beslutat att utvandra till Tibet, där de hava för avsikt att grunda ett nytt kloster 5,000 meter över havet. En medarbetare i den franska tidningen »Intransigeant» hade ett samtal med de båda munkarna strax innan de avreste med ångbåt från Marseille.

Vi resa till Tibet, förklarade munkarna, för att å tibetanska höglandet grunda ett heligt ställe till St. Bernhards ära. En missionär föl]er med oss, som väl känner till förhållandena i landet, då han under 20 års tid förkunnat evangelium där. Vi ämna slå oss ned i sydöstliga delen av Tibet. Inga farbara vägar leda dit. Under sommarmånaderna råder där ett varmt, fuktigt klimat, och växtvärlden slår ut i sin fulla prakt. Om vintern är däremot kölden så stark och hela trakten så överisad och översnöad, att all förbindelse med yttervärlden är avbruten under några månader. I denna bergstrakt vilja de modiga och offerglada munkarna grunda bernhardinerklostret. Munkhärbärget vid St. Bernhard har förskaffat sig världsrykte genom den hjälp, dess munkar och dess berömda St. Bernhardshundar alltid lämnat bergvandrare, som varit i fara. Nu skall detta kloster fylla samma uppgift i Tibet.

Glädjande tecken
På initiativ av »Christ-Königs-Gesellschaft vom weissen Kreuz» har under det gångna året över 100 präster och lekmän förklarat sig villiga att utan ersättning mottaga en fransk präst för att giva honom tillfälle att lära känna tyska förhållanden, speciellt på det kyrkliga området. Från juli till september begagnade sig över 60 franska präster av erbjudandet. Liknande besök komma att möjliggöras även i framtiden.