Från Credos torn

Spanien saknar katolsk press
Man har förvånat sig över att de spanska katolikernas tillgivenhet för tronen, som utan tvivel existerar, under senaste tiden icke mera kraftigt kunnat göra sig gällande. Oavsett andra orsaker finnes en mycket enkel förklaring: Det katolska Spanien saknar katolsk press. Frimurarpressen, som gör folk likgiltiga för alla katolska intressen, är allenarådande. Intet annat land, som gör anspråk på att kallas katolskt, är så illa ställt beträffande den katolska pressen som Spanien. Landet har blott en enda verklig tidning, »Debate», men denna har icke en sådan spridning, att den kunnat vara en damm mot frimurarepressen. De ateistiska republikanernas seger i detta katolska land är en seger för den trosfientliga pressen, som översvämmar landet, betonar »Debate» med rätta.

Icke om monarki eller republik har kampen stått, säger »Debate», utan om huruvida i Spanien den kristna statsidéen i renad form skulle genomföras under segt, tålmodigt uppbyggande med den katolska aktionens hjälp eller om i Spanien frimureriet och fritänkeriet skulle kunna föra den gudlösa materialismen till seger, liksom förhållandet var i Frankrike för ungefär tre årtionden sedan. Också Frankrike var då en lekboll för en tygellös press, som skapade förvirring och framkallade likgiltighet för religiösa ideal. Men intet ont, som icke har något gott med sig. Liksom i Frankrike morgonrodnaden till en bättre tid i religiöst-kyrkligt avseende uppgick, emedan det katolska pressinflytandet blev större, så kan också i Spanien den förtryckta katolicismen, såsom »Croix» uttrycker det, återfå sin forna kraft och steg för steg återvinna sin förlorade position.

Vatikanstaden
Vid en audiens, som beviljats det engelska samfundet »Italiens vänner» (en arkeologförening, som särskilt har till syfte att söka sprida klarhet över forna förbindelser mellan Rom och England) talade påven om Englands månghundraåriga förbindelser med den romerska kyrkan. Han erinrade om, att sannolikt redan den helige Paulus kommit till England som förkunnare av evangelium och att kristna funnos bland de romerska legionärer, som på kejsar Claudius’ tid landstego i Britannien. Tertullianus omnämner, att de romerska legionärer, som kommo till Britannien, funno kristendomen före sig där. Vidare påminde påven om de genom Gregorius den store till England utsända trosvittnena, som mötte det engelska folket med stora sympatier. I andra århundradet vände sig brittiska furstar i olika angelägenheter till påven Eleutherius, fjärde århundradet deltogo engelska biskopar i konciliet i Arles och i början av femte århundradet under påven Celestins pontifikat utbådo sig de engelska biskoparna påvens hjälp mot den pelagianska heräsien. Medvetandet om denna Englands gamla samhörighet med Rom och den heliga Stolen kan innebära ett löfte om att Englands förbindelser med den heliga Stolen också i framtiden skola bliva livliga och allt mera fördjupade.

Statsunderstöd åt missionärer
»Fédération française des anciens coloniaux» har nyligen för franske ministerpresidenten och ministern för kolonierna framlagt de beslut, som fattades vid föreningens senaste kongress. Bland dessa märkas önskemålet om särskilda förmåner åt missionärerna genom statens förmedling, såsom rätt till fri överfart till deras missionsstationer och fri återfärd efter 5 års vistelse på missionsfältet. Även åt sjuka missionärer, som av sina överordnade sändas hem, bör fri resa beviljas. Vidare önskar nämnda förening, att regeringen överhuvudtaget kraftigare än hittills understöder de franska missionärerna. Då långt ifrån alla medlemmar av föreningen äro katoliker, kan man av deras önskemål förstå, att missionärernas arbete i kolonierna högt uppskattas och att man beklagar det många gånger bristande tillmötesgåendet från myndigheternas sida.

Ärkebiskop Downey om psykoanalysens faror
I ett tal, som ärkebiskop Downey av Liverpool hållit inför Birminghamavdelningen av British Social Hygiene Council, yttrade han bl. a. om psykoanalysen: »För så vitt det är fråga om praktisk etik, vågar jag säga, att psykoanalysen icke är ny i den mån den är sann, men falsk i den mån den är ny. Redan de första kristna århundradens lärare visste mycket väl, att det härskat ett ständigt krigstillstånd mellan »andens lag» och »lemmarnas lag». Det är icke någon ny upptäckt av psykoanalysen, att vi från barndomen äro benägna för det onda och att våra dåliga böjelser måste tyglas, eller om man tycker, att det låter bättre: måste sublimeras. Psykoanalysen har åstadkommit många goda resultat, men inga, som tillnärmelsevis äro så dramatiska som hedniska lasters ’sublimering’ i kristliga dygder. ’Censur’ är blott ett nytt namn för samvetets röst. Vad ’överföringen’ beträffar, går icke hela den kristna etiken ut på att överföra våra känslor från det timliga på det eviga? Ej sällan spelar psykoanalytikern biktfaderns eller själaledarens roll, men utan nådens bistånd. Psykoanalytikern bygger sitt arbete på att patienten under behandlingen icke i minsta mån döljer sina tankar, huru hemliga eller delikata de än må vara. När man betänker den roll, som av Freud och hans skola tillerkännes de sexuella impulserna, är den moraliska faran hos denna art av självbekännelse uppenbar, i synnerhet inför personer av motsatt kön. Enligt min mening kan denna fara icke starkt nog framhävas. I våra dagar äger varje stympare frihet att uppträda som psykoanalytiker och föra andra till kroppslig och andlig ruin. Det är därför icke att förvåna sig över att psykoanalytikerna själva förklara, att tiden är inne för en reglering av den psykoanalytiska praxis genom lagstiftning – i allmänhetens eget intresse».

Eukaristisk jubileumskongress i Lille
Åttonde nationella eukaristiska kongressen i Frankrike äger rum i Lille den 1–5 juli, då tillika 50-årsjubiléet av den första internationella eukaristiska kongressen firas, vilken avhölls i Lille. Påven kommer att sända en särskild kardinallegat till festligheterna. Redan hava över 60 biskopar anmält sig. Processionsgatans konstnärliga utsmyckning kommer att bringa i erinring var och en av de hittills avhållna 30 internationella kongresserna. Vid den stora avslutningsfesten beräknas c:a 100,000 personer närvara.

Ansgarsfesten i Hamburg
Angående festligheterna i Hamburg den 3 maj med anledning av 1100-årsminnet av S:t Ansgars vigning till Hamburgs förste ärkebiskop meddelar en prästerlig deltagare: Festen blev ett imponerade bevis på att de katolska församlingarna i denna världshandelsstad vuxit sig starka. Till festgudstjänsten på Stadion hade 30,000 katoliker infunnit sig. Synbar glädje fyllde alla dessa tusenden över denna gemenskapsgudstjänst med dess strålande eukaristiska procession. Statens och stadens styrelser voro representerade. Biskop Bernings monumentala predikan blev radierad. Vid eftermiddagens festmöte möttes 10,000 katoliker i en till trängsel fylld, ofantligt stor lokal och hyllade och applåderade på det mest högstämda sätt biskopar och vältalighetens mästare från lekmannavärlden, som hela tiden hade ett oförminskat grepp om denna människomassa.

Det är ett oemotsägligt faktum: S:t Ansgar har börjat en ny verksamhetsperiod, han har från att hava varit en historisk personlighet blivit en aktuell person och en bindande idé, ett enhetens band, som låter starka, levande trådar löpa hit och dit över hela det stora område, som en gång varit anförtrott åt hans omvårdnad: från Corveyklostret i Weserdalen över Bremen och Hamburg och Slesvig till Mälarens stränder och Björkö kors. Om ännu ett bevis därför kräves, må ett citat här anföras ur det tal, varmed staden Hamburgs socialdemokratiske borgmästare hälsade den påvlige nuntien välkommen vid den officiella middag, som regeringen i sin »gyllene sal» gav för nuntien, 12 biskopar, 7 benediktinerabboter och övriga prelater, som kommit till festen: »Eders Excellens giver genom Edert besök i Hamburg den fest, som våra katolska medborgare fira till minne av den för 1100 år sedan timade konsekrationen av Nordens apostel S:t Ansgar till Hamburgs förste ärkebiskop, en betydelse, som säkerligen kommer att uppmärksammas i hela den katolska kristenheten. Denna fest framhäver de urgamla förbindelser, som sammanknyta Nordtyskland med de skandinaviska länderna och för vilka S:t Ansgars livsgärning öppnade nya vägar och verksamhetsfält. Ansgars gestalt som Hamburgs förste biskop är ännu levande i folkmedvetandet och skall säkert bliva det i ännu högre grad genom dessa festdagar. Ansgar, kristendomens förkunnare, den tappre ärkebiskopen, som modigt ehuru förgäves sökte försvara staden mot vikingarnas överfall år 845, har gjort Hamburgs namn känt vida omkring och för alla tider förvärvat sig en hedersplats i vår gamla hansastads så mångskiftande historia.»

Polen
Kommittén för de internationella eukaristiska kongresserna har nu definitivt beslutat att godkänna det polska episkopatets förslag att förlägga den 33:e internationella eukaristiska kongressen till Polen 1936.

En Mariakongregationernas försoningsdag
De holländska Mariakongregationernas Union har utsänt inbjudan till Mariakongregationerna i andra länder – med de holländska biskoparnas och generalens för Jesuiterorden bifall – att fira första adventssöndagen i år som en särskild bot- och bönedag för att sona de i Ryssland begångna gudlösheterna och bedja om den ryska nationens räddning undan den bolsjevikiska faran, som hotar hela världen. Alla kongregationer skola, när det är möjligt, hålla generalkommunionen denna söndag.