Från Credos torn

Nordmann viet til katolsk prest
En for norske katolikker overordentlig gledelig begivenhet fant lördag d. 20. desember sted i Rom, idet nordmannen Alf Högh mottok den hellige prestevigsel. Pastor Högh, som vil være Credos lesere bekjent som forfatter av flere Romakorrespondanser i vårt tidsskrift, er födt og opvokset i Bergen, men blev under et ophold i Oslo i året 1922–23 for å uttjene sin verneplikt optatt i den katolske kirke. Optagelsen fant sted i St. Olavs kirke, hvor han også kort efter mottok den hellige ferming av Hs. Eminense kardinal van Rossum under dennes besök i Oslo i august 1923. Efter et par års virksomhet som lærer ved St. Olavs gutteskole drog han så i 1925 til Rom, hvor han intrådte i Propagandakollegiet. Også Credo sender den nyvigde prest sine hjertelige og ærbördige lykkönskninger med et varmt: Velkommen hjem til Norge til sommeren for å ta del i det store verk til Moderkirkens gjenreisning i Hellig Olavs land!

Ny katolsk klinikk
Et större byggeforetagende blev ifjorhöst satt igang på Hamar, idet St. Karl Borromeussöstrene opförer en moderne, tidsmessig utstyrt klinikk i tillknyttning til den gamle bygning som hittil har avgitt rum til deres hospitalsvirksomhet. Den 29. november blev grunnstenen til den nye klinikk nedlagt av den Apostoliske Administrator pastor Henrik Irgens, og i disse dager er den anseelige bygning, som prydes av et höit, monumentalt tårn, kommet under tak. Klinikken, hvis utförende arkitekt er hr. Harald Sund, fordelaktig bekjent fra så mange store bygverk rundt om i landet, blir i förste rekke en öienklinikk, og den bekjente öienspesialist dr. Per Rise, blir dens overlæge. I mai skal det nye sykehus stå fullt ferdig med sine operasjonsstuer og sykeværelser. Det blir en stor dag for de dyktige og avholdte Borromeussöstre som nu i en rekke av år har arbeidet under små og trykkende forhold.

Vatikanstaden
Julafton mottog påven i audiens kardinalerna, som framförde sina jullyckönskningar. I sitt svarstal berörde påven flera nutidsfrågor och förklarade bl. a., att han icke trodde på möjligheten av ett nytt krig, då han icke kunde föreställa sig, att det funnes en stat, som umginges med planer på människomord. Sådana planer vore detsamma som självmord, ty om det funnes en sådan stat, skulle han, påven, anropa Gud, att Han måtte straffa denna stat.

Peterspenningen, som hela världens katoliker årligen sända påven, har under de senaste åren visat en icke obetydlig minskning. Huvudorsaken härtill torde vara de ekonomiska kristiderna och väl också den uppfattningen, att Vatikanen på grund av lateranfördragen erhållit så betydande gottgörelse, att påvens ekonomiska behov under många år framåt vore säkrade. På grund av det finansiella läget i Italien måste påven mottaga gottgörelsen i form av avbetalningar under flera år. Påvens utgifter hava emellertid starkt stigit: vatikanstadens nybyggnader kräva stora summor, likaså lönerna för ämbetsmannastaben, som betydligt utökats efter vatikanstadens upprättande. Påven, som förutsett detta, gav också omedelbart efter lateranfördragens avslutande uttryck åt den förhoppningen, att peterspenningen måtte givas av hela den katolska världen med samma offervillighet som förut. Då denna förhoppning icke infriats, hava amerikanska katoliker, i främsta rummet Kolumbusriddarna, genom förhöjda bidrag utjämnat de minskade tillskotten från de europeiska staterna.

En illustrerad tidskrift, »Illustrazione Vaticana»; har börjat utgivas och tryckes på fyra språk. Den kommer att behandla frågor rörande religion, konst, historia och det katolska livet över hela världen. Främst komma vatikanen och de vatikanska nybyggnaderna att avbildas, men även framstående katolska personligheter och religiösa fester i Rom.

Tyskland
Enligt beslut av Fulda-biskopskonferensen kommer 700-årsminnesfesten till den heliga Elisabeths av Thüringen ära (död 1231 i Marburg; feståret varar från den 19/11 1930 till den 19/11 1931) icke att äga rum under kostbara yttre former. Jubileet skall vid sidan om de rent kyrkliga festerna högtidlighållas – i den heliga Elisabeths egen anda – genom en »de fattigas dag», då de fattigaste inom varje församling komma att besökas eller inbjudas till en karitativ fest. Dessutom skall genom föredrag, ljusbilder etc. en framställning av den heliga Elisabeths liv och de katolska folkens karitastanke lämnas.

Münchens katolikers centralkommitté har offentliggjort en imposant manifestation av det katolska München för katolsk, mot socialistisk och nationalsocialistisk världsåskådning. Tio stora folkmöten, vid vilka det talades om »Vår världsåskådning i kampen om själarna», hava fattat en resolution, vari det bl. a. heter: »Vi äro stolta och lyckliga i medvetandet om att den katolska världsåskådningen är en gudomlig uppenbarelse och därför den absoluta sanningen och som sådan den säkra grunden för den enskildes och hela mänsklighetens lycka. Vi taga avstånd från varje annan världsåskådning, som icke är uppbyggd på den gudomliga uppenbarelsens evighetsgrund. Särskilt se vi i den socialistisk-kommunistiska liksom i den nationalsocialistiska världsåskådningen ett rent jordiskt inställt och därför obrukbart försök att giva folket en klar och säker inriktning för dess personliga och medborgerliga livsförning. Dessa världsåskådningar innehålla jämte många villfarelser otillräckliga halvsanningar, som på intet sätt äro ägnade att bana väg till hälsa och lycka för folket.»

En liberal Londontidskrift om de katolska prästernas heroism
»Osservatore Romano» har återgivit en uppsats, som stått att läsa i den mycket spridda liberala engelska tidskriften »John Bull» och i vilken det heter: » Det finnes heliga även i våra dagar. Det är den romersk-katolska Kyrkans tysta hjältar, som avsagt sig allt och leva ett offerliv i armod i våra storstäders fattigkvarter. Män som Pater Ring, Pater Higley, Pater Reardon uppväcka både katolikers och protestanters kärlek och beundran. Och det är mycket naturligt, då dessa präster, som arbeta i Londons East End hava en ovanlig andlig skönhet i sina asketiska drag… Ett besök i en prästbostad i East End är en verklig upplevelse. Ett bord, ett par stolar, några teologiska böcker är allt vad en sådan präst äger. För egen del äro dessa präster utomordentligt anspråkslösa, då de använda sina magra inkomster icke för egen del utan för sitt folk. Några bekymra sig så litet om sina egna materiella behov, att de utan att veta det gå under på grund av undernäring. En av dessa präster i East End har t. ex. på 15 år icke varit utom sin församling. Han unnar sig icke den minsta bekvämlighet för att kunna få pengar att lindra den fruktansvärda nöd, som omger honom. Under vintern skänkte han bort sin kamin, emedan det fanns kvinnor och barn, som måste leva utan att få njuta av värmen från en sådan. Det är honom likgiltigt, om det är fråga om katoliker, protestanter, judar eller andra. Aldrig kommer någon förgäves, som begär råd och hjälp. Hur många olyckliga människor hava icke genom honom räddats från att söka döden i Themsens vågor!»

Indien
Den framstående indiske domaren och f. d. utgivaren av tidningarna »Allahabad Independent» och »Yong India», Gandhis tidning, har av ärkebiskop Ivanios, tidigare jakobitisk ärkebiskop, upptagits i katolska Kyrkan. Denne mans konversion är en frukt av den jakobitiska rörelsen hän mot vår Kyrka, och i spetsen för denna rörelse står den nyligen till katolicismen övergångne ärkebiskop Ivanios, »jakobiterrörelsens Newman».

Benjamin Betteridge, anglikansk präst i Chittagong (Indien) har på grund av sin trohet mot Kyrkan jämte sin hustru övergått till katolicismen. Han är ättling till den halshuggne engelske kanslern Thomas More. Hans övergång är så mycket märkligare, som han nu måst lämna en ansedd ställning. I Peking blev han efter kriget vigd till anglikansk präst efter att i Oxford hava förvärvat doktorsgraden. Hans hustru är läkare. Vid katolska universitetet i Peking intager han nu en framskjuten plats som lärare i engelsk litteratur.

De kontemplativa ordnarna och missionen
Från flera missionsområden, särskilt från Kina, Japan och Balkan, komma åter meddelanden, att bland omvända infödingar talrika kallelser till det kontemplativa ordenslivet förekomma. Klostret St. André i Lophem-les-Bruges, Belgien, har därför tagit initiativet till en aktion, avsedd att befordra det kontemplativa ordensväsendet i missionsländerna, varvid man utgått från att hedningarnas omvändelse ju framför allt är ett nådens och bönens verk. Ju talrikare de stilla bedjarna bland de asiatiska och afrikanska folken bliva, desto förr får man hoppas, att Gud skall skänka dessa folk nåden att bliva kallade till kristendomen. Klostret har utsänt frågeformulär till missionsbiskoparna angående möjligheten av att inom deras områden upprätta kloster. Hittills hava 106 svar ingått.17 svar gingo i negativ riktning. 22 missionsbiskopar ställde sig principiellt förstående, men gjorde gällande, att en del svårigheter reste sig mot planens förverkligande. 13 missionsbiskopar meddelade, att de redan hade ett kontemplativt kloster inom sitt distrikt. 9 missionsbiskopar ville så snart som möjligt få ett kontemplativt kloster grundat, under det 4 kinesiska biskopar önskade på grund av de oroliga tiderna få ett kloster först senare. 41 missionsbiskopar begärde, att kloster omedelbart måtte grundas. På grund härav uppmanar klostret St. André katolikerna att genom bön och gåvor befordra utbredandet av de kontemplativa ordnarna i missionsländerna.

Polen
I senaste häftet av »Acta Apostolicæ Sedis» offentliggöres bl. a. en skrivelse från påven till de polska kardinalerna och biskoparna, vari han uttalar det önskemålet, att någon av de närmaste eukaristiska världskongresserna förlägges till Polen.

Kolumbusriddarna i Amerika
Vid Kolumbusriddarnas 69:de årskonferens i Boston, som bevistades av mer än 10,000 medlemmar, höll kardinal O’Connel ett mycket uppmärksammat tal om lekmannaapostolatets betydelse som hjälp för den prästerlige själasörjaren, vilken omöjligen trots den bästa vilja kan räcka till för allt. Kardinal O’Connel uttalade den förhoppningen, att det snart skulle bliva allmänt erkänt huru nödvändigt det är, att Kolumbusriddarna och andra katolska lekmän på kraftigaste sätt befordra lekmannaapostolatet. Med anledning av Kolumbusriddarnas förenings 50-åriga tillvaro beslöts att år 1932 låta uppföra ett minnesmärke i Washington över kardinal James Gibbons. Organisationen räknar för närvarande 625,000 medlemmar.

Påvlig gåva till rikspresident Hindenburg
Påvlige nuntien i Berlin har till rikspresident Hindenburg överlämnat en gåva från den helige Fadern, bestående av ett i det vatikanska tryckeriet framställt praktverk med reproduktioner av påvliga papyrusurkunder, däribland en skrivelse till biskopen av Hildesheim från 8:de århundradet. Nuntien framhöll vid överlämnandet, att tanken på att låta ombesörja utgivandet av påvliga urkunder (efter strängt vetenskaplig granskning) kommit från Tyskland. För 40 år sedan väckte nämligen kungl. vetenskapsakademien i Göttingen förslag härom.

Katolikerna och Nationernas förbund
I Paris har en betydelsefull sammankomst av katolska freds-och folkförbundsvänner ägt rum, till vilken den franska gruppen av Katolska Unionen för internationella studier och den franska gruppen av Katolska Unionen för internationell fred inbjudits. Sir Eric Drummond (katolik), Nationernas förbunds generalsekreterare, deltog i denna sammankomst och hävdade, att de båda unionernas fredsarbete innebar ett stöd för Nationernas förbund, som icke finge underskattas. Kardinal Verdier talade vid kvällsmötet, i vilket även den apostoliske nuntien i Paris Mgr. Maglione och biskopen av Genéve, Lausanne och Fribourg Mgr. Besson deltogo. I sitt avslutningstal uppmanade kardinal Verdier katolikerna i alla länder att ömsesidigt bättre lära känna varandra och förklarade, att liksom för litet vetande för bort från Gud, men mycket vetande för tillbaka till Gud, så avlägsnar oss bristfällig kännedom om andra folk från freden, under det att ömsesidig kännedom folken emellan ovillkorligen måste skapa uppriktig fredsanda.

Italien
Nyligen ägde i Quirinalpalatset sådan edsavläggelse rum, som i lateranfördraget är föreskriven för nyutnämnda italienska biskopar. Elva biskopar, som utnämnts efter lateranfreden, avlade ed inför konungen, varefter de mottogos av ministerpresident Mussolini, som hälsade dem i ett hjärtligt tal.

Ryska kyrkofurstar som Kristi blodsvittnen
I ett föredrag, som ryske biskopen Serafim hållit på bulgariska kyrkodagen i Sofia, har han lämnat uppskakande meddelanden om den ryska kyrkoförföljelsen. Hans lista över ryska martyrer upptager följande namn: Metropoliten av Kiew blev på ett bestialiskt sätt mördad. Metropoliten av Petrograd Benjamin, fann sin död, bunden vid en ångares propeller. På ännu grymmare sätt dödades metropoliten av Tobolsk, Germogen. Ärkebiskop Andronik blev levande begraven. Biskop Rlaton Revelsky blev vid stark köld begjuten med vatten så länge, att han till slut blev en isstaty. Biskop Teofan Solikamsky kastades levande ned i en gruva. Biskop Isidor genomborrades med en trästång. Biskop Amwonii blev bunden vid en hästs svans och släpad till döds. Hundratals präster och tusentals kristna lekmän hava genom bolsjevikerna lidit martyrdöden för Kristus.